Miyako island

Jag stack iväg på en liten minisemester till Okinawa i ett par dagar. Kom hem igår mitt i natten och laddade upp bilderna från kameran för en liten stund sedan. Blir nästan lite avundsjuk på mig själv när jag ser dem!

Tre avlappnande dagar som mest gick ut på att sola litegrann och ta det lugnt. Himla skönt, med tanke på att jag bara lyckades ta mig ut till stranden en enda gång nu i sommar. En riktig resort-semester, med andra ord. Komma bort, bli lite brun och framför allt slappna av. Och äta grejer förstås! Men det tar vi i ett annat inlägg.

Utsikt från hotellbalkongen

Sunayama beach

Sunayama beach

Strykbräda.

Var ute och surfade igår igen. Denna gången med en polare som känner någon som bor nära Enoshima. Vi fick låna hennes brädor och våtdräkter. Yey, spara pengar, tänkte jag...
Men insåg inte att det verkligen är stor skillnad (för någon som surfar för tredje gången i sitt liv) på en longboard och en funboard, som är lite kortare. Särskilt när det är hackiga vågor och det är svårt att ens ta sig ut i vattnet med sin bräda.
Herregud vad mycket stryk jag fick!

Vill egentligen inte röra mig idag, men ska ut och göra min sista dag i Yokohama.
Eventuellt kommer jag vara stendöd i kväll.
Nästa gång kör vi longboard och surfinglektion med en av alla heta surfingistruktörer.

Midsommar 2010

Joråmensåatteh, min midsommar bestod av att hänga på Enoshima strand med Eric och hans crew. Vi hyrde ett par surfbrädor. Gick halvbra jämfört med första gången jag surfade (svåra vågor!) förra året, men det var skitkul ändå!

Sedan, när det blivit lite för kallt åkte vi in till Harajauku för att käka Okinawansk mat. Det slutade med att vi hamnade på ett annat Okinawanskt ställe och hamnade mitt i någons födelsedagsfirande. Vi käkade massor med god mat, sjöng "Ja, må hon leva" till födelsedagsbarnet, som började lipa av lycka, och lyssnade när japanska poliser sjöng karaoke.

Lätt bästa midsommarafton någonsin!
Bilder kommer senare.

Ladies and gentlemen

Jag måste medge att jag fnissade lite för mig själv inombords när jag fick med en prov av Shu Uemuras solskydd för ansiktet sist jag handlade där.
Solskyddsfaktor 50, liksom.
Vem behöver solskyddsfaktor 50?! tänkte jag.
Galna japaner och vampyrer kanske.

Men nu, när jag har bränt mig ganska duktigt på näsan och pannan, så bara:
Aaaah, ro hit med solskyddsfaktor tusen!!!

Shu Uemura, kan du någonsin förlåta mig?

Första stranddagen!

Nyvaken och aptrött.
Klockan är 7 på morgonen och jag vaknade just, efter en kväll av försiktigt ölhävande tillsammans med först Eric och hans gäng, och sen ett par av mina gamla säljare från Harajuku.
Kom hem klockan 2 igår natt, och det är tänkt att jag ska iväg till stranden om osannolika 30 minuter!
Wohoo!

Påsarna under ögonen hade jag tänkt ha mina strandsaker i.
Men det är tur att mitt hår äntligen har lärt sig att det ska vara snyggt när jag vaknar i alla fall!

Surfs up

Jag till vänster, fransyska till höger

"Idag har jag surfat" är en mening jag aldrig trodde att jag skulle yttra och syfta på någonting annat än Internet. Men så åkte jag till stranden vid Katase-Enoshima med en lite löst folk och en fransyska som surfade för första gången förra veckan. "Vi ska hyra surfbrädor!" sa hon. "Tja varför inte" tänkte vi.

Nu ska här klargöras att jag och havet aldrig varit vänner. Jag äcklas något så ofantligt av att befinna mig i en stor vattenmassa, främst av vad som lever i den faktiskt, att jag ofta får panik om jag tillåter mig själv att tänka när jag befinner mig i vatten. Panik som resulterar i att jag genast måste ta mig upp på torra land. Men aldrig, aldrig har havet känts så ofarligt som idag.

Och trots att jag nog aldrig har haft så mycket saltvatten i hjärnan och fått så många smällar var det sjuhelvetes roligt. Först att lyckas tajma en våg så att man kan flyga fram på den (sjukt svårt), sedan att dessutom sätta sig upp på brädan, och till slut att lyckas stå.

Två gånger bara lyckades jag ställa mig upp, men den andra gången red jag hela vägen in och lyckades dessutom svänga!!! Höll på att explodera av stolthet, eller om det kanske var adrenalin. Befinner man sig någonstans där man har möjlighet att surfa rekommenderar jag absolut att man ska prova på!

Om en fegräka som jag kan, så kan tamejfan vemsomhelst!

Stökar

Klockan är halv fyra på natten och jag är just färdig med att kolla igenom alla (utom en) lådor där jag, sen jag flyttade hit, bara slängt ner småprylar i när jag "städat". Jag letar efter en läppsolskyddsfaktorsticka från Bioterm med fantastiska SPF 30. Jag behöver den i morgon förstår ni, när jag ska åka iväg till stranden. Annars blir det som i Hong Kong, när jag tillbringade en hel dag vid havet och vaknade upp nästa dag med läppar som kunde gjort Angelina Jolie avundsjuk.

Tydligen får man munsår av solen.

Man måste ha ordentligt med solskydd, även på läpparna.

Who'd a thunk it?

Men så är det.

Min jakt efter SPF-läppgojset har dock hittills bara resulterat i att jag har plockat fram ALL småskit som jag bekvämt glömt att jag har, och spritt över heeela lägenheten. Det blir till att försöka hinna skaffa ett nytt i morgon. Eller idag, tekniskt sett. Om bara några timmar faktiskt.

Fan. Kanske borde ge sig i kast med nattens sömn också...

Hong Kong. Nu!

Hittar den här bilden på min kantonesiska kollegas fejsbooksida.
Det här är typ vad hon har gjort i helgen:



Hade hon förstått japanska hade en sån här bild varit berättigad ett 「お前死ねば？」

Varför har vi inte såna här stränder i Tokyo!!?

Och snälla.
Kan inte den vansinnigt tråkiga regnperioden bara ta och dö nu?

Döööööö!

Omtänksamma vänner

Får ett sms från den omtänksamma husflatan på vägen hem:

Det är kyligt idag la!

ta på dig ordentligt med kläder

så du inte blir förkyld

Pfffft, säger jag.

JAG HAR VART PÅ STRANDEN!

Fast det var kallt.

Det var liksom kallt redan när jag gick hemifrån och ångrade att jag var barbent.

Inte en jättebra dag att gå till stranden på kanske.

Fast solen sken.

Och det är ju trots allt det som räknas.

November

Törnrosar i hundra år innan jag äntligen stiger upp ur sängen kl 11:30.

Och så ser jag att solen skiner ute för första gången på nästan två veckor.

Och jag har noll planer för dagen.

Jag skiter i om det är kallt. 

Idag ska jag banne mig till stranden.

kallt på stranden

Jag inbillar mig att jag har acklimatiserat mig så fint här i värmen. Och det är nog sant. Det stör mig inte ett dugg att det är 32 grader varmt redan klockan 7 på morgonen.

Igår gick jag ut, på väg till jobbet, och insåg att det blåste. Fy, fan. Jag tog inte med mig nån tröja. Jag kommer bli sjuk. Precis så tänkte jag. 

Då var det 28 grader kallt ute.

Och så frågar en av mina kollegor vad jag ska hitta på på min lediga dag. Gitarrlektion och bio på kvällen. Stranden på morgonen, säger jag. Inte kan du väl dra till stranden nu!? Det är för kallt för att bada! utbrister kollegan förvånat. Fortfarande: 28 grader varmt. Uppenbarligen har jag lite mer acklimatisering att ta itu med innan jag befinner mig på samma nivå som Hong Kongianerna*

*Jag har kommit fram till att det är så de måste kallas. Hong Kongianer. Mycket bättre än Hong Kong-bor... fast inte helt bra ändå. Någon som har fler förslag på vad man kallar invånarna i Hong Kong? Rasmus? 

Allt är fullt av sand

Åh stranden, stranden.

Låt oss aldrig skiljas åt!

Åkte iväg med grabbarna i bandet jag lärt känna till stranden. (Jävligt fint det där, hur man kan nästla sig in i en grupp på nolltid.) Vi tog en minibuss från Shau Kei Wan till Big Wave Beach och möttes av det här:

NOTICE

Temporary Closure of Beach

Due to damage of Shark Prevention Net by typhoon,

this beach is now temporarily closed.

For safety, please do not enter the water.

Leisure and Cultural Services Departement

Så vi åkte vidare mot Shek O. Och efter att ha varit på båda kan jag säga att Shek O definitivt är favoriten. Så det badas, krigas med både vattenpistoler och sand, kastas frisbees och badas lite till innan jag upptäcker vad som ser ut att vara en bit av hajnätet omkringguppandes i det meterhöga vattnet. Ojojoj. Jag trotsar min plötsligt inte lika orimliga hajskräck och badar lite till. Bara för att.

Innan vi går drar jag iväg till duscharna som befinner sig utanför omklädningsrummen. Här träffar jag på ett annat slags miffo. En snubbe som står och stirrar på mig när jag duschar. Han flyttar lite på sig när han märker att jag tittar på honom men lurar egentligen ingen alls. När jag sen är på väg till omklädningsrummet står han utanför med mobiltelefonen höjd. Höjd? Ingen står väl med mobiltelefonen höjd, tänker jag, innan jag fattar vad det är som pågår. Skyler mig med handduken och tittar på honom och frågar "What are you doing?!" Han fånler till svar och gör ett försiktigt "tummen upp". Inte okej. Jag blänger på honom och kastar mig in i omklädningsrummet. Vad är det för fel på folk, egentligen? Jag tror i alla fall att han blev så förvånad att han inte kom sig för att ta någon bild, men när jag berättar för grabbarna efteråt står fem unga män redo att leta upp honom och ge honom en lektion i hyfs. Sött, men fullkomligt onödigt.

I alla fall. Vad jag vill komma fram till är att jag nu inte bara är brunare, gladare och lite bestört, men nu är allt, precis allt, fullt av sand. Hurra.

Prioritera rätt

Världens väder.

Världens kanske stökigaste lägenhet.

Strand eller städa?

Strand eller städa?

Strand eller städa?

Man kan ju uppenbarligen inte stå inomhus och diska när solen skiner som om den fick betalt för det... Det förstår ju vemsomhelst.

Så om jag lämnar in lite tvätt till tvätteriet här nedanför kan jag nog dra till stranden utan dåligt samvete. Jo. Så får det bli. 

Långledig

Eftersom jag har tre lediga dagar på raken hade jag tänkt tillbringa åtminstone en av dem här:

Men så blir det tyfon.

Jag för min del fattar inte varför Hong Kongtyfoner inte kan vara lite mer som Tokyotyfoner. 

I Tokyo

Dagen före tyfon: Regn och blåst.

Tyfondag: Mer regn och blåst. Ingen bryr sig. Folk cyklar till jobbet med genomskinliga paraplyer i händerna.

Dagen efter tyfon: Fantastiskt väder, strålande sol! Alla drar till stranden.

I Hong Kong

Dagen före tyfon: Grått och lite blåsigt.

Tyfondag: Blåst, blåst, blåst och lite regn. Alla stannar hemma.

Dagen efter tyfon: Mer blåst. Allt är grått och tråkigt. Ingen drar till stranden.

Lamma Island

1.


2.  

3.

4.


1. Anledningen till att jag är ytterst tveksam till att bada i havet. Den här konstiga fisken finns till allmän beskådan i ett tempel på Lamma Island. Tydligen ska det bara ha fångats fem sådana här vidunder i hela världen. Det faktum att de påminner om kinesiska drakar gör dem inte mindre läskiga.

2. Bananer. Tropiskt värre.

3. Decimeterlång spindel. Många såna här på Lamma.

4. Pytteliten och helt tom sandstrand. Synd och skam att jag inte fick bada! Planerar definitivt att återvända, läskiga fiskar och spindlar till trots.

Ligga Strand vs Tretimmarspromenad

"Have you ever been to Lamma Island?" Så inleds dagens missförstånd. Nej, jag har inte varit på Lamma Island och ja, jag har faktiskt tänkt åka dit för att ligga på lugnare sandstränder, och visst får du lov att ta med mig dit på tisdag om du vill. Tackar så mycket. Och sen visar det sig, när vi rings idag att inga sandstrandsaktiviteter är inplanerade. "Nej, vi ska vandra runt ön!" 

Åh, fina Hong Kong-människor som erbjuder er att ta med mig till ställen jag inte hunnit se än... Jag tänker sura i ungefär 10 minuter till över att planen för dagen visade sig vara precis motsatsen till det jag tänkt mig och jag inte har några bra gå-runt-öar-skor. Sen tänker jag sätta på mig mina sandaler och möta er med ett leende. För det är rätt fint att ni tar hand om mig ändå.

Hotellpoolen duger fint

Ok, jag hade tänkt hitta en strand. Tydligen finns det väldigt många fina sandstränder här, men de ligger en bit bort. Och klockan är tre. Min guidebok upplyser mig om vilka stränder som har hajnät. Hajnät? HAJNÄT!? 

Glöm, bara glöm, att jag badar i Hong Kong.