fredag, februari 26, 2010

Faiza

Nejnejnejnejnej...

Mitt internet ar nere, sa jag sitter pa ett mangacafe i Shibuya nar jag laser den sista kommentaren till mitt forra inlagg...

Jag ar inte dod, men en av mina gamla kollegor fran nar jag jobbade pa Oslo City ar.

For nagon vecka sedan fick jag veta att hon hade blivit kidnappad och varit forsvunnen i tva veckor, och da skrevs det valdigt mycket om fallet pa vg.no, men de senaste dagarna har det varit tyst.
Sa nar jag laser artikeln pa aftonbladet... blir jag sa vanvettigt sorgsen. For det forsta... skulle de ju ha hittat henne! Jag fattar inte att en manniska som blivit kidnappad, och sjalv lyckas ringa till polisen, inte blir funnen forran hon inte lever mer...

Och sen ar det helt surrealistiskt att lasa om henne.
En varm manniska som, nar jag var helt ny och osaker avdelningsledare pa Oslo City, tog sig tiden att ta en fika med mig och snacka om jobbet, faktiskt peppa mig och sen bara fortsatte att vara hjalpsam och ansprakslos, som blivit reducerad till nagra fa, otillrackliga ord.

26-arig kvinna.
H&M-chef.
Pakistanier.

Och sa en illa tagen passbild.

Fattar ni hur sjukt orattvist det ar?

tisdag, februari 23, 2010

LUGG!!!

Ledig idag.
Och gör som jag brukar när jag inte har några speciella planer för dagen – larvar mig.
Dansar runt i bikini till arabmusik, sminkar mig, får för mig att idag är en bra dag att testa lösögonfransarna från RanKing RanQueen (#1), klippa luggen lite till...

Nu ser jag ingenting längre och klockan är redan fyra på eftermiddagen, men ni skulle bara veta hur snygg min lugg är!

Ehh... ungefär så här snygg:


söndag, februari 21, 2010

Do you remember the time...

Jag har en kusin hemma i Sverige som nyss fyllde 10 år.
Jag har sett henne växa upp och hon avgudar mig.
Nu när jag flyttat till andra sidan jordklotet umgås vi högst en gång i halvåret, och när vi väl gör det sitter hon som ett klister på mig och kan inte få nog, vilket gör att hon är den enda som lyckas ge mig dåligt samvete över att jag befinner mig i Japan och inte i Sverige.

Så när jag gick runt på LOFT i Shibuya för att välja ut något gulligt att skicka henne i födelsedagspresent  snubblade jag över en hel polaroidkameraavdelning som flyttat ner till första våningen, och jag fick en idé. Jag skulle göra ett fotoalbum med bilder på mig, som hon sen kan fylla i med bilder på sig själv, och så kunde vi skapa ett låtsasminne. Inte riktigt lika bra som att umgås, men nästan...

Så här blev det:












SLUT.



söndag, februari 21, 2010

Oj!

Vad många bra svar jag fick på min förfrågan!

Fler tips för turister som snart ska tillbaka, på mina favoritställen, på skoaffärer och mer om ramen-ställen.
Och ganska samstämmiga var ni också i det att ni vill ha fler bilder.

Jag känner att det börjar bli dags att uppgradera min lilla, fina kamera.

Hamburgertejpen smakade för övrigt just tejp. 
Liiite besviken kan man säga att jag var.
Jo, jo.

torsdag, februari 18, 2010

Jag tänkte bara höra...

Om det finns någonting särskilt ni är intresserade av och vill att jag ska skriva mer om...?

tisdag, februari 16, 2010

HAMBURGERTEJP


Inte så gott som man luras att tro...

måndag, februari 15, 2010

Royal Sundae!

 

Åkte till Shibuya, och shoppade loss på LOFT.
Skulle egentligen bara ha en ny planeringsdagbok, men det blev polaroidfilmrullar, hamburgertejp (jättenödvändigt. Lovar!), klistermärken och lite post-its också.

Mötte sedan upp Tomoko, min Tokyosyster, eller morsa kanske hon är, för middag. Vi velade en stund och bestämde oss till slut för Royal Host, en japansk familjerestaurangkedja. Maten är helt ok, men glassen! Glassen, gott folk! Deras Sundaes är enorma och vansinnigt goda!

måndag, februari 15, 2010

Ledig!


Har tillbringat orimligt lång tid idag på att piffa till mig.
Så nu drar jag, och min fantastiska, självklippta lugg, till Shibuya för att shoppa!
Håller tummarna för att det inte regnar och mitt hår förvandlas till krullfluff.
Det hade varit ett sånt vansinnigt slöseri med tid då, förstår ni.

måndag, februari 15, 2010

Alla hjärtans dag i Japan

Tja, jag har ju skrivit om det här förut, men i Japan ger alltså alla tjejer choklad till alla killar på alla hjärtans dag. För att visa att man tycker extra bra om någon ska man helst lägga ner tid på att göra chokladen själv. På LOFT i Shibuya började man peppa redan för en månad sedan med ett "gör-det-själv"-chokladhörn, där man hittar allt möjligt roligt för att få den snyggaste DIY-chokladen.



"Girls Be Ambitious". Jo, jo.

Om  man inte har tid att ställa sig och tillverka sin egna choklad, som en annan Willy Wonka, har man fortfarande en chans att visa någon att man verkligen tycker om dem, genom att köpa sjukt dyra praliner såklart. Godiva och en massa andra exklusiva chokladmärken, som jag aldrig hört talas om, hade fått en egen våning i Odakyu-varuhuset i Shinjuku. Trängseln var helt otrolig några dagar före alla hjärtans dag, men så såg chokladbitarna också ut som om de faktiskt skulle kunna vara så goda att det var värt att betala nästan 50 SEK/styck för dem.



Själv samlade jag ihop några tjejpolare och gjorde hjärtformade kokosbollar till alla på mitt golv, vilket naturligtvis innebar att vi käkade upp det mesta själva. 


Och om ni någonsin är ute efter kokosflingor i Tokyo runt alla hjärtans dag (märkligt sällsynt överallt, ska ni veta), ska ni bege er till Tokyu Hands i Shibuya på en gång. Så sparar ni en massa tid.

fredag, februari 12, 2010

Motherfracking genious!


 Bio i Japan är, bortsett från att det är sjukt dyrt (1800 yen= 145 SEK) en jävligt skön upplevelse.
Ingen som pratar, ingen som prasslar med godispapper, ingen som skrattar på fel ställen, sparkar på din stolsrygg och absolut inga mobiltelefoner som ringer mitt i filmen.

Igår var jag på Shinjuku Picadilly och såg The Imaginarium of Dr. Parnassus och upptäckte någonting så simpelt, men ack så genialiskt. När du köper popcorn och dricka får du dem i en sån här bricka som ni ser på bilden ovan. Den brickan kan du sedan, med ett klick, sätta fast i drickhållaren i din stol och voilà! Popcorn och dricka sjukt lättillgängligt på ditt armstöd!
Jag tappade nästan andan lite när jag stötte på det här för första gången igår.
Faktikst nästan bättre än filmen...

fredag, februari 12, 2010

Tokyotidning





Efter en dag med kokosbollbak, rullbandssushi, biobesök och slutligen karoke slänger jag mig i sängen med en kopp te och en tidning. Valde den här enbart för att man får med en söt spegel med väska från MILKFED.

Imorgon tänker jag visa bilder från "chokladvåningen" i Odakyuvaruhuset.
Trängseln, gott folk, trängseln!

onsdag, februari 10, 2010

Okej, okej.

Varsågoda, en klassisk väntar-på-tåget-bild.
Gillade inte den mesiga luggen frisören gav mig så jag klippte till
den själv innan jag gick hemifrån.
Herregud, vilken skillnad!

lördag, februari 06, 2010

Things are a-changing

Snart dags att gå till frisören.
Kanske borde kliva ur min pyjamas för att ge en mer representativ bild av min stil överlag.
Kanske borde ta och fixa håret också... men det känns som ett sånt slöseri med tid.
Är faktiskt lite pirrigt att gå till frisören den här gången.
Weheeee!

fredag, februari 05, 2010

Bondar med min trainee (eller: Vad som egentligen hände igår...)



Det är så det går till. 
Ifall ni undrade.

fredag, februari 05, 2010

God morgon!

Det jobbiga med att plötsligt ha otroligt många skift som börjar klockan 13:30 är att ens kropp vänjer sig vid 8 timmars sömn och därmed vägrar gå upp tidigare så att man hinner tvätta håret de få dagarna man börjar jobba klockan 10. Och blir man tvungen att gå till jobbet med otvättat hår. Och sen dessutom gå på rolig middag med alla avdelningsledare och vm:ar och sådana och skämmas lite efter jobbet.

Det bra med att man plötsligt har otroligt många skift som börjar klockan 13:30 och att ens kropp vänjer sig vid 8 timmars sömn, är att när man, efter sagda middag (och en hel del öl och sake), bestämmer sig för att vara snäll mot sig själv och ta en ordentlig sovmorgon, då ringer väckarklockan när man sitter färdigduschad och käkar frukost. Man har till och med tid att blogga.

fredag, februari 05, 2010

Byta frisör nu.




Eftersom jag kanske, eller kanske inte, missuppfattade telefonsvararen hos min vanliga frisör på VOLUME i Harajuku, och trodde att de hade semester i en vecka sprang jag gråtandes till en av mina kollegor och krävde att få veta var hon fixade sitt hår. BOY i Daikanyama, svarade hon, och jag började nästan gråta av lycka när jag googlade upp stället.
Det verkar som om de precis gör såna smågalna klipp- och färgningar som jag ständigt är ute efter, men aldrig lyckas förmedla till mina frisörer.
Så nu har jag bokat tid.
På lördag, kära vänner, smäller det igen.
Den här gången går jag tillbaka till svart med röda slingor i.
Jag har så höga förväntningar att jag nästan spricker...
Tänk om de fattar precis hur jag menar...!!!

torsdag, februari 04, 2010

KONTRAST!


Köpte idag skönaste kavajen någonsin i jerseymaterial! Så jävla bekväm. Och snygg! Klurar fortfarande lite på hur i hela friden man koordinerar ihop den med någonting, men det blir nog skitbra. Kanske ska ha den i morgon när jag måste vara fin inför min trainees ajöken-middag. Snart öppnar Osakabutiken och han försvinner om en knappt en vecka och kommer bli så upptagen att han glömmer bort mig och Harajuku... Ska inte ljuga och säga att det inte svider lite... (ajjeh!)
Men å andra sidan ger det mig en ypperlig anledning att åka till Osaka och äta takoyaki tills jag spricker!

onsdag, februari 03, 2010

Lär er japanska... ShimBASHI!

Inte roligt för någon som inte förstår det minsta japanska kantänkas.
Eventuellt inte roligt ens för folk som förstår japanska.
Men jag, jag skrattar.
ShimBASHI!

tisdag, februari 02, 2010

Mot Shimokita...

Är så himla less på mitt hår nu.
Orkar inte mer utväxt.
(Som jag alltså gör mitt bästa för att dölja på bilderna...)


Försökte åka in till min frisör, akut, men de har tydligen stängd på tisdagar.
Skandal. Vad ska en stackars själ ta sig till egentligen?



Men det blir i alla fall svart nästa gång.
Med knallröda accenter.
Det blir ofta så när jag ska bestämma mig för antingen det ena eller det andra, att jag tar båda i stället.
Vi får se.

Nu ska jag inte gå och gömma huvudet i en påse, utan hänga med en polare i Shimokitazawa.
Just den här polaren försökte jag få tag i vansinnigt mycket förra veckan, när det hände väldigt mycket på jobbet som jag behövde prata om, men hon var väldigt dålig på att ringa tillbaka, eller höra av sig över huvud taget. Frågan är nu om det är någonting jag kommer ta upp, eller om det är water under the bridge... Å ena sidan sved det jävligt mycket just då, eftersom hon verkligen var den enda jag kunde anförtro mig till, å andra sidan klarade jag mig ju tydligen i alla fall...
Hur hade ni gjort?
Eller hur hade ni tyckt om det var ni som var kompisen?

tisdag, februari 02, 2010

Where the wild things are II


Where the Wild Things Are x2

tisdag, februari 02, 2010

Ja, se det snöar...


Snön vräkte ner över Tokyo igår. 
Ramlade på ändan två gånger på vägen hem.
Aj.