Lördag.

Vaknar efter tre timmars sömn men besämmer mig för att det fan inte är värt att kliva upp ur sängen för att åka ut och, om jag har tur, lyckas knipa några biljetter till Sumo. Så jag sover till klockan 12 innan jag cyklar iväg och väcker Nikku.

Vid det här laget är jag inte hes längre. Jag har helt tappat rösten och kan bara viska. Jag tar med Nikku till Kichojoji för att han ska få äta takoyaki och sedan åker vi till Park Hyatts "New York Bar" för att Nikku ska få se Shinjuku om natten. Dock fastnar vi vid tågstationen och tittar på två fina band som har ställt upp förstärkare och spelar sina fina låtar.

När vi tittat oss mätta på Shinjuku (som om man skulle kunna göra det) tar vi oss till Roppongi där min kompis Moe, som jag inte träffat på två år, firar sin födelsedag på en sorts... bar. Det är ungefär lika mycket utlänningar här som på klubben dagen innan, men denna gång med en tillhörande Vidrig Stämning. Det liksom stinker köttmarknad och är inte det minsta trevligt. Vi härdar ut i en dryg timme innan vi kastar oss därifrån och in i en taxi som tar oss till älskade Shinjuku igen.

Sedan går vi på en liten och fin klubb där vi är de enda utlänningarna. Precis som det ska vara. Det är svårt att prata med folk på klubb när man bara kan viska så jag har ett helt litet block med konversationer från den kvällen. Och den här gången behöver jag inte dricka någon tequila alls.