Det osociala drickandet

Äntligen är arbetsveckan slut!
Slitit röva av mig på jobbet och till och med varit tvungen att slänga in några timmar övertid!
Och nu tänker jag röja upp i min skitiga lägenhet, öppna en öl (i Japan är det snudd på obligatoriskt att ta en öl när man kommer hem efter en hård arbetsdag, och att dricka själv har inte alls samma alkoholistvarning som hemma i Sverige.), och lipa till So You Think You Can Dance.

Och kanske kolla in Gem's blogg.
Hittade den igår.
Kanske bästa grejen på hela Internet just nu.

Veckans shock

Joromensåatteh...
"Summer", som brukar kommentera här ibland, är inte alls en tjej som springer runt i blommig sommarklänning med det blonda vågiga håret fladdrandes i vinden, utan en kille!
Visserligen med vågigt hår, men längre än så sträckte sig inte likheterna med min bild av denna läsare.

Efter att ha träffat både Pixie och Summer i Tokyo de senaste veckorna måste jag säga att jag är förvånad över hur heta läsare jag har. Om vi tar Summer och Pixie (och den där Mikael jag träffade för något år sedan) som standard måste jag dra slutsatsen att alla mina läsare eventuellt är sjukt heta människor.

Hurra!!!

Nerding out!

Det här med att min bloggtemplate försvann ett tag pga att photobucketkontot blev inaktiverat (ja, inte raderat, jag har fattat det nu... hrm) och jag gjorde som Erik sa och flyttade över de flesta av bilderna till imageschack gjorde ju att jag öppnade upp HTML-koden i Blogger för första gången på länge.
Snubblade över BlogU, fullspäckat med tips och trix för Blogger och har tillbringat snart tre timmar med att klippa och klistra kod. Hittills har jag lyckats ta bort den svarta "kanten" runt alla bilder man automatiskt får när man laddar upp en bild på Blogger och lärt mig hur man gör fina pullquotes. Jag har misslyckats med att göra min header, alltså den översta bilden på bloggen, klickbar... men den biten är under konstruktion...
Rekommenderar alla pysselsugna Bloggerbloggare att kika in här:



...såvida inte det är sol ute.
Klockan är snart 15 och jag sitter fortfarande i min pyjamas med frukosten framdukad, och snart, mina vänner, är det mörkt igen...
Illa...

Bye, bye!

Nu har jag orkat fixa med den gamla templaten och säger hejdå till den gröna, tillfälliga som fick hänga med i hela två dagar...

På något sätt har dock inläggsrubrikerna blivit minimala och trots att jag letat vet jag inte hur jag ska få tillbaka dem till den gamla storleken. Jag har något vagt minne av att det var relativt lätt att ändra storleken på rubrikerna sist jag höll på och pillade med blogtemplates (två år sedan, mind you) så om det finns några blogspot bloggare som har koll på hur man gör: Tipsa gärna!

Template uppfuck!

Så här såg min blogg ut när jag loggade in på den för någon timme sedan...

Mitt photobucketkonto har tydligen blivit raderat för att jag är för inaktiv!!!!

Vaddå: Vi raderar ditt konto för att du inte loggat in på 90 dagar?!

Jäla fascistmetoder.

Så jag kör på en lånad template ett tag, tills jag vet om det går att fixa...

Bloggkändis: Jag.

Det hände någonting helt otroligt när jag stod vid kassan på tredje våningen i H&M Harajuku och skulle skriva på returkvitton idag. Det kom fram en blond grabb och frågade, på engelska, om jag pratade svenska. "Ja..." sa jag, lite undrande och tänkte att han hade chansat väldigt duktigt där. I stället visade det sig att han var framskickad av sin syster, en tjej på 18 bast, som hade känt igen mig för att hon läser min blogg. Det visade sig att de var på resa, och jag vet inte om det hela var en slump, att de traskade in i rätt butik vid rätt tid, men jag fick i alla fall träffa en livs levande anonym läsare.

Brorsan frågade om de fick ta ett kort, och 18-åringen såg ut att tycka att det var ganska skämmigt, men jag tyckte ju bara att det var kul!

Så lillbrorsan tog ett kort på oss utanför entren på H&M innan de sprang vidare ut i Tokyo, och jag sprang tillbaka in till butiken.

Tänk om hennes brorsa aldrig hade kommit fram. Om hon bara hade kikat på mig i smyg och bestämt sig för att springa iväg i stället. Då hade jag aldrig fått veta att nåt sånt här var möjligt!

Erika, du gjorde min dag.

Skicka gärna bilden som lillebrorsan tog, och hoppas ni får skitroligt i Tokyo!

Guldbloggaren återuppstår!

En av mina absoluta favoritbloggar, Tokyo Tidbits, har återuppstått efter en viss tids relativ tystnad. På den tiden när jag befann mig utanför Tokyo och Linda var kvar satt jag och mysläste hennes blogg och mindes sentimentalt allt det fina, tokiga med Tokyo och Japan. 

Sen flyttade hon nånstans, Malmö kanske, och inlägget blev färre och det verkade som om bruden var på väg att tröttna på sin egen blogg. Nu har hon road trippat i USA, åkt till Kenya och hängt med massaier och flyttat till RES för att blogga där. 

Om alla springer in på RES hemsida och skriver kommentarer på hennes blogg nu så kanske Linda blir skitglad och skriver skitmånga välskrivna inlägg (Hur vet man att en blogg är välskiven? Den använder till exempel inte ordet "skit" för att förstärka andra ord...) om allt möjligt i hela världen och vi kanske lär oss nåt nytt. (Typ att indier käkar mest guld av alla... Det visste ni säkert inte, va?)

Gör det, gör det, gör det! 

Klicka här och hitta Lindas Travel Tidbits till vänster.

Ozzy - urbloggaren

Det här livet, som jag tydligen inte har, kommer lite i vägen för mitt bloggande för tillfället, så jag hänvisar er till Ozzy skriver om att hon bloggat i fyra år nu.

Och minns att det var hennes blogg som fick mig att börja skriva. 

Faktiskt.

Kolla här vad Linda har hittat!

Ryskt hus!

Det finns en blogg vid namn Tokyo Tidbits. Ni kanske har varit där själva och kollat redan, kanske har ni det inte, men jag måste bara säga att om man gillar fotografi, lite burleskt, lite groteskt, lite underhållning och väldigt mycket vagabonderande, så är det här en av de bättre bloggarna. Lite som en godispåse.

Och om ni tittar in där och läser ända till det första inlägget om Skylines, kan inte ni säga: Visst ser nr 5, Singapore, astråkig ut? Jämfört med de andra menar jag...

I natt jag drömmer något som jag aldrig drömt förut…

Kolla vad man nästan missar om man inte har kommentarsgranskarfunktionen på i sin blogg:
Skitsnälla läsare.

Erik sa...
Ta en kik på http://bortsprungt.net/

Riktigt fin sida, även om svenskheten kanske är sådär.

På tal om nåt helt annat ser din design jättekonstig ut i IE6.0. Nåväl, nu är det förmodligen bara min arbetsplats som fortfarande använder den, men likafullt...

--------------------------------------

Nu har jag fixat bortsprungt som startsida. Den gör mig lätt psykiskt sjuk varje gång jag går in på nätet, vilket får mig att fokusera på annat.

Iaf. Maila källkoden så ska vi se om vi kan göra nåt åt den. Inte idag, inte imorrn, men framöver.

Seriöst.
Jag skulle kunna gå in i en rant om hur snälla folk är och hur vansinnigt fint det är med folk som hjälper varandra utan att det är till direkt personlig gagn för dem.
Men jag måste sova.
Fast jag lovar att ranta i sömnen.
Och drömma om fred på jord.

(Part of) Yellow Tokyo - always in Hong Kong

...even if the header's changed.

Look:

me

not me

Impact.

So even if I miss Hong Kong, it's like a part of me is always there.

...right?

Det hänger på håret, änna... packningen alltså...

Det vore skönt med lite förändring! tänker jag och köper på mig en hårtoning i svart.

– Eeeh, säger min hjärna någonstans i fjärran.

– Det är inte så att du ska flytta till Japan alldeles strax?

– Fan snackaru om? Här snackar vi förändring! säger jag och ägnar en hel timme av min dyrbara packningstid till att färga håret och läsa Sara Lövenstams bokmanus online.

Och sedan ytterligare lite tid till att skriva en kommentar på hennes blogg där jag nästan hotar med stryk. 

Jag har faktiskt viktiga saker för mig här och då är det jävligt fräckt att lägga upp en intressant klump text för vemsomhelst att läsa, kantyckas.

Fast nu är håret svart i alla fall.

Känns bra.

– Mm, jättevågat. Stooor förändring, säger min hjärna och jag kan nästan känna hur den tittar lite föraktfullt på mig.

Och så inser jag plötsligt, nu, medan jag skriver det här, att jag ska flytta till Japan.

Alla är svarthåriga i Japan. 

Åh, idioti, du är min vän i packningstristessen.

Namn

Onekligen (Lisa) har gett sitt barn namnet Rufus.

Om vi inte älskade henne förut, så gör vi det sannerligen nu.

Så fint!

Låtom oss jävlas

Det var rätt många av mina kollegor som i förbifarten kommenterade att de inte alltid förstod vad det stod i min blogg ens med hjälp av översättningsprogrammen härom veckan. Vissa ord finns nog bara på svenska, tänkte de. 

Jo, det stämmer nog brasklapp, sa jag. 

Förresten blir det säkert helt knäppa meningar med de där översättningsprogrammen. 

Risgrynsgröt hårtorkas med läppstift och äppelmos.

Det var jättesvårt att inte skratta ihjäl sig.

Extreme blog makeover, typ...

Jorå, mensåatteh, nu är omgöringen klar.

Före

Efter

Efter mycket photoshoppande (och nej, det är inte jag som gjort det mesta av arbetet. Jag tittade mest på och hjälpte till ibland genom att säga saker som: "Jag gillar när det är mycket skräp!") tycker jag att det blev väldigt bra. Väldigt mycket skräp och roliga smågrejer i headern.

Roliga för mig mest... men det är ju trots allt min blogg.

Här blir det inte mycket bloggat alls!

Av flera anledningar:

1. Jag ska flytta till Hong Kong och håller på och fixar och trixar så att jag får ledigt och så att det blir packat så att jag kan flyga från Göteborg i stället för Oslo.

2. Bloggen genomgår en omgöring och kommer lagom till flytten dyka upp i nytt format.

3. Solen skiner varenda dag här. Åtskilliga timmar går åt till att ligga i park utan internet stekandes i solen.

Finaste, härligaste, underbaraste...

Idag ger jag er tips på en av mina bästa bloggar:

Kolla in Onekligen och försök låta bli att bli kära i Lisa.

Försööök.

Gör någon glad idag. Närmare bestämt: Ozzy.

Min vän Ozzy knarkar smärtstillande, men har fortfarande ont i "höger röv". Stackarn. Gå in på hennes blogg och skriv en uppmuntrande kommentar eller bara ett "hej" så hon blir gladare!

Här kommer ni ifrån:

146 stycken, alltså majoriteten, befinner sig ingenstans när de läser min blogg, och är således folk som surfar in från yttre rymden. Låt oss anta att det är utomjordingar.

Så då undrar jag:

1) Hur är läget?

2) Ni är väl inte här för att invadera oss?

3) Varför är ni så dåliga på att skriva kommentarer?

And the winner is...

Ja, då var alltså blogglottot avslutat och den som vinner är (trumvirvel)

Cecilia! 

Grattis!

Och nu... ska jag sova. 

Godnatt.