söndag, maj 31, 2009

Ni fattar...

Ni fattar att det förra inlägget bara kom upp för att jag sminkade mig i hundra år, eftersom jag inte ville gå ut när det regnade, blev jävligt nöjd med resultatet och tyckte att det var himla synd att ingen annan fick se, va? Och sen tog fjorton kort innan jag valde ut det tuffaste och la upp för att göra er glada*.

Kära läsare, bloggar är bra för självhävdelsebehovet.
Man kan lägga upp bilder som säger: Skit i kavajen jag låtsas att jag tar kort på, kolla vad snygg jag är idag! Det är viktigt!!!
Och om någon man inte känner skulle trilla in på bloggen skulle de luras att tro att man var snygg mest hela tiden, när man egentligen är precis som vilken annan människa som helst, snygg ibland, ful ibland.

*hahah, nej, jag skiter ju i er! Egentligen är det självklart jag som är nöjdast när jag lyckas se sällsynt bra ut på kort... men ni kanske också blir glada? För min skull? För att jag är sällsynt snygg idag? I så fall: bonus.

söndag, maj 31, 2009

Det är insidan...



...som räknas.


Och, ja.
Grapefrukt i vänstra hörnet.

söndag, maj 31, 2009

Man vet att man är i Japan när...

...man köper sitt gröna te på 7-eleven i stället för i välsorterade tebutiker.


fredag, maj 29, 2009

Min själsfrände

VEM har hittat hit genom att googla på "rockigt hår"!!?!?

Hör av dig, så byter vi stylingtips.

onsdag, maj 27, 2009

Jag misstycker

Satt på tåget på vägen hem. Tittade upp och såg någon titta tillbaka med misstyckande min. Rynka mellan ögonbrynen. 

Min spegelbild i tågfönstret mitt emot, upptäcker jag att det är jag tittar på.

Ursäkta, men sen när ser jag ut sådär i ansiktet?
Mungiporna nedtyngda av... gudvetvad.
Ginza kanske.

Jag har visst inte tjurat klart om det riktigt än.
Fast i mitt huvud har jag redan börjat jubla över herravdelningen som ska bli min.

Samtidigt som: Fy fan, vad jag kommer sakna dem!
Mina SA:s, som sliter röven av sig på andra våningen.
Vissa av dem älskar jag så himla mycket.
Jävlar var det kommer svida att inte kunna jobba ihop med dem.

Men i Ginza kommer jag lära känna helt nya SA:s som jag inte heller kommer vilja leva utan, visst? 
(Ja?! JA!?! JAAA!!?!?)

onsdag, maj 27, 2009

Katy Perry @ HM Harajuku

Katy Perry uppträder på H&M Harajuku klockan 21 i kväll. 

Titta in i min butik klockan 14, svensk tid, vettja.

onsdag, maj 27, 2009

Och så det här stadiet också...

Det här med att inte kunna somna för att hjärnan går på högvarv är lite nostalgiskt. Påminner mig väldigt mycket om när jag jobbade i Oslo och aldrig kunde sova. Hur jävla stressad måste jag inte ha varit när jag bodde där? Och nu i Tokyo också. 

Känns som om min hjärna håller på och kokar över och den verkar passa på att ångestbomba mig för skitsaker. 

- Men hjärnan, kom igen, det är ju skitsaker, försöker jag med.
- So? svarar min hjärna och ångestbombar lite till.

Så slutar det med att jag ligger i sängen med ögonen antingen vidöppna eller hårt hopknipna och glömmer bort att andas i min självförvållade ångest.

Bra.
För vem behöver väl sömn?
Gud förbjude att man skulle vakna utvilad, liksom.

onsdag, maj 27, 2009

Och det tar fan DUBBELT så lång tid...

...att åka tåg härifrån till Ginza.

Och två byten. 

This better be worth it!

(Och ja, jag ska sluta gnälla. Snart.)

onsdag, maj 27, 2009

Booty Call

Idag blev det hastigt bestämt att jag ska flytta till Ginzabutiken. Från och med på måndag.

Frustrationen jag känner inför detta får mig att vilja: 
Knarka, supa, röka, dricka. 

Men mest av allt vill jag ligga. 

Och jag har ingen att ligga med.

Då väljer jag att äta glass istället. Så blir jag tjock.
Och då vill ingen ligga med mig i alla fall.
Och så är cirkeln sluten på nåt vis.
Och vem är jag att jävlas med cirkeln?
Hit med glassen, säger jag.

måndag, maj 25, 2009

Jag & min riskokare

Alltså, jag undrar... ska det vara så här lätt?

I med ris, i med vatten, i med lite salt.
Stäng lock.
Tryck på knapp.
Voilà!
40 minuter senare: Fantastiskt ris.
Så här:
Jag vill inte ha nånting på riset för att det inte ska förstöra smaken.

måndag, maj 25, 2009

Jag & min mensvärk

Insåg idag att jag hittills alltid lyckats pricka in första dagen i lingonveckan på en ledig dag och då kan det låta så här. Mlörg, alltså. Men jag misslyckades alltså med min omedvetna planering den här gången och gick runt som ett lik andra halvan av dagen. Och det värsta är att man går och tänker: "Äsch, det här är väl inte så farligt, bara att bita ihop och köra så glömmer jag nog bort att jag har mensvärk snart." och kanske till och med funderar på att inte ta smärtstillande tabletter. Jag menar, det går nog snart över av sig självt ändå...

Jojo.

Det faktum att det känns som om jag håller på att bli itusliten vid midjan, eller att smärtan som ilar ner från äggstockstrakten får mig att tappa känseln i benen misslyckas jag alltså att tolka som att jag kanske ändå borde sätta mig ner och ta det lugnt. (Men om jag sätter mig ner och tar det lugnt tänker jag ju bara på hur satans ont det gör...)

Jag tänkte gå hem tidigt från jobbet idag, men varje gång jag försökte sprang någon fram och undrade nånting, ville ha nånting kollat/påskrivet/nerskrivet och bekräftat, och precis när jag faktiskt tänkte gå kollade jag med en av de andra avdelningsledarna på min våning om hon hade fixat den där listan (HELVETE, nu kom jag ihåg en annan lista jag skulle faxat till kontoret idag men glömde...) som jag bad henne ta hand om och det visade sig att... hon inte hade gjort det... och inte heller skulle ha möjlighet att göra det innan det var för sent... så slutade det med att jag tog hand om det själv. Och vid det laget hade mensvärken börjat lätta så jag tänkte att jag lika gärna kunde stanna hela skiftet ut... vilket jag också gjorde.

Hmm.

Jag trodde att jag hade en slutknorr på det här inlägget. Men den har jag i så fall glömt nu...
Eller jo, det kanske bara var att mensvärk suger.
Hör ni det?!
Suuuuuger!!!

måndag, maj 25, 2009

Testing 1, 2, 3...


and how
how can you not be mine?
oh, man
why is her grip so strong?
you say it's with me 
you belong

and yet...

you stay

by her side

and how
how could I let you go?
to scared to come after you, oh
but i should have been brave
no, no
i should have been foolish

and maybe...

you'd be here

now

söndag, maj 24, 2009

Myspace suger

Hade inget vettigt för mig alls idag. Ätit, surfat runt och pratat med lite folk därhemma. Plockade till slut upp gitarren drog igång GarageBand och spelade in en del av en låt, la upp den på min myspace-sida och hittade sen inte låtjäveln. Myspace är så sjukt oanvändarvänligt. Ska se om jag inte kan finurla in låtsnutten i bloggen på nåt sätt i stället...

söndag, maj 24, 2009

It's five o'clock somewhere...

...närmare bestämt här. 

Jag vaknade för fem minuter sen.
Är det ok att börja dricka nu?

fredag, maj 22, 2009

Snurra tallrikar

Jävlar i min lilla låda, vilken dag. Idag har jag sett efter Harajukubutiken som ensam avdelningsledare i x antal timmar. Det är som att snurra tallrikar på pinnar ungefär. Ett helt fenomenalt springande från ena våningen till den andra för att se till att våningarna är jämt fördelade och att alla dessutom gör det de ska. Och får man springa runt utan att det börjar brinna nånstans så lyckas man nätt och jämt undvika att tallrikarna trillar i golvet och går i tusen bitar. 


Sen tillbringade jag min sista timme på jobbet med att lägga ner kläder i lådor eftersom vårt lager blivit alldeles överfullt. Lätt hänt med tanke på att det är på knappa 70 kvadrat eller nåt sånt störtlöjligt. Sen tillbringade jag en timme till med att lägga ner saker i lådor och en halvtimme med att organsera om lagret. Nu är det skitfint.

Jag tycker att jag har varit helt strålande idag, men det värsta är att min butikschef antagligen kommer komma in i morgon och undra, och eventuellt skälla, över allt det andra som inte blev gjort idag. Otack är världens lön...


torsdag, maj 21, 2009

21:25

Nu går jag fan och lägger mig.

Helvetesjävla dag.
Och att just den här dagen aldrig kommer åter, gör mig faktiskt inte det minsta alls.

torsdag, maj 21, 2009

I realtid

Här sitter jag precis just nu och äter risotto i Harajuku...

torsdag, maj 21, 2009

05:15

Trööööööött!


Idag släpps Divided Exclusive-plaggen i butiker som har ungdomsavdelning.
Ser ut så här, till exempel:


och de här...

...och de här får vara med för de är fina, trots att de inte hör till Divided Exclusive kollektionen.


Rosa lapp och ganska begränsat antal av alla Divided Exclusive plagg. Kolla in i butik, eller på hm.se, eftersom Sverige är typ det enda landet där man kan handla online...

tisdag, maj 19, 2009

För många leksaker...

Man samlar på sig mer och mer prylar men tiden man har till att leka med dem är ganska konstant. Så blir det att jag i ett par veckor bara spelar skalor på min gitarr, för att sedan helt överge den till förmån för mitt livräddande jobb som kirurg på mitt Nintendo DS samtidigt som jag följer historien om den, något töntige, Twilightvampyren (kom igen... han glittrar i solen!? Puh-lease!) och hans brud (förvånande simpelt skrivna faktiskt. Tror nog att filmerna i det här fallet, är, om inte annat, snyggare presenterade än böckerna...).


Och i morgon beger jag mig till gymmet precis där jag jobbar för att skriva upp mig på en tvåveckors testperiod. Och jag ska banne mig ta och plocka upp gitarren igen. DS:et kan fara åt helvete. Men datorn... datorn är den största tidstjuven av alla.

Kanske måste ta och införa något slags system. Säg, 40 minuters gitarrspelande mot 15 minuters internetsurfande? 

måndag, maj 18, 2009

Bara lite pms...

När jag var yngre, faktiskt nybliven tonåring och hormonerna antagligen löpte amok helt i kroppen, var mina humörsvängningar helt... fantastiska. Särskilt fantastiska var de ungefär en gång i månaden då vadsomhelst, vemsomhelst (oftast morsan eller syrran dock) kunde få blodet att koka i en på två sekunder. Det smälldes i dörrar och gräts och livet var mest helt fucking jävla orättvist typ hela jävla tiden!!!!!!


Fram till alldeles nyligen hade jag fått för mig att de här agressiva pms-utbrotten var någonting som lugnat ner sig fullkomligt. Att jag nu ligger på en hyfsat jämn nivå, vad gäller humör, oberoende av hormonnivåerna i kroppen. Men igår slog det mig att den här aggresiva pms:en inte alls försvunnit, utan bara ersatts med andra känslor. Så nu, ungefär en gång i månaden, blir jag inte arg utan sorgsen... Som om hela världen målats i ledsna färger och "Är det här verkligen det bästa jag kan åstadkomma, med det enda liv jag får?" eller "Vad är poängen med allt det här, om det inte finns kärlek?" Och jag ler ikapp med mina egna djupa, djupa, djuuupa suckar så ingen ska fråga om någonting står på tok,  för jag vill slippa svara: "Äh, inget att bry sig om, det är bara lite pms..."

måndag, maj 18, 2009

No moarz!


Idag var sista gången jag gick runt med fulkrulligt hår bara för att det var fuktigt i luften. I morgon ska jag leta upp min frisör och få det fullkomligt vansinnigt rakpermanentat.
Korkat, säger du?

Då säger jag: 

1) Du har inte särskilt lockigt hår, va? 
2) Det är faktiskt inte lika fint i verkligheten som det ser ut på bild.
3) Men du kan ju locka ditt eget jävla hår om du tycker att det är så himla fint, då. Mitt hår ska fan vara rakt!

Och sen svär jag fett mycket över att min favorit, RedKens Urban Experiment Enamel Gel, är slut på lookfantastic.com. Jag behöver den för att få mitt hår att se sådär tecknat ut.

lördag, maj 16, 2009

Yellow Tokyo testar: Kiwipocky

Zofy hade ett underbart förslag som gick ut på att jag skulle kunna testa, och betygsätta, olika slags saker som är speciella för Japan. Och det, måste jag säga, är ju en helt fantastisk idé. Äta saker fast i rent vetenskapligt syfte, eller om inte vetenskapligt, så åtminstone allmännyttigt. Ja?


Idag testar vi: Kiwipocky!





Smakar: Brödpinne+sött=sliskigt.

Uh. Åt bara två pinnar. Besviiikeeen!

Betyg: 1/5


Sakerna jag genomlider för den här bloggen, alltså...

lördag, maj 16, 2009

Det blev en park till slut

Det blev en park till slut, i fredags. (Igår?) På rekommendation av Vin-kun tog jag mig till Rikugienparken vid Komagome. Den skulle tydligen vara väldigt fin och sådär. Jag vet inte så noga. Sömnbristen hade gjort mig till en liten zombie och jag vandrade bara runt en stund innan jag hittade en bänk att slå mig ner vid och läsa lite ur Wicked: The Life and Time of The Wicked Witch of the West. Bra bok, för övrigt, när man kommit förbi den småtråkiga inledningen.


Sen såg jag inte så mycket av själva parken förutom det här som jag tyckte var så typiskt japanskt. Det här är bara en liten del av en helt ofantlig mängd människor som stod med megafeta kameralinser riktade mot en liten ö i parken. 


Först tänkte jag att de bara var väldigt, väldigt japanska och att den pyttelilla ön kanske var en turistattraktion av nåt slag, men när jag gick förbi dem igen på vägen hem var det en tant som ropade "Nu! Där!" och alla kameror började plötsligt smattra för fullt och sen fattade jag.
De var fågelskådare.
Såklart.

fredag, maj 15, 2009

AAAAH!!!

Kom hem igår helt pumpad med adrenalin och drömde att jag sprang runt och hängde tillbaka kläder. Sov inte alls särskilt bra. Vaknade vid 04, 05 och gick till slut upp vid 06-tiden och tänkte att jag kunde ta en dusch, sticka ner till 7-eleven och fixa frukost eftersom jag inte hunnit handla på ett tag och ha jävligt mycket tid på mig att göra mig i ordning.

Så letar jag lite bland papper efter mitt golvschema för att se vilka som är inne och jobbar.
Inser att det är fredag idag. 
Jag behöver inte gå till jobbet alls.
...?
Fatta den totala förvåningen!

Så här sitter jag nu, klockan 07:50, med nytvättat hår, ombytt och klar, har käkat frukost och allt... och så är jag ledig! Och det är flera timmar kvar till staden vaknar till liv också...
Vad ska jag hitta på?

fredag, maj 15, 2009

Skitläskig!

Min granne hoppade bokstavligt talat upp i luften av överraskning när jag råkade stöta på honom på väg ner för trappan igår. Det såg så roligt ut att jag hade svårt att hålla mig för skratt. Slängde ur mig ett "konnichiwa"* och sprang ut på gatan i solen.

Här går jag bort mot Umegaoka stationen klockan 9 på morgonen.




*Är nästan expert på att säga konnichiwa nu. Säger det säkert en femtio gånger om dagen i butiken, fast då låter det konnichiwaa!** Och skulle man börja säga det så ekar det mot en från alla andra anställda som befinner sig inom hörhåll. Skitbra sätt att hitta sin personal på när det inte har walkie-talkies på sig. Bara gå runt och ropa tills rätt person ekar tillbaka. 

**konnichiwaa! är snäppet bättre än det lite mer irriterande irasshaimaseeee!!!! som gärna ska utropas med den mest nasala rösten man kan uppbåda.

torsdag, maj 14, 2009

Den här...


...var det jag köpte.

torsdag, maj 14, 2009

Matthew Williamson for H&M part II

BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALLLLLLLLL!!!!


Tre personer sjuka eller borta från mitt golv idag, men trots helt vansinnig brist på folk lyckades vi ro hem det på nåt jävla sätt! Att ha live DJ:s i butiken är någonting jag tänker rekommendera att vi har för all framtid. Duktiga DJ:s är alltid kul och de här brudarna och grabbarna gav oss nog lite extra sving under fötterna. Och mellan springandet och när man sprang in för att hämta en ny hög kläder att hänga ut passade man på att dansa lite med de som jobbade i provrummet när kunderna inte såg.

Och jag, min lilla hycklare, skällde så sent som igår ut en av mina responsibles för att hon höll på att fixa scheman tio minuter efter att hon hade slutat (man måste skälla ut japanerna ibland så de inte jobbar extra) jobbade själv över i tre timmar idag. Men jag fick gjort helt fantastiskt mycket nödvändiga grejer, så det tänker jag inte skämmas för!

Och för första gången någonsin genom tiderna köpte jag någonting från ett av H&M:s designsamarbeten. En alldeles för dyr, men väldigt användbar sjal och en grön... sak. Tunika?
Kanske tar jag ett kort på den sen...

Men tillbaka till mitt golv. Vi liksom lever i symbios. Så himla mycket tråkig admin-skit i vägen på sistone, men idag när jag för ovanlighets skull bara var tvungen att jobba så som alla andra jobbar och inte göra någonting annat kom jag ihåg... hur jävla kul det egentligen är!
Speciellt att matcha om i farten. Haha.
Ni fattar inte vad jag snackar om, va?
Det gör inget. 
Jag är glad ändå.
Ser fram emot att jobba igen i morgon!

onsdag, maj 13, 2009

Dejta mig?

Idag kom en av de trevliga H&M-grabbarna som kört "men jag älskar ju dig"-jargong med mig från dag ett, in i köket och skulle jobba nattskiftet*.


- Tjabbatjenalägetskaruköranattskiftetidag? säger jag. (Fast inte riktigt lika fort. Och på japanska.)
- Jäpp, jäpp, men jag kommer ju sakna dig nu när du går hem, säger han.
- Dejta mig?** säger jag och blinkar med ena ögat.

Och det som i mina öron lät som en helt harmlös fortsättning på en uppenbart icke allvarligt menad konversation får den stackars japanen att alldeles tappa fattningen.

- Men, men... det går ju inte. Jag kan ju inte dejta dig. Vi... eh... jobbar ju i samma butik. säger han allvarlig, och lite vettskrämd på samma gång.
- Och?
- Men vi kan hänga? säger han, och ungefär här börjar jag förstå att han antingen tog mig på orden när jag sa "Dejta mig?" eller att han är bra mycket bättre på att jävlas än vad jag är.
- Menåh, jag menade ju inte att... Ja. Vi kan hänga, säger jag och slänger in ett kärleksfullt "Pucko" innan jag går ut genom dörren och hör honom skratta och eka ett "pucko" bakom mig.

Ärligt talat vet jag fortfarande inte riktigt vad jag ska tro. Vad trodde han egenligen? Men nu lämnar jag det här bakom mig och hoppas att grabben ifråga inte tittar snett på mig hädanefter. 


*Normalt sett har vi inte nattskift på H&M, men i morgon kickar Matthew Williamson II igång och det blir ett jävla omflyttande och byggande av DJ-bås och grejer. Kommer nog bli jävligt ball.

**つきあって? sa jag alltså, vilket jag i ärlighetens namn inte kan se en vuxen människa säga annat än på skämt... som jag gjorde. Men det kanske de alltså gör, japanerna. Jag som inte ens dejtar folk egentligen... Jebus!

onsdag, maj 13, 2009

Utflykt


Jag googlemappade mitt område och hittade en en grön fläck på kartan, nästan precis vid 梅ヶ丘(Umegaoka)-stationen. Så jag traskade dit för att kolla vad det var. Det var, inte helt oväntat, en park.

Men ser ni vad de spelar...?

Visst är det otippat?
Att en av Japans nationalsporter är baseball?
Baseball förekommer inte som fenomen i Sverige över huvud taget, så som svenne är det lite udda att se den här sporten, som man egentligen aldrig sett spelas annat än på film, utövas på inte ett, utan två ställen i parken.

Och för den som undrar: Sumo är Japans andra nationalsport. Och kanske fotboll också, litegrann.

tisdag, maj 12, 2009

När varje ledig dag...

När varje ledig dag kommer som en överraskning blir det inte mycket vettigt gjort av dem. Sova mycket längre än vad man tänkt sig, stå i duschen aslänge, äta frukost i några timmar, tvätta...

Och klockan kryper sakta fram och jag tänker, men jo, nu. Snart. Om en halvtimme går jag ut genom dörren... Och så kollar man på ett avsnitt till av Californication. Suckar.
Plattar håret en gång till, herregud, man har ju tid, och sminkar sitt ansikte till perfektion. 
Och hade solen varit framme idag så hade den nog börjat gå ner vid det här laget.
Men jag har tur och det är mulet så jag slipper ha dåligt samvete.
Snart är klockan 17:30.
Jag kanske hinner åka till Shinjuku och kolla på möbler innan jag måste vara i Shibuya ikväll...

söndag, maj 10, 2009

KäftenKäftenKÄFTENSAJAG!

Har en kollega.

Som är avdelningsledare.
Ruskigt bra sådan också.
Men dryg.
Kollegan bara: "Men jag skulle aldrig tillåta..." eller "Nej, nej, på mitt golv så..." eller "Jag lägger alltid mina scheman på golvet (inte bokstavligt talat alltså, utan i motsats till att sätta sig ner på kontoret och göra dem). 
ÅÅÅÅH, men ja! Vi fattar. DU är så jävla bra.
Och, ja, jag vill vara som du, men för guds skull... Håll käften om hur jävla lätt allting är för dig, och hur dumma alla andra är mest hela tiden.... vi andra måste faktiskt kämpa lite.

Suck.
Otillräcklighet.

söndag, maj 10, 2009

Liv

Jag börjar fixa nu.
En smula liv.
Går rätt ok.

Drog med en av mina fantastiska kollegor, som inte är avdelningsledare (jaja, fortfarande kollega, men det är ett steg i rätt riktning, visst?), på efter-jobbet drinkar och rumpskak på gayklubb. Egentligen skulle vi bara ta en öl, men... vi slant? kan man säga...

Jag hade jätteroligt, men sen vaknade jag upp nästa dag och tänkte: "Shit, too much too soon, kanske...?" Vi får se... om jag lyckas lura med samma kollega ut nån mer gång utan att det slutar i vilt omkringdansande i gaydistriktet.

Eller... nä förresten. 
Jag har ju ingenting emot vilt dansande i gaydistriktet egentligen...

fredag, maj 08, 2009

Mina hobbies?

Kan man säga att man har som hobby att äta?
För i så fall tänker jag hävda det som min hobby. 

Top tre grejer jag ätit idag:

3. Ramennudlar (färsk ramen, mind you!)

2. Kokosnötspocky

1. Grapefrukter

Grapefrukterna väger upp för allt det onyttiga, visst?

fredag, maj 08, 2009

Veganacafé i Tokyo


Häromdagen var jag ute och fikade med en vegan på Pure Café i Omotesando
Kakorna var goda, maten var sådär.
Men eftersom det finns notoriskt få vegetariska/veganska caféer i staden (de är i varje fall svåra att hitta) tänkte jag att jag skulle tipsa, utifall det springer omkring någon ledsen och hungrig vegan därute...



Kolla in Pure Cafés hemsida för karta.

torsdag, maj 07, 2009

Ovant

Ledig!

Äntligen ledig!
Sexdagarsveckan är slut!
Nu kan jag göra precis vad jag vill!!!
Preciiiiis vad jag vill.
Hmm.
Kanske tvätta lite?

tisdag, maj 05, 2009

I give you: Line Control


Tänkte att ni kanske inte skulle tro mig, så jag filmade lite på väg in till jobbet. Gick med i kön en stund, men på slutet var jag tvungen att hoppa över de sista spärrarna för att inte komma för sent. Hade jag kunnat filma inne i butiken också skulle jag visat hur tomt det var vid stängning idag. Fast man får inte lov att ta kort i butikerna så ni får tro mig på mitt ord där...

Och ja, Karro har helt rätt i att det är som att vara på klubb, när det är sådär trångt så ingen kan dansa och alla måste gå i sidled hela tiden (som krabbor!) för att försöka komma någonstans... Enda skillnaden är att ingen behöver vara rädd för att få en öl utspilld över sig...

måndag, maj 04, 2009

Crowd Control!!!

Igår var det så mycket folk som var ute och shoppade att vi var tvungna att stoppa inflödet i butiken.

Det stod personal utanför entrédörrarna och kontrollerade så att det inte blev för många inne i butiken.
Tio människor ut... tio människor in.

Helt galet.
H&M liksom!1!!!!

söndag, maj 03, 2009

Och förutom respekten...

...blir det väldigt mycket lättare för en avdelningsledare att knuffa något uppåt och framåt när de är såna som alltid ger allt.

Och sånt ger, om inte annat, en bättre lön!
Eevrybody wins!
Hurra!

söndag, maj 03, 2009

Man vet att man är i Japan när...

...det är jääävligt tätt mellan husen.
En dörrbredd är lagom, ungefär.

lördag, maj 02, 2009

Golden Week Peak!

Det snurrar i skallen.

Vi når kulmen på Golden Week, shoppingmässigt, nu.
Det är helt sjukt, mina vänner.
Om shopping var en sport skulle Japan ta OS guld, silver och brons varje gång.

Så här:
Tänk er H&M i Nordstan en helgdag strax innan jul, ni som bor i Göteborg...
Ni vet, det är trångt, varmt svettigt. Kläderna ligger i drivor på borden, köerna till kassorna är milslånga, och provrummen ska vi inte ens tala om... Och just det, det är folk överallt, sådär så man inte kommer fram, eller ut, för den delen...
...och sen tänker ni er att vi säljer ungefär dubbelt så mycket idag i Harajuku.
Bara för att folk är lediga. 
Det är inte ens jul. 
Bara... Maj.

Och jag, jag springer omkring och är helt speedad.
Styr lite i kaoset så att vi inte helt drunknar i kläder och kunder och så...

Blir lite kär i mina snabbaste sales associates.
Blir ännu lite mer kär i de som är snälla nog att gå med på att stanna 30 extra minuter eftersom vi ligger hopplöst efter med att tömma ständerna med kläder från provrummen och lagret.
Jag blir, på allvar, helt hänförd av de bästa i vårt team. 
De som är snabba, glada men seriösa och de som ställer upp när man behöver dem.
När man tänker på hur lite de får i lön... ok, jag erkänner, jag vet inte exakt vad de får, men jag har hört att det inte är mycket. Det är i alla fall inga stora summor vi snackar om här, och ändå, ändå kämpar de järnet.
Respekt.
Och kärlek. 
Och jävligt mycket tacksamhet.
Fina, fina människorna.

fredag, maj 01, 2009

Hittar det här kortet...

...i min kamera från igår.



Irrar lite vilse i Akihabara när jag letar efter en spelaffär och hamnar i ett bostadsområde. De flesta husen är två våningar höga med x antal lägenheter intryckta i varje. Här och var hänger tvätt på linor utanför fönstren. Och så det här... Ett plåtruckel. Som ingen har tagit sig tid att riva ner och ersätta med något mer beständigt. Sånt som får, i alla fall mig, att återigen förundras över den här staden och blandningen av gammalt och nytt. Så fult, men ändå väldigt fint på något sätt. Ja?

fredag, maj 01, 2009

Very Golden Week

Klockan 6:00 var jag på jobbet idag. Förstår ni? Jag gick upp kvart i fem och det är bara för att jag bor relativt nära jobbet. Ni undrar varför? Varför i allsin dar klockan 6 på jobbet!? Svaret är Golden Week. Golden Week, denna vecka då en massa olika högtider råkar infalla under en och samma vecka (kejsarens födelsedag till exempel) och gör det till en vecka där de flesta är lediga. Jobbar man, som jag gör, med försäljning är man inte det minsta ledig. Motsatsen till ledig, skulle jag nästan vilja påstå.


Vi öppnar en timme tidigare under hela Golden Week för att tillgodose shopparnas behov. Klockan 10 slår vi upp portarna vilket alltså i sin tur innebär att åtminstone en avdelningsledare måste vara på plats klockan 06:00. Det gör att man har ett rätt udda skift. In och jobba klockan 6, lunch (frukost?) klockan 10 och gå hem klockan 15...

Imorgon börjar jag klockan 13:30.
Jag tror att jag ska sova mig igenom hela halvan av den dagen.