Lisbeth Salander + H&M

Bryter bloggtystnaden för att berätta om någonting jag själv nyss fick reda på i en blogg, nämligen att H&M släpper en "Lisebeth Salander"-kollektion den 14:e december.
Tycker att detta är fantastiskt av två anledningar.

Ett: Fina, rockiga plagg är aldrig fel.

Två: Vad är det för PR-geni som har kommit på detta? Rolig, ovanlig och skitbra idé, ju! Sitter och funderar på vad för andra fiktiva figurer man skulle kunna bygga en liten kollektion runt... Meddelar er när jag kommit på någon bra. Finns det några karaktärer skulle ni vilja se kollektioner baserade på får ni gärna skriva i kommentarsfältet.

Välkommen hem

Väldigt lite bloggande här nu, känner jag.
Och inte blir det mer av att Kiku kommit tillbaka till Tokyo efter att ha varit i Korea i 2 månader, och ska komma hem till mig och äta middag snart.

Fyllda paprikor och potatisgratäng tänkte jag laga.
Måste både handla köttfärs och städa litegrann också.
En timme.
Gott om tid.

50

Exakt 50 ännu ofärdiga låtar har jag i mitt Garagebandbibliotek. Somliga är hela låtar, fast inspelade som en kladd bara, medan andra är några få fraser i någonting som liknar en melodi. Kanske skulle ta och sätta mig ner någon dag och göra ordentlig musik av dem

Hur många färdiga låtar jag har undrar ni? Nu tycker jag att vi pratar om någonting annat i stället en stund, va? Vi säger så.

Hur man kommer hemifrån effektivt på morgonen

Nu har jag jobbat som VM i över ett år, vilket innebär att jag har gjort en sisådär 300 gryningsskift. Det i sin tur har gjort mig till någonting av en expert på effektiva mornar. Så jag tänkte dela med mig av mina lärdomar, utifall att det finns någon därute som ännu inte behärskar konsten att vara effektiv innan hjärnan ens har vaknat. Så här gör man:

Bufferttid 

Jag räknade rätt fort ut att jag behöver en halvtimmes buffert, där jag kan ligga och dra mig, innan jag kan komma upp ur stängen. Så vad gör jag? Jag ställer min iPhone att ringa en halvtimme tidigare än jag måste gå upp. Om jag måste gå upp klockan 6 ringer första alarmet 05:30, sen 05:40, 05:50, 05:55, 6:00, 06:05 När snoozningarna kommer så tätt inpå varandra att de är irriterande betyder det att det är dags att stiga upp. (För säkerhets skull ställer jag klockan så att den ringer var 5:e minut därefter också, men det brukar jag stänga av när jag väl kommit upp.)

Dagens outfit

Efter otaliga klädkriser på morgonen när man står och glor in i garderoben och kliar sig i huvudet och undrat vad fan man ska ha på sig den här dagen, eller klassikern: vara på väg ut och inse att man behöver strumpor och inte kunna hitta några, har jag väldigt nyligen insett fördelen med att ta fram sina kläder kvällen innan. Kräver noll hjärnaktivitet på morgnonen. Bonuspoäng om man kollar väderleksrapporten.

Get outta here!

Slutligen har jag också tre alarm som talar om för mig när det är dags att gå. När det första ringer borde jag vara klar med frukosten om jag ska hinna. Det andra talar om för mig att det är 10 minuter innan jag måste gå, och nästa när det är 2 minuter kvar, så att jag hinner sätta på mig skorna.

Okej, jag vet.

Det låter som om jag är lite sjuk i huvudet.

Men på fyra år har jag inte kommit för sent en enda gång till jobbet.

I'm just sayin'.

20/20

Kan vi prata lite mer om det här med ögonlaseroperationen, tror ni?
Jag känner att det finns mer ni behöver veta.
Jag ska inte tråka ut er med detaljerna, men vet ni att de sätter fast en sugkopp på ögat? Ögat som de har tejpat upp så att man inte kan blinka, och så tar de en sugkopp som ser ut som en uppochnervänd kopp med en tjock gummikant och så trycker de fast den, försiktigt men bestämt, runt irisen får jag väl anta. Det kändes som om det var hela ögat. Och sen säger de till en att fokusera på den gröna pricken hela tiden, men det är inte så lätt när man efter en stund inte ser någonting.
Och sen luktar det lite bränt, och man hoppas att man fortfarande tittar åt den gröna prickens håll, men egentligen är man lite osäker, för allt är svart, och sen är det över.

Nog för att många får perfekt syn, men så är så inte fallet för alla.
Jag, till exempel, har nu 1.5 och 2.0 på höger respektive vänster öga, så perfekt är det inte. Men bra nog. Jag ser nog ungefär som jag gjorde med linser, ibland känns det till och med som om jag ser pyttelite sämre, men det är svårt att veta.

På nära håll vet jag att jag ser lite sämre nu än vad jag gjorde med linser (men fortfarande bättre än vad jag kunde se med det nakna ögat utan linser). I början var jag lite besviken. 20/20 skulle ju resultatet bli! Men så tänker jag på att jag inte har behövt fippla med linsvätska på två veckor nu. Och på att jag kan vara uppe hur sent jag vill utan att att börja gnugga mina ögon som blivit irriterade av torrhet. Och på att jag aldrig mer kommer vakna, efter alldeles för få timmars sömn, och svära en harang när jag satt i vad som känns som chili i alldeles för trötta ögon. Och för det har jag den moderna läkarvetenskapen och Calle Schulman att tacka. Jag hade förvisso funderat på saken i tre år, men det var det här inlägget som fick fart på mig. Nästan ingen väntetid alls, och 14 000 spänn billigare att genomgå en lasikoperation här i  Japan. Dessutom på en klinik som bokstavligt talat har utfört en miljon laserkorrigeringar.
Det fanns plötsligt ingen ursäkt att inte göra det.

Om jag dog här och nu...

...skulle jag i alla fall ha jefligt fina lockar!
Visste inte ens att mitt hår kunde bli så här lockigt utan locktång.
Curl junkies' Beneficurls argan oil+devachan gel.
Jag är nästan avundsjuk på mig själv. Stört.
Men det gör att jag kan rättfärdiga det faktum att jag måste betala mer för frakten än för själva produkten.

Synd att sitta hemma när man är så här fin i håret.
Tror nog att jag drar till Shimokita och kollar lite i secondhandbutiker nu.
Ni får gärna följa med om ni har lust.

Japanskt badkar

"Beeep, beeeeeep!" säger mitt japanska badkar och menar någonting i stil med "Jag har tappat upp ditt vatten färdigt nu. Om du vill kan du komma och bada." Och jag bara: Okej, okej. Men bara om jag får ta med mig mitt chokladbadskum i den där champagneformade flaskan. Annars får det va!"

Bieffekt

En oväntad, mest mental, bieffekt av att ha laserkorrigerat ögonen är att en går runt med känslan av att ständigt vilja ta ut sina linser. Att kliva in i sitt hem utan glasögon på näsan har i så många år inneburit att man är trött, och möjligen ganska torr, i ögonen. Så numera finner jag ofta att jag har sparkat av mig skorna, omedelbart tagit till höger, tvättat händerna för att ta ut linserna, och sen...? Sen står ag bara där och känner mig dum, och fortfarande trött i ögonen.
Och då måste jag undra: Blir ni inte trötta, ni som ser bra hela, hela tiden?
En annan är ju van att kunna matta ner världen lite, efter en hård dags arbete.

Pimp my bike

Okej, nu glömmer vi att inte en enda jävel av er ville komma och hålla mig i handen igår när jag opererade ögonen, och går vidare till roligare ting.
Jag var på dagen-efter kontroll på Shinagawakliniken idag och allt ser tydligen bra ut. Detta firade jag genom att kliva in på Marui och köpa mig en boll.

En Yuento-högtalare till min iPhone.

Ska pimp-rida min cykel till Futakotamagawa, med musiken drönandes i mitt bakvatten klockan 5:30 i morgon bitti.

Glasögonfinal!

Idag, mina vänner, är det final för glasögonen. I morgon kör vi.
Laseroperation på Shinagawa Clinic.
Droppar nån antibakteriell medicin i ögonen var tredje timme.
I morgon är det inget smink, ingen parfym, inte ens någon ansiktskräm och inga kläder som gör en statiskt elektrisk som gäller.
Nu tänker jag titta på tv-serier tills mina ögon blir fyrkantiga, för i morgon får jag tydligen inte lov.
Kan inte ni komma med och hålla mig i handen?

Hjärtformade fyrverkerier

Varje år hålls det i Tokyo, och säkert i många andra städer i Japan, ett antal bombastiska fyrverkerishower, och idag tog jag och grabben oss till den i Futakotamagawa. Vanligtvis hålls fyrverkerierna några gånger under sensommaren och de drar till sig hundratusentals människor. Det blir sådär bökigt och omöjligt att komma fram, och den berörda tågstationen svämmar över av folk som försöker ta sig hem i flera timmar efteråt. Men nu råkar det lyckligtvis vara så att det är oktober, en ovanligt sen och småkall tid att spränga saker i himlen, vilket innebär att det var relativt "lite" folk som kom. I 40 minuter stod jag och le grabb tystaoch stirrade rätt upp i himlen, med undantag av några få "ooh" eller "aaah" i kör med ett par tusen människor, när några extra fina eldklot dök upp.

Tog några bilder, men bilder gör ju aldrig fyrverkerier rättvisa. Det kanske kan roa er att veta att när de hjärtformade fyrverkerierna tog form kunde man höra varenda brud i publiken sucka "aah" och någon tjej bredvid mig ropade till och med "Ååh, hjärtan!"

Grabbarna låtsades som om de såg hjärtformade fyrverkerier vareviga dag och suckade inte fullt så ljudligt.

Miyako island

Jag stack iväg på en liten minisemester till Okinawa i ett par dagar. Kom hem igår mitt i natten och laddade upp bilderna från kameran för en liten stund sedan. Blir nästan lite avundsjuk på mig själv när jag ser dem!

Tre avlappnande dagar som mest gick ut på att sola litegrann och ta det lugnt. Himla skönt, med tanke på att jag bara lyckades ta mig ut till stranden en enda gång nu i sommar. En riktig resort-semester, med andra ord. Komma bort, bli lite brun och framför allt slappna av. Och äta grejer förstås! Men det tar vi i ett annat inlägg.

Utsikt från hotellbalkongen

Sunayama beach

Sunayama beach