torsdag, november 18, 2010

Dag 3 - Mamma

Min mamma är en av de mest anmärkningsvärda kvinnorna jag vet.
Hon träffade min pappa när hon hade flytt från Irak till Prag där hon började studera till civilingenjör.
På ett främmande språk.
De gifte sig och hon fick mig när hon var 24 år gammal.
(När jag var 24 år gammal hade jag precis flyttat till Japan och hade noll planer på att skaffa barn med någon...) Och sedan kom min syster, exakt tre år senare, och mamma fortsatte plugga och blev den första kvinnan att någonsin ta examen samtidigt som hon hade småbarn hemma.

Sedan separerade mina föräldrar och mammas studentvisum gick ut så hon var tvungen att flytta ifrån Prag.
Det stod mellan Tyskland och Sverige, tydligen, och mamma valde Sverige.
Jag minns fortfarande hur alla våra saker lastades på en lastbil för att aldrig återses.
Särskilt minns jag mammas stora, gråa vinterkappa på den där lastbilen, av någon anledning.

Så kom vi till Sverige.
Först flyktingförläggningen i Luleå, där det fanns en annan till liten tjej som också hette Rim (som förutom att vara ganska elak, dessutom stal mitt smeknamn. Innan kallades jag för Rimah, men för att kunna skilja oss åt blev hon Rimah och jag, kort och gott, Rim.), sedan Lycksele och Skellefteå med den myckna snön och evigt mörka vintrar, men evigt ljusa sommardagar.
Och till sist Göteborg, lagom till att jag började tvåan.

Nu bor mamma kvar i Göteborg, har gift om sig, och födde, för knappt ett år sedan, ett tvillingpar.
Egentligen skulle jag kunna skriva en hel bok om min fina mamma och hennes livsöde.
Om hur hon lärde mig och min syster att tro på oss själva.
Om hur hon indirekt också lärde oss att saker och ting tenderar att lösa sig.
Och framför allt, att det är otroligt viktigt att fortsätta vara larvig, trots att man är vuxen.
Herregud, vad jag har den människan att tacka för mycket!
Allt.
Faktiskt.

6 kommentar(er):

eve sa...

Fin mamma du verkar ha. Mammor är guld värda!

Syrran sa...

Fina mamma... och tvillingarna fyller 1 år om 10 dagar (svensk tid...)

Ps. Mamma var 26 när hon fick dig...

Rim sa...

Mammor är alltsomoftast bäst.

Syrran.
Öh.
Du har ju rätt!
Jag är 26 nu!
Fortfarande ingen tanke på ungar.
Skummmmt.

Anna sa...

Fantastisk mamma du verkar ha! Låter som en bok jag gärna skulle vilja läsa. Skriv den!!

Anna sa...

Kan tillägga att min mamma lärde mig och mina systrar att inte tro på oss själva. Och hon lärde oss att man inte ska göra någonting, för allt är jobbit.

Inte direkt en hyllning till min mamma. Men inom mig så tycker jag ändå om min mamma. För nu i vuxen ålder så har jag isett att min mamma faktiskt är psykiskt sjuk, något som jag inte visste när jag var liten.

Rim sa...

Buh, låter kasst.
Fast alla mammor är bra egentligen.
Man lär sig alltid någonting ovärdeligt av dem.
Och om du vill kan du få låna min mamma nån gång, ifall du behöver en hejarklack.