Städa

Idag har jag städat min skitiga lägenhet.
Gott folk, sanna mina ord: Det finns tråkigare sätt att städa på än med städstrumpor.
Det gör det.

DET ÄR FÅ SAKER HÄR PÅ JORDEN...

...som klår känslan av att lägga sig i en renbäddad säng!

Eftersom jag känner mig lite friskare nu ska jag nog ta tag i resten av städningen i morgon.
Resväskan ligger fortfarande uppslagen, bara halvt uppackad i andra änden av rummet (dvs två meter bort) och hånar mig för mitt oflit, och min lägenhet skulle klå vilken ungkarlslya som helst i Slusk OS.

Men sängen, den är i alla fall ren och fräsch nu.

Bästa spartipset:

Skaffa nån att hångla med.

Det vet ju vemsomhelst att ligga och hångla är både gratis, roligt och värmande.

Seså, iväg med er och spara pengar nu.

Jag måste städa klart min lägenhet.

Goooood morgon...

Idag skulle jag alltså gå upp lite småtidigt, käka frukost, städa lägenheten, se till att jag såg presentabel ut för att åka in till Shinjuku runt tretiden för att eventuellt köpa en jacka.

Nu är klockan strax över halv två och jag ser ut så här:

No go, för det där med att "se presentabel ut" alltså, men jag åt en fantastiskt fin frukostgröt full med kiwi och jordgubbar, så på den fronten ligger jag på plus.

Tror ni att jag kan gå ut så här (ingen bh på mig heller) och säga, ifall någon undrar, att jag faktiskt åt en väldigt lång och väldigt fin frukost idag, snarare än att klä på mig, borsta tänderna (och håret!) och sånt trams?

Och lägenheten ser ut som fan den också... men solen skiner ju. Alla vet att man får frikort på städning när det är solsken ute.

Ja?

Plan för dagen:

Städning av extremt stökig lägenhet till Emiliana Torrinis Jungle Drum, och sedan shopping i 109 i Shibuya.

Rukutuku-tukutuku-tung-tung!

Ovant

Nu är det äckligt rent här.

Fy.

Jag mår nästan lite illa...

Grundlig

Sett ut som fan här nästan ända sen jag kom hem från Sverige. I nästan två månader har jag inte riktigt orkat städa. Ibland plockar jag undan lite efter mig, när det börjar bli svårt att ta sig fram i mina gigantiska 22 kvadratmeter, och ibland dammsuger jag lite halvhjärtat. I hörnen där damm och hårstrån gärna samlas, men sällan att jag orkar lyfta på grejer som ligger och skräpar på golvet. Dammsuger bara runt skiten.

Men nu – Jag ska lyfta på ALLT och städa, inte bara runt, utan under och över också.

Sjukt.

Stökar

Klockan är halv fyra på natten och jag är just färdig med att kolla igenom alla (utom en) lådor där jag, sen jag flyttade hit, bara slängt ner småprylar i när jag "städat". Jag letar efter en läppsolskyddsfaktorsticka från Bioterm med fantastiska SPF 30. Jag behöver den i morgon förstår ni, när jag ska åka iväg till stranden. Annars blir det som i Hong Kong, när jag tillbringade en hel dag vid havet och vaknade upp nästa dag med läppar som kunde gjort Angelina Jolie avundsjuk.

Tydligen får man munsår av solen.

Man måste ha ordentligt med solskydd, även på läpparna.

Who'd a thunk it?

Men så är det.

Min jakt efter SPF-läppgojset har dock hittills bara resulterat i att jag har plockat fram ALL småskit som jag bekvämt glömt att jag har, och spritt över heeela lägenheten. Det blir till att försöka hinna skaffa ett nytt i morgon. Eller idag, tekniskt sett. Om bara några timmar faktiskt.

Fan. Kanske borde ge sig i kast med nattens sömn också...

Städaaah!

Emi-chan ska komma och hälsa på. Hon vill se hur jag bor...

I en jävla röra, that's hur.

Så jag borde alltså städa och inte blogga.

Det går inte så bra, det där.

Och så ska jag träffa Lina och hennes ursöta unge senare i kväll.

Hurra!!!

(Vet ni vad det här börjar likna? Ett liv... that's vad!)

städpaus

Har inte tid att blogga.

Måste skuras putsas och fejas.

I morgon får jag besök från Sverige.

Prioritera rätt

Världens väder.

Världens kanske stökigaste lägenhet.

Strand eller städa?

Strand eller städa?

Strand eller städa?

Man kan ju uppenbarligen inte stå inomhus och diska när solen skiner som om den fick betalt för det... Det förstår ju vemsomhelst.

Så om jag lämnar in lite tvätt till tvätteriet här nedanför kan jag nog dra till stranden utan dåligt samvete. Jo. Så får det bli. 

Bedrövligt

Soporna är tömda. 

Sängen är bäddad. 

Spisen är rengjord. 

Till och med hårstråna i duschen och den där skvätten foundation, 

som jag inte brydde mig att torka bort från handfatet när jag hade bråttom i morse, är borta!

Någon har städat bort alla mina i-landsproblem!

Jag har självklart redan tillsatt ett team för att skissa fram nya, förbättrade problem.

"Det kostar 2o kr att tvätta en tvätt." och "Det finns ju inga linfrön i det här landet!" har de redan slängt ur sig, och det är ju en lovande början.

Städlogik

Jag är tidvis något av en slarver. Städar tills det är vansinnigt rent nån gång i månaden och låter det sedan sakta förfalla tills det ser ut som fan (med undantag för när jag bjuder hem någon, då måste jag städa lite) innan jag tar ett nytt städryck. Just nu har det gått alldeles för längesedan jag städade och jag måste alltså lägga ner avsevärd tid på att få folk att tro att jag inte är en äcklig jävel. Men så tänker jag: "Om jag städar hela lägenheten så att den blir skinande ren och någon sedan öppnar strumplådan, vilket inte är osannolikt eftersom min 'lägenhet' bara är ett rum, så är ju hela illusionen krossad. Lika bra att börja med strumplådan!"

Och hinner jag nu inte städa allt så att det blänker om det så behöver någon bara öppna strumplådan för att se att jag egentligen är väldigt ordentlig och inte alls en periodare när det gäller städning.

En ovälkommen överraskning

Kommer hem efter en hård dags arbete och hittar lägenheten i en enda röra. Lådor halvöppna, garderoben urriven, köket ett enda stort stök, handdukar på golvet, böcker och papper täcker bordet... och sängen har blivit strippad på sängkläder.

Neeeeej! 

Den mystiska personen som byter sängkläder dök inte upp i måndags eller tisdags, vid onsdagen började jag förlora hoppet och när torsdagen väl kommer är jag helt övertygad om att det inte kommer bytas några lakan den här veckan, och ger mig således av till jobbet utan att diska eller göra fina högar av allt mitt skräp... Tyyypiskt!

Bara så ni vet...

Jag ska höststäda i tangentbordet i min macbook nu. Om det går åt helvete blir det kanske bloggande utan vissa bokstäver i framtiden. Spännande!

Konfrontationer

Fördelen med att inte komma så bra överens med Papa-san, och ibland till och med tycka att jag måste snacka med honom är att jag lär mig att stå på mig. Jag går och skjuter upp det och våndas och vad ska jag säga och vad kommer han säga och hur ska det gå i allsin dar?!

Och sen gör man det ändå. "Papa-san... kan jag få prata lite med dig?" säger man när ett bra tillfälle uppenbarar sig. Och sen säger man vad man har på hjärtat, förklarar vad som är fel och varför, och det vore väldigt bra om det här kunde ändras. Och Papa-san lyssnar, hummar, nickar instämmande, kommer med motargument och sin sida av saken och båda får förklara lite bättre vad de menar och i slutändan kommer man fram till att vi alla bara är människor och shit happens, och från och med nu ska vi tänka på det här och det här och försöka samarbeta så smidigt som möjligt. Och när man har gjort det... När man är färdigpratad och alla har fått säga sitt är det en fiiiin känsla. En känsla av "Jag vågade och det gick bra!" och insikten om att man haussar upp saker alldeles för mycket i sitt eget huvud och därför kan gå och dra ut på jobbiga konfrontationer i onödan.

En annan fördel är att jag blivit mycket bättre på att hantera den här typen av konflikter. För det är ju en typ av jobbkonflikt det handlar om. Papa-san är alltså dubbelt så gammal som jag och innehar dessutom en chefsposition på sitt jobb, så jag måste anta att han är van att slå hål på argument och försöka trycka till kaxiga jävlar och det tog ett par gånger innan jag vande mig vid hans diskussionstaktik, men nu lyckas jag verkligen hålla huvudet kallt och stå på mig. Det känns bra.

Ett roligt missförstånd som uppklarades lite av misstag, i förbifarten så att säga, är att jag ibland lämnar hushållssysslor halvfärdiga. Papa-san har tydligen på allvar trott att jag liksom står och viker tvätt och sen plötsligt bestämmer mig för att kanske strunta i strumporna, eller röjer på diskbänken och bestämmer mig för att strunta i glaset och kastrullen som står i diskhon, när det snarare är så att jag inte kan låta bli att plocka upp saker och röja undan så fort jag ser att nåt behöver fixas och jag gör det alltid på en gång för att jag inbillar mig att jag kommer glömma bort det annars. Men det resulterar alltså ofta i att jag står och viker tvätt, men på väg till ene killens rum ser jag att telefonen ligger i trappan, så jag plockar upp den och tar med den ner till köket, där den ska vara, och upptäcker att det är en massa smulor på diskbänken som jag torkar av innan jag kommer ihåg (eller inte kommer ihåg) att det var tvätten jag egentligen höll på med...