Jag glömde säga: Drar på semester i några veckor. Tjing!
torsdag, april 14, 2011
De har, som alltid, blommat överraskat snabbt överrallt. Men redan skymtas det gröna blad bland blommorna, vilket betyder att det bara är några dagar kvar tills alla det utsökt ljusrosa bladen kommer virvla omkring på marken och sen är de borta.
Körsbärsblomningen är, som alltid, obeskrivligt vacker och gör konstiga saker med en. Jag går omvägar för att få befinna mig i närheten av körsbärsträd och tillbringar orimligt mycket tid med att bara stirra uppåt. Bilder gör inte blommorna rättvisa på långa vägar, men det hindrar mig inte från att ta hundra bilder på ett och samma träd. Och så måste jag skärpa till mig varje gång jag går in bland en klunga rosa träd så att jag inte börjar lipa.
För i år, mer än någonsin, påminns vi alla om alltings förgänglighet.
onsdag, april 13, 2011
Går in på min egen blogg ett par gånger om dagen och tänker skriva
någonting, men det blir aldrig mer än bara en tanke. Någon dag ska
jag se till att få fixat det här tangentbordet.
torsdag, april 07, 2011
Ytterligare en lång jordbävning alldeles nyss. 23:32 på natten.
Senaste dagarna har det varit en del jordbävningar precis när jag
ligger och försöker sova. Brukar kicka igång adrenalinet så att man
ligger och hör sitt hjärta bulta en bra stund efteråt. Den här
gången skakade det länge nog för att jag skulle gå upp plocka undan
porslin och slå på tv:n. På nyheterna säger de att det är risk
för tsunami i Miyagiprefekturen och ber folk att evakuera.
Nyhetsuppläsarna snubblar på orden och uppmanar folk att ta sig till
högt belägna platser så fort som möjligt. Tsunamin beräknas vara
50 cm till 1m hög.
måndag, april 04, 2011
Vitsippor i asfalten.
Våren är här, det säger jag nu, yo.
måndag, april 04, 2011
Jag gjorde någonting fult idag. När jag var i affären alldeles nyss
hittade jag tvålitersflaskor med vatten. För 128 yen, alltså runt
9,50 kronor. Det brukar oftast bara finnas enlitersflaskor som mest,
och då kostar de runt 200 yen, men alltsomoftast köper jag de små
halvlitersflaskorna och känner mig lurad när jag får betala hutlösa
110 yen flaskan, men vad ska man göra när det inte finns något annat
alternativ?* Så ni förstår att en tvålitersflaska för rimliga 128
yen kändes lite som en skatt. Men man får bara köpa en per kund,
står det på en liten lapp. så jag köper min flaska och tänker att
det vore himla skönt att ha en till, för då skulle jag ju slippa den
här eviga jakten på vatten på flaska. Och så ser jag hur kunden i
som står i kl efter mig ger en till sin vännina och ber henne köpa
en extra åt henne, och hur kassörskan säger att det inte är någon
fara, hon kan slå in två stycken i samma köp. Det blir ju egentligen
bara mer jobb för henne med exakt samma resultat. Så jag bestämmer
mig för att köpa en till flaska vatten, så att jag inte behöver
tänka på det mer under ett par dagar, och medan jag bestämt mig för
detta och gömt den första vattenflaskan i min väska finns det
plötsligt bara en vattenflaska kvar. Som jag tar. Och i ögonvrån ser
jag hur en pappa och hans kanske 8-åriga dotter, som haft kurs mot mig
saktar ner på stegen och kikar omkring lite för att se om det finns
några flaskor kvar. Men det gör det ju inte. När de vänder sig om
för att gå säger jag: Ursäkta, men skulle ni vilja ha den här? och
räcker honom den stora flaskan med vatten. Nej, nej det är okej,
svarar pappan och ler och går vidare med sin dotter. Och jag står
kvar och känner mig lite som ett svin, men köper flaskan ändå.
Kanske kommer jag slippa tänka på att köpa nåt mer vatten till
slutet av veckan, men jag vet inte om det här dåliga samvetet gör
det värt det.
*Det finns såklart alternativ. Ett alternativ är att dricka
kranvattnet som, trots någorlunda förhöjd radioaktivitet fortfarande
är långt inom gränsvärdena för vad som är helt oskadligt för
människor, sägs det. Jag brukar inte vara paranoid, men just i det
här fallet känns det som om det är ok att få vara det. Det är
trots allt radioaktivitet vi snackar om...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
