Hong Kong I mitt hjärta

Fyra dagar i Hong Kong är allt som behövs för att smälta mitt hjärta. Hela min vistelse var planerad ända ner till minsta halvtimme, men jag lyckades ändå scora träffar med Kiwi, Sora och andra fantastiska själar så gott som varje kväll.

Energin i Hong Kong är annorlunda än i Tokyo. Bland mina vänner hittar jag musiker och aspirerande journalister. Och deras liv är simpla. De vill göra det de tycker är kul och inte så jäkla mycket mer. De gör sin grej helt enkelt. Så sjukt jävla inspirerande.

Jag svär att jag blir yngre varje gång jag åker dit.

Hong Kong

Gick omkring och var rätt ful hela dagen igår i Hong Kong , men det gjorde inte så mycket eftersom jag var i gott sällskap. Hann både med att shoppa i Causeway Bay och på ladies market i Mong Kok, och känner mig rätt sliten idag. Har haft en relativt lugn morgon och ska iväg och äta dim su tills jag nästan spricker. Det är ett hårt liv det här.

Back to Hong Kong

Jag har bokat biljett till mitt älskade Hong Kong om en månad.
Tar med mig grabben.
Ville åka tillbaka.
Ville visa lite också.

Började läsa lite gamla, Hong Kong-relaterade inlägg.
Är lite rädd för vad som händer när man tar med sig sin nuvarande grabb till ett stad som kryllar av ofullbordade kärlekshistorier.
Evenuellt knepiga situationer.
Kanske inte så genomtänkt.
Men troligtvis underhållande.

No surf - Chinatown

Det är tydligen en tyfon på väg mot Japan, så det blev inget surfande häromdagen.
Tråkigt väder gjorde att jag och grabben drog till Yokohamas Chinatown i stället och käkade dumplings.
Jag hade aldrig varit där förut och blev glatt överraskad över att hitta eggtarts!
Mina favoriter från Hong Kong!

Dröm!

När jag landar i Hong Kong, för andra gången i mitt liv, har jag glömt många av de läxor jag lärde mig under de sex månaderna jag bodde där. Då, för snart ett och ett halvt år sedan, var jag anställd av H&M Japan och hade blivit skickad till Hong Kong, ensam, för att bredda min erfarenhet i väntan på det där japanska visumet som tog, vad som känns som, en evighet på sig att gå igenom.

Jag blev vän med en grabb och hans band då. Ni vet, de som bor ihop i en gammal kontorslokal, eller vad fan det är, repar sex dagar i veckan och jobbar precis så mycket att de klarar sig, så att de kan fokusera på det de egenligen vill göra: Musik.

När jag möter dem den här gången är de mer avlappnade och mindre stressade över att det går så långsamt att bli upptäckt. Deras förre trummis har slutat och de har tagit in en ny kille. Som inte kan spela trummor. Bandledaren, aka "Daddy", ser en potential i honom och de låter den här 20-årige grabben bo med dem gratis, tar hand om honom, och lär honom spela trummor. När jag pratar med sångaren i bandet berättar han att han inte gillar sitt jobb som säljare. Han lämnar in sin avskedsansökan nästa dag. Planen är att han ska ge sig själv ett halvår att bara satsa på musiken, försöka utvecklas. Det kan låta dumdristigt, särskilt med tanke på att han inte har några pengar sparade, men i mina ögon är det inspirerande modigt. Att ta en risk för att försöka nå en dröm!

Visst, det kan hända att de misslyckas.
Men en sak är säker, man skulle aldrig någonsin kunna säga att de aldrig försökte tillräckligt mycket, att de aldrig kämpade tillräckligt hårt.

Så jag lär mig igen.
Att det är okej att vara dumdristig!
Och någonstans vaknar de där, numera sömniga, drömmarna man själv hade inom sig. Visst hade man en gång en eld som brann så hårt att man inte kunde se någonting annat...?

Vad hände med den egentligen...?!
Någonstans, mitt i alla förnuftiga val, slocknade elden.
Och... man glömde bort den.
Kvar finns en glöd som möjligen skulle kunna väckas till liv igen... i det osannolika fall att ett Kantonesiskt popband skulle råka blåsa åt dess håll, det vill säga...

Farväl

Hong Kong, Hong Kong.

Tack och adjö för denna gång.

Åker hem till Japan med nya ögon.

The Peak

Om det möjligen var så att någon av er råkade vara i närheten av The Peak igår kanske ni hade kanske sett en Rim, en Kiwi och en himla massa ljus...

VÄSKA

Också ett sätt att läsa South China Morning Post på...

Du vet att du är i Hong Kong när...

Du vet att du är i Hong Kong när...

...en polares farsa flytt landet för att gömma sig för Triaderna, medan en annan polare har en bekant som är yrkesmördare.

Kowloon park

Kiwi ♥

Tillbringade 12 timmar ihop med Kiwi igår. Hon tog med mig till en extremt populär, jag vill säga "restaurang", men det vore att använda det ordet lite för fritt, "en samling av bord under provisoriskt tak", kanske passar bättre. Vi köade en halvtimme och Kiwi tyckte att jag absolut skulle smaka en viss salt citrondryck de tydligen var kända för.

Lite bord, lite tak, voilà! "Restaurang"!

Citronen var typ inlagd, eller någonting. 

Och så salt. 

Och så söt Sprite på det. 

Ja, mina smaklökar var, milt sagt, förvirrade.

Kiwi drack citronte. Eller, mest drack hon kanske socker.

Och sen kom det fram att hon aldrig hade provat den salta citrondrycken.

Hon gör så ibland. Använder mig som försökskanin för saker som är typiskt Hong Kongnesiska.

Så här såg den färdigblandade varianten av drycken ut.

Och så min favorit! 

Portuguese eggtart!!!!

Och "maten". Pasta i tomatsås, lite kött, och ett stekt ägg på det.

Hong Kong, baby!

Och sist men inte minst, underbara Kiwi!

Ringen fick hon i kom-ihåg-present.

God morgon!

Ska spinga iväg och träffa George, en gammal (fast ung!) kund som brukade komma inom butiken minst en gång i veckan och shoppa runt. Vi har aldrig umgåtts förut, så det ska bli intressant att se om vi har någonting att prata om förutom mode!

Jag lämnar er med extremt talangfulle Khalil Fong och hans cover av "If You Leave Me Now".

Initial, Causeway Bay

Min favoritbutik genom tiderna, och faktiskt en av anledningarna, förutom vännerna, till att vilja återvänta till Hong Kong, heter Initial. Från början ett litet  inhemskt indiefashion-concept som någon genialisk kantones startade i 20-årsåldern som växt sig större och större. De flesta av plaggen ser ut som om de är tagna ur en saga och många av plaggen kan användas på olika sätt genom att vändas upp och ner eller ut och in. Priserna är lite dyra i Hong Kong-mått mätt, från 600-700 SEK och uppåt, men om man betänker hur fina plaggen faktiskt är, samt att japanska Limi Feu kör lite samma stil, men från 3000-4000 SEK, så känns det faktiskt helt överkomligt.

Butikerna finns utspridda över Hong Kong, och nyligen öppnades den första i Shanghai också. Väntar bara på att de ska komma till Japan också.

Alltid lika roligt att ge butiksbiträdena fria händer.

Det märks att de verkligen gillar att styla folk.

Hittade ingenting jag ville ha den här gången, 

men fick med mig ett par flaskor av signaturparfymen.

Mitt hotellrum luktar äpple och persika!

ÄTER ihjäl mig!

I Hong Kong handlar mycket, nästan allt faktiskt, om mat. Jag hade glömt att kantoneser är som hobbitar framt till att Kiwi idag slängde ur sig att det är viktigt att man äter fem mål mat om dagen... och sedan rättade sig själv med ett "Nej, förresten, sex är det ju. Glömde efter-middagen-målet!"

Och det är nog inte för inte som alla jag träffar från förr kommenterar det faktum att mitt ansikte är magrare. Det är helt enkelt för att jag inte äter som en hobbit i Japan eftersom ingen annan gör det. 

Men så kommer jag tillbaka till Hong Kong och eventuellt kommer mina kläder sitta tajtare när jag kommer hem, men det är det värt om man får äta så här:

Dim sum!

Sjukt gott!

...med gamla, fina kollegor!

Och senare samma dag... Hong Kong hot pot!

Bara cirkla det du vill ha på menyn.

Väntar på att det ska börja koka.

Och sen kommer ingredienserna.

Släng ner i grytan, vänta en stund, fiska upp och käka.

Supergott!

Ni undrar varför de ser så trötta ut?

Vi började äta vid midnatt.

På den här bilden är klockan kvart i tre på morgonen.

Som sagt:

Hobbitar!

Avslutade gårdagen...

Avslutade gårdagen med vin, skräpmat från 7-eleven och soft besök från mitt favoritkantoband, EMPTY.

Tusen skräpmat!

Fina grabbar till tusen.

Jag hade glömt...

Jag hade glömt hur vackert Hong Kong egentligen är. Tog en vindlande bussfärd till Repulse Bay för att kolla på Stanley Market igår... Fantastiskt. Vädret var milda 18 grader. 

Också rätt jävla fantastiskt.

20100310

Jag, just nu.
Sömnig som fan och paralyserad av resfeber.
Har packat det allra mesta, bara datorn kvar, och måste egentligen bara plocka i ordning mitt rum och dammsuga. Det är fem timmar kvar till jag måste vara på flygplatsen, men med tanke på min historia med Narita flygplats, det vill säga att jag i 50% av fallen när jag reser från Tokyo är farligt nära att missa mitt flyg, tänkte jag börja röra på mig snart.

Eftersom jag kommer tillbaka den 17:e, men inte behöver börja jobba förrän den 20:e tänkte jag dessutom ta en sväng förbi Osaka och hälsa på i den nya butiken och kolla hur min trainee sköter sig (förväntar mig ingenting mindre än extraordinärt!) och passa på att träffa en tjej jag jobbade ihop med i Göteborg som är här som support för Osaka-teamet.
Så när jag kommer till Shinjuku måste jag inte bara fixa biljett till flygbussen, utan dessutom till Shinkansentåget som tar mig till Osaka...

Men... fortfarande.
Sitter här fastfrusen.
Det är som om en del av mig vill att jag ska stressa till flyget och med hjärtat i halsgropen undra om jag kommer hinna med mitt plan eller inte...

HONG KONG PEPP!!!!

Ja, klockan är över midnatt och nej, jag har inte packat än, men i morgon reser jag!
Ringde just min finaste Sora, pojkvaskern som var en av mina bästa vänner i staden, för att höra när vi kunde hänga, och den där kantonesiska engelskan jag inte hört på så länge, gjorde att hjärtat hoppade till och satte igång fjärilarna i magen. Jag har planerat så löst kring vad jag ska göra att jag nästan glömt bort varför jag egentligen åker dit. De fina, underbara, älskade vännerna! Jag kommer vara så satans lycklig över att få träffa dem i en hel vecka att jag nog inte kommer veta vad jag ska ta mig till! Finafinafina Kiwi och Heafer och Sora och alla de andra roliga trevliga människorna som... nej, det här går inte! Kan inte fortsätta skriva om det. Imploderar av lycka här!
*KABLAAM!*

Väry Intercontinental Breakfast, änna

Yoghurt med kiwi

Croissant

Apelsinjuice

Glasnudlar

Känns väldigt Hong Kong för övrigt, att äta nudlar till frukost.

Hong Kong. Nu!

Hittar den här bilden på min kantonesiska kollegas fejsbooksida.
Det här är typ vad hon har gjort i helgen:



Hade hon förstått japanska hade en sån här bild varit berättigad ett 「お前死ねば？」

Varför har vi inte såna här stränder i Tokyo!!?

Och snälla.
Kan inte den vansinnigt tråkiga regnperioden bara ta och dö nu?

Döööööö!