Det osociala drickandet

Äntligen är arbetsveckan slut!
Slitit röva av mig på jobbet och till och med varit tvungen att slänga in några timmar övertid!
Och nu tänker jag röja upp i min skitiga lägenhet, öppna en öl (i Japan är det snudd på obligatoriskt att ta en öl när man kommer hem efter en hård arbetsdag, och att dricka själv har inte alls samma alkoholistvarning som hemma i Sverige.), och lipa till So You Think You Can Dance.

Och kanske kolla in Gem's blogg.
Hittade den igår.
Kanske bästa grejen på hela Internet just nu.

Stekhett Shibuya

Idag var det tänkt att jag skulle hem efter jobbet och packa upp och städa undan lite efter min vistelse i Tachikawa. Det ser fördjävligt ut här just nu, ska ni veta.

Men solen stekte så brutalt härligt att jag inte kunde låta bli att sticka iväg med en del av vm-teamet (den alkoholiserade delen av dem), sätta mig på en parkeringsplats med en öl i handen och bara chilla.
Men usch, parkeringsplats? Dricka öl klockan tre på eftermiddagen? Ghetto! tänker ni säkert nu, och det har ni kanske rätt i, men erkänn - ni skulle också göra det ifall ni hade möjligheten. Och ärligt talat, något ska man väl få ut av att börja jobba klockan sex på morgonen - I mitt fall en genväg till alkoholism. Yey!

Välkommen tillbaka, Helga!

Det är inte bara för att jag ansvarar för helvetesveckan som det är tyst på bloggen. Minns ni Helga? Som jag brukade gå ut och göra stan med förr om åren, när jag bodde i Japan och inte jobbade på H&M?
Well, sen hon flyttade till Shanghai för några månader sedan har jag inte sett röken av henne, men nu är hon tillbaka på semester i två veckor.

Igår mötte jag upp henne, min Tokyobrorsa och Calle, som jag brukade gå och handla glasögon med när det begav sig. Brorsan träffar jag nästan aldrig längre, eftersom han tydligen missat att jag bytt telefonnummer, och Calle bor inte i Tokyo längre, utan var bara här på affärsresa, som det så fint heter, så det var ett gäng som inte hängt på flera år som möttes upp vid Hachiko igår.

Det började med väldigt mycket mat och ännu mer öl och någonstans på vägen blev vi polers med ett helt gäng salarymen och women som satt vid bordet intill och nog undrade varför fyra utlänningar pratade flytande japanska.

Vi drog också till den där helröda lilla baren, med kristallkronor, i Shibuya där man inte får ta kort, där Brorsan fick för sig att alla skulle dricka pepparvodka. Superäckligt, ifall någon undrade. Det var skitroligt ända fram till att jag stapplade iväg till sista tåget. Jag åkte den långa vägen hem, via Shinjuku, och lyckades missa min station så att jag till slut fick ta en taxi hem i alla fall.

Så här i efterhand kan jag konstatera att även om japanerna alltid förundras över min förmåga att tåla alkohol väl, ska jag inte tro att jag kan dricka ikapp med ett par rejäla svenska grabbar utan konsekvenser... Idag har jag således inte varit särskilt pigg alls, och antingen behöver jag verkligen städa, eller så har jag eventuellt supit bort min kamera på riktigt...

God morgon!

Det jobbiga med att plötsligt ha otroligt många skift som börjar klockan 13:30 är att ens kropp vänjer sig vid 8 timmars sömn och därmed vägrar gå upp tidigare så att man hinner tvätta håret de få dagarna man börjar jobba klockan 10. Och blir man tvungen att gå till jobbet med otvättat hår. Och sen dessutom gå på rolig middag med alla avdelningsledare och vm:ar och sådana och skämmas lite efter jobbet.

Det bra med att man plötsligt har otroligt många skift som börjar klockan 13:30 och att ens kropp vänjer sig vid 8 timmars sömn, är att när man, efter sagda middag (och en hel del öl och sake), bestämmer sig för att vara snäll mot sig själv och ta en ordentlig sovmorgon, då ringer väckarklockan när man sitter färdigduschad och käkar frukost. Man har till och med tid att blogga.

...men gladast är nog räven?

Lyckades inte få tag på nån biljett hem ikväll, men lika glad för det är jag, för då fick jag sticka och ta en öl med kollegorna på fulkitchiga Spasibar. Rysk kitch överallt. Det kan bara inte slå fel. 

Just ikväll kostade det 50 NOK att komma in eftersom ett band vid namn USA skulle spela, men vi flörtade lite med dörrvakten och lovade att gå innan bandet skulle börja spela, vilket visade sig vara något av ett genidrag eftersom jag precis hade nog med pengar för att köpa mig en Guinness och de inte tog svenska visa-kort i baren.