South Park Studios

Eftersom jag måste packa för att jag åker hemifrån vid 5-tiden imorgon sitter jag naturligtvis och äter nudlar och kollar på South Park i min soffa, samtidigt som ögonlocken känns tyngre och tyngre.

Innan jag drar till oh là là Paris vill jag tipsa om någonting jag upptäckte alldeles nyss. Istället för att gnälla om att folk laddar hem ens produktioner, utan att man får se ett rött öre för besväret, har South Park Studios valt att göra sina avsnitt tillgängliga via streaming. De har naturligtvis stoppat in lite reklam, men för en sån som jag, som inte alls har tålamod nog att ladda ner saker och ting, spelar det en mindre roll. De lägger upp sin produktion på nätet (gratis) och istället för att ladda ner den (vilket jag aldrig har tålamod nog att göra ändå) kollar jag på ett streamat avsnitt och de tjänar lite pengar på reklam. Everybody wins! 

I am Legend

Jag kollar på Battlestar Galactica samtidigt som jag har Last FM i bakgrunden, målar naglarna och läser bloggar och tvättar, men detta avbryter jag nu gladeligen för att rapportera...

...att jag snubblade över nåt helt fantastiskt när jag blogghoppade lite. Alla som inte har sett filmen  I am Legend och har planer på att se den ska låta bli att klicka på den här länken. Alla som däremot har sett den och tyckte att den var helt ok fram till slutet då det gick utför, bör definitivt klicka vidare för att se det magnifika alternativa slutet. Alternativa slut brukar vara aningen töntiga, men jag kan för mitt liv inte förstå varför man valde bort det här till fördel för något platt som tar udden av en annars bra film! Hollywood måste tro att vi är ena riktiga idioter...

Ack, dessa dilemman!

Gå och gymma, eller köpa kanelbulle...?

Gymma?

Kanelbulle?

Gym...?

Kanelbulle...?

Nackdelen med att man börjat gymma är att man blir mycket mer medveten om input/output i kalorier. Har jag varit sjukt aktiv nån dag är det helt ok med socker, men om jag, som idag, bara har stått ganska stilla hela dagen... då... borde jag låta bli. 

Jag önskar att jag var liten och nån kunde säga åt mig på skarpen: Du vet att du inte får äta godis mitt i veckan! 

Fast var det inte precis det man lovade sig själv att göra när man blev stor? Äta godis jämt. Och glass. Och aldrig gå och lägga sig tidigt.

Kanelbulle it is!!!

Och jag kan ju faktiskt gå och gymma senare ikväll...

Vad gHönder*?

Det har varit en helg full av äventyr och djävulsskap och jag har haft så roligt att jag till och med kan förlåta att det snöar så mycket.

Och nästa helg åker jag till Paris. Det borde inte komma som en överraskning för mig själv, men det gör det. Det är såpass oväntat att jag inte har hittat någonstans att bo än. Jag funderar på att spela på gehör och strunta i att boka hotell. Det är nånstans mitt emellan genidrag och dumdristighet. Än så länge har jag en enda måste-punkt på min sightseeinglista och det är att åka ut och kolla på Claude Monets hus och trädgård, som till min obeskrivliga tur öppnar upp för allmänheten den 1:a April, dagen innan jag åker hem! Och så är jag lite sugen på att gå på Louvren bara för att få titta på Mona Lisa, bli besviken och muttra ett: Den är mycket mindre än jag trodde!


*Vad gHönder? - lite som Gör't!
Fråga inte, lita på mig, det bara heter så nu...

Konsten att odla ett ghetto

Då var man hemma i smällkalla Göteborg. I Bergsjön där det firas påsk med knallar. När folk blir skjutna ett stenkast ifrån där jag är uppvuxen, och där mina föräldrar fortfarande bor kan jag inte låta bli att undra hur länge jag egentligen varit borta.

Jag har alltid ansett att Bergsjöns rykte som en farlig stadsdel har varit oförtjänt och aningen överdrivet. Tillsammans med Angered är vi Göteborgs "ghetto"-förorter. Av somliga (främst småkillar som tror att de faktiskt är gangsters) bärs epitetet med stolthet och de gör allt de kan för att hålla myten vid liv. Men jag minns allt för väl hur villigt media var att hjälpa till att uprätthålla myten om "ghettot" när jag gick i högstadiet och Peter Birros Hammarkullen gick på tv. Och jag minns att vi skrattade åt den där serien, vi som gick i Hammarkullsskolan. Den var så vriden och överdriven. Det finns väl ingen som sitter och skjuter folk från balkongen här heller!

Nu, en sådär tio år senare, börjar det likna ett klassiskt "Konsten som imiterar livet som imiterar konsten"-scenario. Men Sverige är för litet för att ha ghetton. För att ha "farliga" stadsdelar. För att man ska höra: "Hörde du att nån blev skjuten här förra veckan?" "Äh, det händer typ varje dag." Och alltför litet för att rymma den hopplöshet och uppgivenhet man ibland ser i kidsens ögon. När blev det såhär? Varför odlar vi våra egna ghetton för?

...men gladast är nog räven?

Lyckades inte få tag på nån biljett hem ikväll, men lika glad för det är jag, för då fick jag sticka och ta en öl med kollegorna på fulkitchiga Spasibar. Rysk kitch överallt. Det kan bara inte slå fel. 

Just ikväll kostade det 50 NOK att komma in eftersom ett band vid namn USA skulle spela, men vi flörtade lite med dörrvakten och lovade att gå innan bandet skulle börja spela, vilket visade sig vara något av ett genidrag eftersom jag precis hade nog med pengar för att köpa mig en Guinness och de inte tog svenska visa-kort i baren.

Diagnos

Konversation mellan mig och min vän Nikku som hälsade på mig i en vecka när jag var i Japan:


Nikku säger: 

Söker inte disney. söker cirque de soleil istället. Bättre chanser för jobb. Dom har i tokyo, men man söker ju till alla ställen.

Jag säger: 

ooho. Best of luck!

Nikku säger:
jag saknar tokyo så det gör ont i mig ibland.

Nikku säger: 
har på senaste tiden börjat drömma om det

Hej Nikku,

Jag är ledsen att behöva säga det, men det är kört för din del. Du blev infekterad under din korta vistelse i Tokyo och nu har du Japanfeber (ej att förväxlas med japansk encefalit, som går att vaccinera sig mot). Det är dyrt och svårt att bota Japanfeber, då det enda hittills kända sättet är att flytta till Japan på obestämd tid. I många fall muterar dock viruset och för somliga förblir dock sjukdomen kronisk. Holistisk medicin har visat sig vara effektiv i några av fallen och jag kan därför rekommendera hypnos som alternativ behandlingsmetod.

Jag önskar dig all lycka till med din bättring.

Mvh

Dr. Rim

Hos konkurrenterna...

...hittade jag den finaste baddräkten. Jag har alltid tyckt att Cubus bara har tråkiga kläder, men det här med baddräkter i 50-talsmodeller kan de tydligen!!!
 

Jag har hittat en blå med vita "kanter" och knappar på ryggen. Jag har nog aldrig tyckt att jag ser särskilt snygg ut i baddräkt. Baddräkter har jag när jag går till simhallen och simmar fram och tillbaka utan att ha för avsikt att se snygg ut nånstans, och oftast är det "barbapappaform" på kroppen i en baddräkt, men den här... Den är snygg på helt rätt ställen! 

*Det är varken jag, eller min baddräkt på bilden ovan

Och jag är så förtjust i den att jag, mentalt, har gått tillbaka några år. Jag vill ha baddräkt i stället för vanliga kläder. 

Jämt.

...är det sommar snart?!

Recept för ett bra cocktail party

☆ Bjud en massa trevliga människor (säg åt dem att klä upp sig och ta med sig cocktailingredienser)

☆ Städa litegrann (glöm inte strumplådan!)

☆ Köp lime. Massor med lime.

☆ Hetsa upp dig i onödan över att du inte har gjort nog med tilltugg. Släng in krossade tomater, först i mikron, sen i en kastrull,
släng i två burkar tonfisk, en buljongtärning, peppar och citron. Lägg avokadoskivor på mini-mackor och sleva upp
tonfiskröran. Låt alla tala om för dig hur gott det är.

☆ Fixa dig i ordning så att du är klar lagom tills att gästerna börjar droppa in.

☆ Sätt på skön musik och börja blanda drinkar. Skåla miljoner gånger under kvällen.

☆ Ta tusen kort med gästerna som du skickar till dem nästa dag.

☆ När gästerna går langar du dem en hemmabränd skiva med musiken som spelades under kvällen (som ingen hörde eftersom
det var för mycket sorl av allt pratande). De blir dödsförtjusta och skickar dig kärleksmejl hela nästa dag.

Helt sjukt trevligt var det! Jag älskar alla som kom och blandade både Mojitos och Piña Coladas, Sangria, Gin & Tonics och annat gott. Cocktailparty är ett härligt alternativ till en helt vanlig done-to-death "förfest" och rekomenderas varmt till... alla!

Städlogik

Jag är tidvis något av en slarver. Städar tills det är vansinnigt rent nån gång i månaden och låter det sedan sakta förfalla tills det ser ut som fan (med undantag för när jag bjuder hem någon, då måste jag städa lite) innan jag tar ett nytt städryck. Just nu har det gått alldeles för längesedan jag städade och jag måste alltså lägga ner avsevärd tid på att få folk att tro att jag inte är en äcklig jävel. Men så tänker jag: "Om jag städar hela lägenheten så att den blir skinande ren och någon sedan öppnar strumplådan, vilket inte är osannolikt eftersom min 'lägenhet' bara är ett rum, så är ju hela illusionen krossad. Lika bra att börja med strumplådan!"

Och hinner jag nu inte städa allt så att det blänker om det så behöver någon bara öppna strumplådan för att se att jag egentligen är väldigt ordentlig och inte alls en periodare när det gäller städning.

Bästa fredagen!

Efter en verkligt slitsam vecka som aldrig verkade vilja ta slut har jag haft skönaste fredagskvällen på länge!!! De tre japanerna som jobbar i samma butik som jag samlas hos en av oss (butikschefen) för att käka lite, hänga, och dricka vin, innan en annan av oss (en visual merchandiser) blir ivägskeppad till ett annat land för att fortsätta sin utbildning där.

Butikschefen lagar okonomiyaki, en japansk pannkaka med kål och annat gott i, och vi bara sitter omkringströdda lägenheten och myser och äter. Sen flummar det ut till en massagefest och ungefär när det spontant bildas massagetåg börjar jag se situationen utifrån (nämnde jag att vi alla sitter i pyjamasbyxor och såg hyfsat sunkiga ut?) och tänka att det är jävligt skumt, men samtidigt sjukt roligt. "Det finns nog inte många H&M-butiker där personalen är så tajt att de spontanbildar massagetåg..." tänker jag ungefär och påminns om mina dagar som musikestet på Hvitfeldtska.

Vi avslutar med lite klassisk japansk komedi (säger de till mig i alla fall, men jag vet ju inte...) innan alla somnar lite här och var.

Nu är jag tillbaka i min egen lägenhet med en känsla av tilfredsställelse över en perfekt inledning på helgen. Imorgon blir det cocktailparty , och på söndag kommer bästa väninnan hit. Jag kanske kommer mysa ihjäl mig, men det får det vara värt!

(bajs)

Nu hör det här kanske lite mer till min första blogg, men jag kan inte låta bli: Kolla (Ozzy)! Jag hittade en riktig bajsblogg!!!


En stimulerande leksak jag hade som barn var den med olikformade klossar som skulle passas in i motsvarande hål i nån planka (min var givetvis ett förbannat halvfabrikat där ingen passade, varpå jag slängde skiten när jag fyllt femton). Minnena finns dock lagrade och sköljer över mig nu när satans förstfödde tycks ha tagit sig in i mitt arschle och kämpar febrilt med att pressa igenom en rektangulär kloss på 1x1m genom min av naturen cirkelformade brownie.
Jag hatar barn. Jag hatar leksaker och jag hatar denna, kroppens naturliga avfallshantering, som på nåt sätt gått mitt system helt förbi.

Jag såg ingenting - och sen blev jag blind.

"För att synen ska utvecklas måste till exempel synnerverna utsättas för synintryck. Annars förtvinar de och personen blir blind."

...står det i en artikel i SvD idag. Egentligen handlar artikeln om hur kärlek, eller bristen av den, påverkar hjärnan hos barn, men det här var meningen som fick mig att ställa ner kaffekoppen på morgonen. Det är ju helt sjukt! Så om ett barn föds i ett kolsvart rum och lever sina första år där kommer det att vara blint om det kommer ut? Och hur är det med ljud? Blir man döv om ens första år är knäpptysta? Finns det en tidsdgräns för när man inte längre kan "lära sig" att se? Fascinerande!!!

Genomskinligt paraply...

För länge, länge sen, någon gång under naturbasåret som jag avbröt för att åka till Japan, blev jag själaglad över att jag hittade genomskinliga paraplyer i Göteborg. Likadana som de du kan köpa för 15 spänn i var och varannan konbini (convenience store) i Japan, fast här kostade de närmare 100:- om jag inte minns fel. 

Kvaliten på sådana paraplyer är lite halvdålig i och med att de anses vara lite av en förbrukningsvara och var den hösten då det stormade så mycket och jag knäckte otaliga paraplyer innan jag gav upp. Det blev för dyrt till slut.

Nyss fick jag en kommentar till min gamla blogg om vart man köper sådana paraplyer och jag kan stolt svara: H&M! Jag var nere på accesoaravdelningen förra veckan och såg ett helt gäng genomskinliga paraplyer (och de ser lite stabilare ut än de japanska 15-kronorsparaplyerna) och flinade stort av nostalgi. Alla borde ha genomskinliga paraplyer! Det gör folkmassor mindre dystra när det regnar! Jag lovar!

H&M i vår

Ok, så vad händer egentligen på H&M? Jag bloggar sjukt lite om mitt jobb egentligen. Egentligen borde jag faktiskt rycka upp mig och blogga lite om nyheter, snyggheter, kampanjer osv. Jag är ju trots allt en av dem som står och packar upp nya plagg och sånt!

Nu är det lyckligtvis så att Marion Eleonora bloggat lite om "Vår på H&M", så jag kastar iväg en länk till hennes blogg och hoppas att ni tar er en titt. Det blir nog en lugn, men ganska ball vår. Ett samarbete med finska Marimekko ska resultera i afrikainspirerade plagg för damer, herrar, barn och alla däremellan.

Vad gäller de olika trenderna H&M satsar på i vår spretar de åt fyra helt olika håll. En är den ovan nämnda afrikainspirerade med stora mönster och typ... turbaner, en är park style, som jag nog skulle kallat för hippie light. Sen har vi också new tailored, som är lite sportigt, men figursytt samtidigt (den har jag svårast att förstå) och sist, men absolut inte minst, är techno future som high-fivear lite med 90-talet i metallfärger och all-over-prints.

Oj, vad mycket det blev! Men nu vet ni alltså... err... vad som gäller.

Dagens tips #1

Idag kom de extremt vida jeansen från reklamaffischerna in i butikerna. De är rätt populära (kanske för att de är så billiga, 198:-) så om ni har tänkt införskaffa ett par rekommenderar jag en snabb marsch till närmsta H&M. 

Dagens tips #2

Imorgon är det 100:- rabatt på en jacka från Divided-avdelningen. Kan vara värt en liten titt.

Knull o'hoj!

Aaaaah, nån har sex här i huset! 

Var? Var? Var?!

Dino-frukost.

Gomorron alla glada!

Vaknade nyss med dinosauriehunger i magen. RAAORRR!

... så nu äter jag vändstekta ägg OCH youghur med müsli OCH macka till frukost. Och lite te. Det ni! Fast alldeles mest sannolikt är att jag kommer vara hungrig om två timmar igen ändå...

Det är inte lätt att ha en dinosaurie i magen.

Lägenhetsbordell?

Här i Oslo bor jag i ett lägenhetshotell. Litet och dyrt som fan, men fint. Det är sjukt lyhört, och ibland har jag problem med grannarna. Nyligen har det flyttat in ett ryskt gäng mitt emot mig, och eftersom det inte är någon mellandörr till ytterdörren hör jag hur de kommer och går vid alla tider på dygnet (särskilt eftersom de är väldigt noga med att aldrig stänga, alltid smälla igen dörren efter sig).

Det är jämt en massa olika människor som springer där. Och smäller i dörren. Men så tänkte jag: Alla de kan ju inte bo där... Jag har sett rummet, det är litet. Max två pers skulle kunna bo där utan att döda varandra. Tänk om det är en bordell?! (Det är det säkert...) Det var säkert bordellen som satte igång brandlarmet igår natt också! 

Fire drill!

Alla i byggnaden vaknade kl 02:45 av att brandlarmet tjöt. Upp ur sängen och ut. Rätt bizarrt att se folk röra sig som förvirrade zombies i korridorerna. Det visade sig dock vara falskt alarm och så alla gick och la sig. 

Har gått omkring och undrat varför jag är aningen seg idag, men nu har jag alltså kommit på det.

"Voffo gör ni på detta viset...?!"

Äter frukost och kollar på REA. I dagens program är barnen arga för att man fortfarande serverar utrotningshotad torsk i skolbespisningen i många kommuner. De intervjuar någon som är kunnig inom ämnet och får veta att det skulle räcka om vi helt slutade äta torsk i två-tre år för att torskbeståndet skulle hinna återhämta sig. Sen tar de med sig den här informationen till hon som är ansvarig för Haningen kommun, där man fortfarande serverar torsk som skolmat, och i slutet av inslaget berättar de att Haninge kommun har beslutat att sluta med torsk som skolmat. 

Jag sitter här och myser. Det är som om ett gäng mini-Sverker sprang omkring och tyckte massa saker och fick vuxna att stå till svars för sina handlingar. Och det finaste av allt är att de vuxna faktiskt blir tvungna att lyssna och reagera... hejja små, arga barn!

Kvällens upptäckt:

Lycka kan också vara ett telefonsamtal från en vän som ringer bara för att berätta att alt kommer att ordna sig...

It's JERO!

Jero, en amerikansk ung man med japanska rötter, överraskar hela Japan med sitt val av genre när han slår sig in på den fantastiskt melankoliska enka-vägen. Temat i de flesta enkalåtarna är kärlek, gärna olycklig sådan, förlust och andra jobbigheter. Eftersom det är en så traditionell konstform bär de kvinnliga sångerskorna kimono och de manliga formella/traditionella kläder.

Jeros otippade genreval kommer sig av att hans mormor, som är japanska, tydligen är väldigt förtjust i enka, inte ovanligt för japaner bosatta i amerikat, och att han därför lyssnade mycket på enka när han var liten och gillar det.

I alla talkshowliknande program jag sett Jero i har reaktionen varit densamma. Svart, ung man i hiphoputstyrsel öppnar käften för att sjunga och ut kommer en överraskande vemodig stämma som sjunger på japanska varpå publiken måste utbrista ett sammfällt "Heeeeeee?" (japanska för "whaaaa?") och fnittra lite över det oväntade.

Trots att han är ett så udda inslag på den japanska musikscenen tror jag att han är omtyckt, och att han börjar bli allmänt accepterad allt eftersom folk vänjer sig vid honom. "Äh, en svart hiphoppare med vemodig stämma. Såna har vi överallt." Typ.

Partyplaner

Jag ska ha party i helgen. Cocktail party. Det ska vara snittar och drinkar och lime och mini-paraplyere. Det kommer bli fantastiskt. Nu ska jag fila lite på spellistan inför kvällen. Tips på bra cocktailpartylåtar mottages tacksamt! 

Note to self: Kom ihåg mini-paraplyer.

Presidentkandidater

Det finns en stad i Japan som heter Obama. Gissa vilken presidentkandidat de hejjar på? Vad jag inte förstår är dock uttalandet att de känner sig "nära Obama". Hur? Varför? Har de verkligen satt sig in i USA:s ena presidentkanditats politik? Eller gör de som amerikanerna och gillar honom för att han är så karismatisk?

Just ja...

Nu börjar jag komma ihåg lite. Man går till gymmet trött och tjurig och går från gymmet inte fullt lika trött och glad.

Om ni vill läsa en del av vad jag gjorde när jag var hemma i helgen kan ni göra det hos Ozzy!

Det måste varit i ett annat liv...

Så trött att jag nästan spontanavlider. En sån tur då att jag har bestämt att jag ska gå och gymma med två av brudarna om fem minuter. Egentligen vill jag sova. Mina ögon gör ont. Och klockan är 19:25.

Hur fan gjorde jag förut när jag gick till gymmet tre gånger i veckan och tyckte att det var "bara". När jag blev sådär rastlös om jag inte hade tagit mig ut till maskinerna och umgåtts i nån timme? Jag minns inte! Jag minns bara att jag tyckte att det var otroligt kul. Hur? Vad hände? Hur får jag det tillbaka? Två minuter till avgång. Önska mig lycka till och att jag inte somnar i en av mina kära maskiner...