torsdag, augusti 13, 2009

Separationsångest.

Jag får reda på att jag ska tillbaka till Harajuku om ungefär en månad.

Ungefär lagom till min födelsedag, och tänker "Hurra!!! Tillbaka till fantastiska människorna i Harajuku!" Och närmare till jobbet. Och fler koncept. Och roligare kunder.
Sen tittar jag mig omkring, såhär dagen före säsongsstart, när vi har en massa personal inne och måste göra en "perfekt stängning" och vika om allting hundra gånger och se till att det är exakt samma mellanrum mellan galgarna.

Och jag får mitt team, på herravdelningen, att jobba över i 45 minuter. Tills det blir OCD-varning på prydligheten. Och återigen: Jag kan inte tänka mig att jobba utan dem.
Är det normalt att tycka om sina kollegor så här mycket?
Jag är nog kär i dem, som kollektiv.

Får jag ta med mig dem vart jag än ska?
Bara några stycken...?
Snälla?
Mina fina....
Fan också.
Fanfanfanfanfanfan.
Seriös separationsångest.

4 kommentar(er):

Erik sa...

:-/

Men du får nya i födelsedagspresent :-)

Penny sa...

Hey!
Trillade in på din blogg för ett tag sedan och gillade den, och tänkte nu när du börjat uppdatera den lite igen fråga vad du jobbar med i Tokyo? Hade du jobb innan du åkte eller läste du japanska först? Lite nyfiken då jag själv har planer på att flytta till Tokyo, till att börja med uppdatera mina japanska skills ^^

hejdetärrasmus sa...

Kan man ha oseriös separationsångest?

Rim sa...

:/

H&M. Läste först. Tror det står nånstans... hur jag lyckades flytta hit.

Rasmus: Käften...?

Jag är ledsen, ok? ;)