Tequila sommerlier

Hade en sån fin kväll igår med nachos, öl, Janni som jag inte träffat på länge och tequila här på Avokado i Shimokitazawa. Förutom att de har skitgoda nachos har de en massa tequila och en rätt skön brud där som fick mig att baxna när hon sa att hon var "tequila sommerlier". 

Sist jag var där drack jag Patron Añeho för första gången och kunde inte sluta prata om att dricka flytande guld på två dagar. Det var det absolut bästa tequila jag någonsin druckit! Den här gången introducerade hon mig för Porfidio Añeho.

Om Patron var guld så är Porfidio som att dricka små, små lätta moln. 

Jag som alltid älskat tequila, hur kommer det sig att jag vet så lite om den? 

Det ska tydligen finnas en ännu mer tequilasorter samlade på en bar i Roppongi som heter Agave. Få se om mitt starka ogillande för Roppongi övervägs av min kärlek till tequila...

Glass med Patron chokladtequila har de också. Ni fattar att det här stället är himmelen på jorden för mig, va?

Road trip

Hyrde en bil och drog ut på en biltur ut mot Chiba och havet. Åkte härifrån vid 7-tiden och kom fram vid lunch. Tog in på ett skabbigt, men billigt, minshuku, lämnade väskorna med ombyten och drog iväg mot stranden i Onjuku.

Finns tyvärr inga strandbilder, men det badades i vågorna och solades på sandstranden och byggdes sandslott tills axlarna var röda.

Vi fick syn på lite tomtebloss och liknande som vi köpte och sprang iväg till stranden på kvällen och tände eld på för att små, små fyrverkerier som man kan hålla i handen fortfarande är oändligt fascinerande.

Det här med bilturer och stränder är nog trots allt en himla bra idé. Känns lite dumt att jag väntade till augusti innan jag kom fram till det. Men förhoppningsvis hinns det väl med lite fler stranddagar innan sommaren är slut.

Frånvaron av smärta

Jag nästan dog av ont i magen för ett par dagar sen. Eller nej, dog gjorde jag faktiskt inte, inte ens lite, men jag hade tillräckligt ont för att bli ivägsläpad av vänner till tre olika sjukhus på en dag. Det gjordes flera undersökningar och läkarna var överens om att det verkade som om jag hade en vätskeansamling i magen. Orsakad av ägglossning.

Vem nästan-dör av ägglossning?!

Jag sa till den ena, manlige, läkaren som gjorde mitt första ultraljud att det var "sjukt orättvist" att man, bara för att man är tjej, har äggstockar som aktivt verkar försöka göra livet svårt för en. Han nickade och log ett snett leende. Inte så mycket han kunde göra åt det, liksom.

Men så i alla fall. Jag mår bättre nu. Fem dagar tog det, men jag har slutat ligga och åma mig och kvida på sängen i kramper, vilket är bra. Ska till jobbet idag och försöka ta det lite lugnt.

Aldrig varit så tacksam för frånvaron av smärta.