fredag, juli 31, 2009

Homes, sweet homes!


Tar tåget till Lund för att hälsa på finaste Rasmus.
Åka tåg i ett par timmar kan vara det finaste som finns.
Särskilt när man åker ifrån regnet och möts av regnbågar.
Regnbågar.
I pluralis!
Hej, Sverige. Du är fint! vill jag ropa.
I stället tar jag tusen kort genom tågfönstret.
Och lägger upp på bloggen.
Så får ni också se.

tisdag, juli 28, 2009

Åkte till IKEA idag.

Åt köttbullar.
Prinsesstårta.

Ah, Sverige.

lördag, juli 25, 2009

Leaving on a jet plane.

Alldeles strax.

fredag, juli 24, 2009

Re-entry permit: Japan!

Yay!
Jag fixade det!
Nu får jag komma och gå som jag vill i tre år.

Allt jag behövde göra var att åka till Shinagawa stationen på JR Line, Gå ut genom Konan-utgången och följa skyltarna som sa: "Invandrarbussen häråt!".

Sen var det lite gissningslek när man väl kom fram.
Japansk byråkrati, sörrni, är lite som att leka detektiv.

Först tar man en nummerlapp som är, bokstavligt talat, hundra nummer fram. Sen fyller man i två blanketter, varav den ena kräver att man klistrar på ett märke av något slag. Eftersom jag ville ha återinträdesbiljett för fler än ett tillfälle (lite som säsongskort på Liseberg) skulle mitt märke kosta 6000 yen i stället för 3000 som det kostar att skaffa re-entry permit för en enda fjuttig gång.


Men att man måste gå ut från immigrationsverket, ner för trappan och in i am/pm närbutiken på första våningen för att köpa det här märket är det ingen som talar om för en. Det måste man lista ut själv!

Men jag gjorde det!
Och behövde nog inte ens vänta en timme på att allt skulle bli klart.

Duktig idiot?

Firade med en matcha (grönt te) frappuchino från Shinagawa Starbucks.

fredag, juli 24, 2009

Ofixad...

...i håret, men visst tror ni att immigrationsverket blir imponerade
av att jag sminkat mig helt rätt idag? Det är sånt som
gör att de delar ut re-entry permits i ett huj, va?

De kommer bara:
Kom hit, du välsminkade invandrare, så ska du genast få
tillstånd att komma in i landet igen!
Ja?

torsdag, juli 23, 2009

Jag visste väl...

...att jag hade en baktanke med att ha två lediga dagar innan jag åkte till Sverige, istället för att hoppa på första bästa flyg från Tokyo så fort semestern kickade in.


Insåg just, under en telefonkonversation, att jag inte har ett re-entry permit.
Kan ni gissa vad man behöver ett sånt till?
Kan ni, kan ni, kan ni?

Juuust det.
Det är ett sånt man måste ha om man vill komma in i landet igen... jaaahaaa...
Typisk "bra grej att ha fixat innan man reser", så de inte börjar gråta, eller snarare, så man slipper begå seppuku när man kommer till flygplatsen och inser att man absolut inte har ägnat en tanke på det här med re-entry permits.

Men eftersom jag var ett smärre geni när för ett par månader sedan planerade min resa har jag nu precis lagom med tid för att hinna sticka och fixa det i morgon.
Hepp!

torsdag, juli 23, 2009

Finn ett fel...

Trött i morse, ja?

torsdag, juli 23, 2009

Min toa...

...kan göra fler grejer än din toa.

Jojomen.

torsdag, juli 23, 2009

Slå ut alla toalettväggar!

...ropar Hanna Fridén i sin blogg. Hon är trött på att vänta 10-15 minuter på att få kissa på krogen, och undrar vem det är som har fått för sig att brudar är så himla blyga inför varandra.


Va? Va?! VA?!

Själv undrar jag vad det är för fel på människor som bygger toabås där väggarna eller dörrarna inte går hela vägen upp till taket eller ner till golvet. Bara tanken på att folk kan höra vad man har för sig på toa gör att det tar minst dubbelt så lång tid för mig att kissa. Behöver seriöst en fem minuter till att meditera:
Det är ingen faaaaraaa, ingen bryyyyyr siiiig om att jag kissaaaaar.

Och de gånger man är skitnödig går det absolut inte om det finns minsta lilla risk att någon som står utanför skulle höra bajsljud. Det spelar liksom ingen roll hur nödig man är.
Går. Bara. Inte.

Men så är jag ju i Japan, landet där toaletter är avancerade apparater, och till min stora förtjusning har hälften av alla toaletter knappar som magiskt framkallar ljud av porlande vatten. Oh, the joy!

Varför har inte alla toaletter det, undrar jag?
Slår vad om att det skulle förkorta alla toaköer med minst 50% oavsett dörrlängd.

onsdag, juli 22, 2009

Japansk kebab!

Idag var jag sugen på en flottig, såsindränkt kebab i pitabröd. En sån där riktigt onyttig jävel, som skulle kunna gjort Homer Simpson grön av avund. Men eftersom jag bor i Japan och det inte precis dräller av kebabställen överallt letade jag upp det onyttigaste jag kunde hitta: Ost-okonomiyaki!!! Och ja, det är majonnäs på. Moahahah!
Funkade nästan lika bra...


Mmm... Okonomiyaki.
I love you.

måndag, juli 20, 2009

Det är inte det att jag inte gillar håret...

Ozzy inser att när någon har klippt sig helt galet, alternativt färgat håret helt tokigt, sådär så att det bara var bättre förr, att man ska vara snäll sådär i början. Så att de inte börjar gråta, eller dränker sig själva i badkaret eller så...


Men ni vet väl att man så småningom borde säga till dem hur landet ligger?
När det har gått nån vecka eller så...?

Det tog mig ungefär ett dygn att komma över "skjuta sig själv i huvudet"-perioden, och jag har redan planerat nästa etapp. Helt blont (bort med det orangea som blev missfärgat eftersom jag hade rakpermanentat det främre håret) med rosa toppar. Ja?

Och sen, till hösten, kör vi antingen vitt/silver eller tillbaka till svart. Blåsvart kanske.
Det är lika bra att ta tillfället i akt och leka av sig nu när jag ändå förstört håret genom att bleka det. Sen kanske det får räcka med den här frisyren, kort bak, långt fram, som jag har haft i två år nu, också.... Vi får se hur det blir...

måndag, juli 20, 2009

Medan jag väntar på tåget...

...tänkte jag att ni äntligen kunde få se hur jag ser ut i håret.

söndag, juli 19, 2009

Jag skulle lägga upp en bild på den nya frisyren...

...men jag är ju aldrig hemma nuförtiden, plus att jag har fipplat bort bilduppläggargrejen igen(jättedålig ursäkt, det finns ungefär tre ställen den kan ligga på som jag bara inte orkat leta på än...), så jag nöjer mig med att klargöra att jag inte är nere längre.


Glass, och en viss, helt fantastisk kollega, har sett till att hålla tankarna borta från det faktum att jag ser ut som en papegoja i håret, samt att den där jävla grabben inte har hört av sig (Varför har han inte hört av sig?!) Och klockan är snart fyra på morgonen, och om en stund måste jag ringa till nyss nämnda fantastiska kollega för att se till att hon kommer upp i tid till sitt skift. Själv planerar jag att sova till klockan 10:30. Moahahhah.

fredag, juli 17, 2009

Blues

Mår som ett jävla piss.

Känner inte igen människan som tittar tillbaks på mig i spegeln och måste nu leva med min övertro på coloristens förmåga att lista ut vad som passar folk.

Och som om inte det var nog har jag dessutom trasslat in mig i folk lite löst, i tron att jag iskall. Och jag blir bara lite förvånad när det visar sig vara jobbigt att jag är lite mer kärleksfull än dem.
Inte kär, mind you, bara kärleksfull.

Det jobbiga är att det enda sättet att jämna till såna förhållanden är att bli mindre kärleksfull och mer iskall. Och sånt är så jävla tröttsamt, ärligt talat.

Men så hittar jag glass i frysen.
Och allt är bra igen.

Märkligt, det där.


fredag, juli 17, 2009

Klipp-ånger

Så jag klippte mig och färgade håret igår.

På Toni & Guy.
Ser ut som en idiot.

Så går det när man är otrogen mot sin frisör...

fredag, juli 17, 2009

Perverterade japaner...

...kommer fram när man minst anar det.

Som till exempel igår, när jag tvättade, kom det fram en liten, söt japan, och erbjöd mig pengar för sex. Lite tafatt, sådär.
Fast ändå, som om det inte var några konstigheter.

Och jag, jag tackade trevligt nej.
Varpå ligga blev avsugning, blev handtrall.
Och jag, som någonstans ändå tyckte att det var lite komiskt, hade inte vett nog att bli arg..
Undrade om mina lakan skulle vara kvar när jag gick tillbaka för att hämta dem bara.
Kanske skulle han ta dem som hämnd.
Eller för sitt eget höga nöjes skull.
Kanske.

När jag gick tillbaka var japanen borta, och en rosa post-it på min torktumlare löd:

Dear: cute glasses girl
so please call me

och så telefonnummer

so please...

Lakanen var kvar.

Det känns som om jag borde vara upprörd, eller åtminstone förorättad.
Men i stället är jag bara lite förvånad.
Kanske förvirrad.
Vad pågick egentligen inuti den där människans huvud?


torsdag, juli 16, 2009

Som om den fick betalt för det...

...skiner solen.

Och nu är det inte längre regnperiod, det är sommar.
Torr, varm sommar.

Och här sitter jag klockan 13:15 och tänker att jag borde sätta på mig så lite kläder det går att ha på sig utan att gå utanför det som är socialt accepterat, och bege mig ut.

Fast först, mina damer och herrar, ska jag tvätta.
Välkomna till mitt spännande liv.

tisdag, juli 14, 2009

Men nåt sånt här då kanske...



...tänkte jag mig.

Ja, jag vet. Det är inte någon större skillnad från hur jag ursprungligen brukar klippa mitt hår, och sen visar det sig alltid att i den verkliga världen blåser det vindar, och man svettas i och för sig ner en sån lugg på nolltid (därför är därmed också den fina, raka luggen helt utesluten), så det slutar ju alltid med att man drar bak hela skiten med hårnålar under sommaren i alla fall...

Men ändå.
Rockrufs till mig, ja?

Kanske med lite färg i också...

Anna får alla pluspoäng för bildinspiration och tipset som ledde mig till hemsidan där jag hittade bilden ovan (ukhairdressers.com), så... grattis!
Det blir godis till dig!

Mejla mig din adress på tokyostyle(snabel-a)gmail.osv...

måndag, juli 13, 2009

So easy, even a monkey could do it...




Pan-kun lär sig åka bräda.
Jävligt skicklig liten apa, det där...

måndag, juli 13, 2009

Ge mig goooodiiiiis...


Hård dag på jobbet idag.


söndag, juli 12, 2009

Och för att göra det lite roligare...

...så vinner bästa förslaget en påse av mitt nya favoritgodis.

Sura frukttuggisar med persikosmak.
Bara EN kalori stycket!!!

Pluspoäng för bildinspiration.

söndag, juli 12, 2009

Nu får det vara nog...

Så här såg jag ut tidigare idag.




Min fina frisyr, som inte blev så himla fin den här gången när jag klippte mig (eftersom frisören tunnade ut håret lite för mycket), har växt till sig lite, växt ifrån sin rakpermanent, och blivit aningen... tråkig.

Tanken var att jag skulle rakpermanenta och färga håret när jag klippte mig, men min frisör tillät bara att jag gjorde en grej åt gången för att inte slita på håret för mycket. Eftersom regnperioden, aka "du måste ha lockigt hår vare sig du vill eller inte för luften kommer vara gjord av mest vatten", var nära förestående körde jag på rakpermanenten.

Nu har jag börjat känna att det är dags att gå till frisören igen, men jag har slut på inspiration. Vet inte vad jag ska ta mig till med barret. Om jag ska klippa ordentligt, eller kanske låta växa för en gångs skull. Eller om man skulle ta och färga det åt ena eller andra hållet...?

Så vi leker en lek.
Eftersom jag har slut på inspiration får ni lov att hjälpa till.
Kom med förslag.
Vad borde jag ta mig till med mitt hår?

lördag, juli 11, 2009

Efter jobbet: Detox

Mitt leverne på sista tiden har inte varit av det allra hälsosammaste slaget och idag tänkte jag att jag äntligen skulle titta förbi Detoxbaren vid Muji i Ginza, efter jobbet.


Först stoppade jag fötterna i en sån här...



Knarkade lite sånt här....



Snygg, ja?
(Eller nej, ser faktiskt lite ut som en knarkare... hmm)


Och efter 30 minuter... eeeeew...!


Jag vet inte riktigt på vilket sätt man detoxar genom fötterna, bara att vattnet är helt rent från början, och att när man pluggat i maskinen kommer det ut en massa skit genom filtret i mitten. Och att ens fötter blir väldigt lena, och det måste ju räknas som nånting bra.

Wing Oxy Baren var olika sorters aromaterapi-grejer. Kändes väldigt skumt i början att inhalera aromatiska oljor på det där viset. Det är inte varje dag man har en slang i näsan, liksom... but when in Tokyo...

torsdag, juli 09, 2009

Finns inte.

Var ute med några av mina absoluta favoritkollegor igår. Vi snackar om syskontyper och förvånas över att folk som man definitivt trodde var äldre syskon visar sig vara yngre och sånt där...


Det kommer fram att en av kollegorna är tvilling.
Say what?!

– Jäpp. Tvillingsyster, säger han glatt.
– Vi hade ingen aning...!!!!
– Nej, men alltså, hon dog i en bilolycka när vi var 16.
– …
– Men nej, inte bli sådär konstiga nu. Det här är en av anledningarna till att jag inte brukar berätta för folk... Det är tio år sen nu liksom... säger kollegan och är uppenbarligen ganksa ok med att prata om det.

Och jag fattar. Att 10 år nog gör en del för chocken. Att man kanske lär sig prata om det utan att gå sönder inombords och sådär... Men jag lyckas ändå bara hålla masken i ungefär tre minuter innan mitt ansikte skrynklar ihop sig till en boll och det trillar stora tårar nerför kinderna.

Syskon får inte dö, juh.

Får. Bara. Inte.

Sen samlar jag ihop mig i alla fall. (Kan ju inte sitta där och böla för någon annans syster, heller!) Och vi dricker lite mer öl och pratar vidare om livet innan vi alla, i varierande berusningsgrad, promenerar hemåt i natten.

Fan. Älskar de här människorna, alltså.


torsdag, juli 09, 2009

Tre myggbett senare...



Dö nu.

Ja?

tisdag, juli 07, 2009

Men dö

Någonting har tagit sig igenom myggnätet jag har för fönstret och är i full färd med att suga ut allt mitt blod. 


Njut medan du kan, din jävel.
I morgon ska du dö.

tisdag, juli 07, 2009

Hong Kong. Nu!

Hittar den här bilden på min kantonesiska kollegas fejsbooksida.
Det här är typ vad hon har gjort i helgen:



Hade hon förstått japanska hade en sån här bild varit berättigad ett 「お前死ねば?」

Varför har vi inte såna här stränder i Tokyo!!?

Och snälla.
Kan inte den vansinnigt tråkiga regnperioden bara ta och dö nu?
Döööööö!

tisdag, juli 07, 2009

Böcker i Tokyo

Klockan är 01:15 och jag har försökt sova i en och en halv timme. Inte ens lite trötta, verkar mina ögon vara. De stackars jävlarna kommer ångra sig i morgon när jag går upp klockan 05:00 och börjar göra mig i ordning för jobbet.


I stället för att ligga och vrida mig i sängen tänkte jag att jag lika gärna kan gå upp och dricka kamomillte och blogga om anledningen till varför jag var i Shibuya till att börja med idag. Ni förstår, jag möter upp Ken, en av mina fellow avdelningsledare för att fika och snacka skit och vi inleder vårt samtal med att önska att vi kunde köpa böcker utan att behöva åka ända till Kinokuniya i Shinjuku, eftersom böcker skrivna på engelska är notoriskt svåra att få tag på här, och går sedan vidare till intressantare samtalsämnen.

40 minuter senare reser sig en människa upp från sin stol för att lämna caféet vi sitter på och säger: "Förresten, jag råkade höra att ni var ute efter engelska böcker. Tower Records i Shibuya har ett av de bästa urvalen av engelska böcker i Tokyo." 

Jag och Ken dricker upp vårt kaffe och beger oss genast iväg, eftersom vi litar blint på den här främlingen. Och det gör vi rätt i, för människan hade alldeles rätt.

Jag fick med mig Salman Rushdies The Ground Beneath Her Feet och en bok som heter Japanese Tales of Mystery & Imagination av Edogawa Rampo, som tydligen ska vara en japansk Edgar Allan Poe (Edogawaranpo=Edgarallanpoe) som jag ärligt talat inte vet om jag kommer våga läsa. Någon som vill provläsa åt mig? Se till att det inte är för läskiga historier?

måndag, juli 06, 2009

Shibuya 109 SALE


Råkade gå in på 109 i Shibuya mitt under den pågående 5-dagarserean. (Är det inte jävligt drygt att bara ha rea i fem dagar?) Jag vet inte om mina öron någonsin kommer förlåta mig för det, men det var i alla fall... intressant. 

Ganska roligt att se de välmejkade Shibuyaflickorna ropa saker som jag, i brist på engagemang, tänker översätta till "Billigt, billigt!!!" för det var ungefär vad det betydde.




söndag, juli 05, 2009

Merry Christmas Summer everybody!

lördag, juli 04, 2009

Love your floormates

Idag var en relativt hektisk dag i Ginza.  En jävla massa spring och en jävla massa gör-det-självande snarare än avdelningsledande. Vi hade helt enkelt inte lyxen att leka avdelningsledare, utan alla fick hoppa in och göra... allt möjligt. Och de två avdelningsledare som var inne, plus två trainees, sprang röva av sig på respektive golv och jag var så nöjd, så nöjd.


Mmm, springa röven av sig. Härliga grejer.
Och det finns inget som är så roligt, och som förenar så mycket som att springa ihop med sina SA:s. Dagen slutade med en, för Japan, stökig butik, och jag tog med mina grabbar från B1:an på en öl, och det slutade med att fyra personer till hängde med. 
Och sällan har ni sett ett gladare sällskap, mina damer och herrar.
Det skrattades så mycket och hjärtligt att all stress jag eventuellt samlat på mig under veckan släppte och nu är jag fri och glad och... allt är sådär... bra som det kan vara ibland.

Yay!

fredag, juli 03, 2009

Man vet att man är i Japan när...

Man uppskattar

Man tar sig tiden att 

Man tycker det är viktigt att ens frukostägg är formade till en rolig figur!


torsdag, juli 02, 2009

UK Yamamba


Alltså de här kidsen som har plockat upp Yamambatrenden i Storbrittanien... Bara ett decennium sena, liksom. Vet de inte att det är ute med Yamamba? Att de knappt ens går att finna mitt på Centaaa Gai i Shibuya längre?

Och framför allt, vet de inte att det inte räcker med att måla ansiktet brunt? Man måste vara brun över heeela kroppen!

Läs mer här.

onsdag, juli 01, 2009

Hepp!

Snackade med människan jag råkade hångla med häromveckan.


– Om det är ok för dig, tänkte jag att vi kunde låtsas som om det aldrig hände, sa jag.
– Låtsas som om vad aldrig hände? fick jag till svar.

Älskar vuxna människor.

Och så ingen mer tequila i fortsättningen.
Det händer lätt så konstiga grejer då.

onsdag, juli 01, 2009

Om Ghiblimuseet

...har jag inte bloggat, men det har My!

Och till och med lagt upp en bild på oss.

Jävlar vad trevligt det var, och visst är det fint med internet!
Att man kan gå från att följa varandras bloggar till museum och ölhäng och sådär, som om det inte alls vore ett teknikens under...