Och så lite iPhone appar...

Jag och Tomoko äter inte bara hamburgare, eftersom Tomoko är relativt nybliven iPhoneägare delar vi självklart med oss av våra bästa appar.

Mina flitigast använda är fejjan och twitter, även om fejjan tenderar att krascha när jag ska komma in på min profilsida. Och sedan en app som jag helt nyligen upptäckte att jag hade laddat ner, pengar kostade den också, så det måste ha varit nån slags tequila inblandat, men den är väl värd pengarna: CameraBag. Man tar en bild och sedan kan man välja bland olika versioner av den, till exempel; Polaroid, Svartvit, 1962, 1974 eller Helga (som i bilden på Tomoko ovan). Och sen, for good measure, även en Fortune Ball.

Tomoko tipsade om Celebrity Gossip och Eki.Locky som räknar ner till nästa tåg går från valfri station. Sjukt användbart! Så många tåg jag kommer hinna med nu, när jag kommer veta från början att jag hinner om jag springer... eller inte hinner även om jag kutar benen av mig...!
Typiskt bra app att ha i telefonen i Tokyo.

Ööööh, iPad?

Här har vi den alltså. Apples nya iPad.
Som folk har väntat!
En touchscreen dator.
Weehooo?

Kanske lyckas Apple inom en snart framtid trixa till den så att den blir någonting alla vill ha.
För det går ju inte att komma ifrån att det är en väldigt behändig sak att ha om man är på språng mest hela tiden och tycker om att kunna surfa överallt.
Men än så länge är den faktisk bara en förvuxen iPhone... som saknar möjligheten att ringa.
Skulle mycket hellre velat höra att Apple uppgraderat macbooken och gjort den lite bättre.
Vad tycker ni?
iPad - jättesmart eller poänglös?

Äpplen - för det är jag värd!

Jag köpte en ny iPod, en Classic, som de numera heter, på 80 gig idag.

Fortfarande 60 gig ledigt, men jag laddar ner tysen podcasts, videopodcasts, så vi får se hur länge det räcker. Det är alltså på riktigt tysen podcasts, eller 1019 stycken om man är nogräknad. Eftersom jag har så mycket plats tänkte jag att jag lika gärna bara kunde dra hem allt som verkade intressant. Det är ett sjukt smidigt sätt att lära sig saker! Tidigare har jag haft två podcasts jag lyssnat på och det har varit japanesepod101 och Bill Maher.

Nu tillkom en miljon kinesiska podcasts (i och med att jag åker till Kina i oktober), en massa Comedy Central och så hittade jag dessutom Ricky Gervais... slängde in lite biologi och psykologi också, och en massa andra grejer som verkar onödiga, men jag kan ju lika gärna ta hem allt jag tycker verkar intressant och om det skulle visa sig att jag inte gillar det så har jag en nyrengjord deleteknapp som bara väntar på att skitas ner igen...

Bara så ni vet...

Jag ska höststäda i tangentbordet i min macbook nu. Om det går åt helvete blir det kanske bloggande utan vissa bokstäver i framtiden. Spännande!

Ordning och reda

Apple introducerar coverflow i iTunesbiblioteket så att man kan se albumframsidorna när man lyssnar på sina låtar. Eller, det har de gjort för längesen, men det är först idag har tillbringat över en timme med att leta rätt på bilder och stoppa in dem i rätt album, samt komplettera all övrig onödig info...

Även om jag tycker att coverflowfuntionen är fullständigt onödig är lite lugnande att sortera saker och tömma hjärnan på allting annat.

En till? Seriöst?

Låtar. Det är roligt att skriva dem.

Den som skrivs nu skrämdes ur mig.

Och tack, snälla apple för garageband och en inbyggd mic i macbooken. Jag hade aldrig kommit ihåg alla mina melodier annars.

Jag älskar färska äpplen.

Jag har tittat mig igenom hela Steve Jobs keynote speech. När hände detta? Ett sånt nörderi! Ett sånt apple-nörderi dessutom. När blev jag sån?

Om jag tänker tillbaka så började det kanske när jag var i Japan för två år sen och köpte min första apple-produkt. En grön ipod mini i Akihabara. Sen kröp sig gradvis "Jag måste köpa en mac-dator"-suget på. De snygga, gnistrande vita datorerna. Jag sparade ihop nog med pengar för att köpa en iBook. Innan den hann fylla ett år nästan impulsköpte jag min macbook när jag bara skulle gå in och kolla lite i Äppelaffären i Shibuya, och lite senare en 8-gigs ipod nano. Min 4-gigs ipod mini hade jag för länge sen växt ur.

För en som hävdar att hon inte är överförtjust i att lyssna på musik när hon är ute och rör sig i världen (jag låter hellre mitt huvud spela samma refräng om och om igen istället) är det lite löjligt att jag växte ur min dubbelt så stora, nya ipod nano på inte ens två månader. Och nu tampas jag med impulsen att köpa en ipod Classic (som de numera heter).

De har blivit mindre samtidigt som de blivit större, och bästa av allt, billigare! Den minsta håller nu 80 gigabyte och är tunnare än sin föregångare (30 gig). Storleken på ipod Classic har tidigare alltid varit ett problem för mig. Men nu... jag vill ha den!!! Och inte fan hjälper det att apple sänker priserna på alla musikspelare utom shuffle (som jag aldrig riktigt gillat ändå). En 80 gigs ipod Classic kommer kosta samma som min 8 gigs nano. För att kolla vad som hänt med de andra musikspelarna, kolla här.

Jag får nästan lite svindel när jag tänker på hur mycket apple-prylar jag köpt de senaste två åren och hur mycket pengar som gått åt till det. Vad hände med den där rösten jag hade i huvudet som fnös (högljutt!) åt folk som köper ny teknik bara för att det släpps något nytt. Jag tittar mig i spegeln och ser... en apple-nörd.

iTunes schmiTunes

Det finns i Tunes. Det finns iTunes Store. Jag gillar iTunes Store. Vanligtvis. Det är lätt och bekvämt att köpa på sig ny musik.

Men förklara en sak för mig, snälla:

Jag måste använda svenska iTunes Store eftersom jag inte har ett japanskt kreditkort. Det är ok. Men om jag vill köpa japansk musik i svenska iTunes Store så finns den inte. Finns i japanska, inte i svenska. Finns det någon bra förklaring? För jag är villig att lära.

Japanesepod

Nu kommer det lite reklam: För alla som tänker åka till Japan och vill lära sig några enkla fraser på japanska finns "japanesepod101" att ladda hem gratis från iTunes. När man väl kommit över känslar av att vilja begå seppuku varje gång "Piita-san" öppnar käften är det faktiskt helt ok.

Om man gillar dem och vill gå in för det här med japanska lite mer kan man ge dem pengar och bli medlem på deras sida (japanesepod101.com). Jag har aldrig provat, så jag vet inte om det är något bra, men de har en 7-dagars gratis-tjänst...

Good fun, people!

Är det någon som försöker vara rolig, eller är det sant att någon har hittat till min blogg genom att söka på "mini-cd-helvetet fastnat macbook" och "cd fastnat i macbook"?

För det vore helt sjukt tillfredsställande om det faktiskt var så.

Någon andra roliga vägar hit är:

"Vad är klockan?" (Måste man verkligen googla sig fram till det?!),"burkini baddräkt", "tårtrecept" och "tjej som strippar i kameran".

Ja, den sista hittade ju verkligen hem... jag skriver bara om snusk!

Butterfingers.

Jag gjorde en dum sak idag. Drog med Pojkvännen till Akihabara där han skulle köpa en massa prylar till Wii och Nintendo DS. Det var inte den dumma saken. Den dumma saken var när en av grejerna hade en sån där mini-cd som han undrade om jag kunde köra i min dator eftersom hans inte har någon cd-spelare.

Grejen är att mac bara har en skåra på sidan där man petar in cd-skivor. "Är du säker på att det går med en mini-cd?" säger jag till Pojkvännen. Han svarar att han har haft en dator som också bara hade en skåra och att det gick bra på den så det borde funka på mac också.

Nu är det dock så att det goda folket på apple inte har funnit läsandet av mini-cd att vara en viktig funkion, så när jag petar in den lilla cd:n inser jag med fasa att istället för det där klickande, brummande "nu äter jag upp din cd-skiva"-ljudet hör jag ingenting alls. Ve och fasa!

Den sticker i alla fall ut en liten bit. Jag stänger av datorn och hämtar en pincett. Det går inte att få tag i mini-cd-jäveln utan att peta in den ännu längre och det krävs bara två försök för att hela mini-cd-helvetet ska ha försvunnit in i cd-spelaren totalt. Vad göra? Skrika och gråta? Hämta kniven? Skruvmejslar? Ta med till doktorn?!

Nej, nej, inget av det där är nödvändigt. Man tar bara upp datorn och skakar den, vänligt men bestämt, några gånger tills mini-cd-skivan trillar ut. Jag tänkte bara dela med mig lite, för när jag googlade på "mini-cd-helvetet fastnat+macbook" hittade jag ingenting.

Seoul nästa.

So long suckers. Jag åker till Seoul.

Jag har ingen uppfattning alls om Sydkorea så det kan bli skitbra eller bara skit. Jag blir borta i fem dagar och har antagligen inget internet på rummet så det blir nog tunt med bloggande såvida jag inte hittar ett internetcafé precis intill hotellet (vilket jag säkert kommer göra).

Håll tummarna för att jag inte dör i Seoul. Det hade ju bara varit för kackigt. (Ska man dö nånstans ska man göra det i Tokyo för fan.)

Sitter här framför skärmen och tänker att jag borde göra något annat eftersom jag ska åka hemifrån om 40 minuter. Men jag vet inte vad det skulle vara i så fall. Smågrejer. Packa ner datorn, peta in linser, dubbelkolla att jag har pengar, pass, biljetter packade...

Jag har i alla fall lyckats köpa på mig musik i iTunes Store. Så nu har jag tre helt nya album att lyssna in mig på i Seoul. Ifall jag skulle få tråkigt liksom...

"A guy walks into a bar with a macbook under his arm..."

Min macbook började låta konstigt för ett tag sedan. Den klickade, ett ovanligt klickande, med jämna mellanrum där hårddisken sitter och det höll i sig i några timmar. Sedan stängde jag av den och när jag satte på den igen var klickandet borta. Det kom inte tillbaka.

Men sedan, när den slutade upptäcka den externa hårddisken, blev jag mer än orolig. Den externa hårddisken innehåller bland annat alla simpsonavsnitt som är äldre än 2 månader gamla. Bland annat liksom... dessutom har jag backupat (snyggt ord) min macbook på den. Så jag kilade ner till mac-affären i Shibuya där jag köpte datorn för någon månad sedan för att be om råd.

Killen som sålde mig datorn morsade och frågade hur det gick med den. Jag blev lite paff. Det var ändå en månad sen jag köpte den. Och detta var Shibuya. Det är inte som om det är få människor som kommer in i den affären under en dag. Hursomhelst, jag beskrev symptomen och fick en tid hos mac-doktorn nästa dag.

Här kommer då det otroliga: På övervåningen finns det en "Genius Bar", en "iPod bar" och en "the Studio". Det är faktiskt utformade som barer, med barstolar och allt, med den väsentliga skillnaden att det inte är drinkar och tilltug utan iBooks, macbooks, powerbooks och iPods i alla dess slag som står utspridda över bardiskarna.

Nu är alles frid och fröjd, och skulle datorn krascha (osannolikt) så står det i deras loggar att jag har varit där med den. Ska man ha paj en appledator så ska man fan se till att ha det någonstans där man kan gå in på en bar och få den fixad.

iSigh.

Jag har aldrig gjort det förut. Köpt musik på iTunes alltså. Men så idag helt plötsligt får jag för mig att det är dags.

"BUY ALBUM". Klick.

Men vadfalls?! Jag får inte! Jag blir automatiskt registrerad på japanska iTunes Store (inte jättekonstigt), men det innebär tydligen att jag måste ha ett japanskt kreditkort anslutet till mitt Apple-konto.

Att köpa i morgon: Presentkort på iTunes Store.

Till mig själv.

Hmm...

Klick................(surr).......................klick..................................(surr)...............................klick, säger min (nya) macbook.

Förutom att det är irriterande så blir man lite orolig. Det ska inte säga "klick" i en mac.

"Kopierar 81 489 objekt till extern hårddisk. Ca 16 timmar."

Technophilia

Idag impulsköpte jag en macbook.



Helt galet, jag vet.