Väskan!

Tjuvtog en bild på den här bruden på tåget.
Kolla in hennes väska med enorma nitar!
Höll nästan på att komma undan med det.

Took a sneak picture of this girl on the train.
Check out her bag with huge studs.
I almost got away with it.

Latdag!

Eftersom jag inte har två dagar ledigt i sträck har jag bestämt mig för att stanna i Tachikawa idag, i stället för att åka hela vägen in till stan och tillbaka.

Jag hade ju tänkt åka monorailtåget en bit ut, bara för att se om jag hittade någonting roligt, men så regnar det! Eftersom jag inte har packat med mig några regnvänliga skor tror jag att jag byter "åka monorail och promenera omkring någonstans" mot "shoppa i köpcentret som mitt hotell ligger i".

Mets Tachikawa

Hotellfrukost.
Genom fönstret ser jag Tama Toshi Monoral-stationen.

Hur balla är inte monorailtåg? Varför har vi inga monorail i Göteborg för? Att åka över en stad är uppskattningsvis hundra gånger roligare än att åka på marken, som en annan sucker...

I morgon är jag ledig. Tänkte stanna i den här delen av staden eftersom jag bara har en dag ledigt. Kanske skulle ta och hoppa på det där monorailtåget och se var det leder...!

Välkommen tillbaka, Helga!

Det är inte bara för att jag ansvarar för helvetesveckan som det är tyst på bloggen. Minns ni Helga? Som jag brukade gå ut och göra stan med förr om åren, när jag bodde i Japan och inte jobbade på H&M?
Well, sen hon flyttade till Shanghai för några månader sedan har jag inte sett röken av henne, men nu är hon tillbaka på semester i två veckor.

Igår mötte jag upp henne, min Tokyobrorsa och Calle, som jag brukade gå och handla glasögon med när det begav sig. Brorsan träffar jag nästan aldrig längre, eftersom han tydligen missat att jag bytt telefonnummer, och Calle bor inte i Tokyo längre, utan var bara här på affärsresa, som det så fint heter, så det var ett gäng som inte hängt på flera år som möttes upp vid Hachiko igår.

Det började med väldigt mycket mat och ännu mer öl och någonstans på vägen blev vi polers med ett helt gäng salarymen och women som satt vid bordet intill och nog undrade varför fyra utlänningar pratade flytande japanska.

Vi drog också till den där helröda lilla baren, med kristallkronor, i Shibuya där man inte får ta kort, där Brorsan fick för sig att alla skulle dricka pepparvodka. Superäckligt, ifall någon undrade. Det var skitroligt ända fram till att jag stapplade iväg till sista tåget. Jag åkte den långa vägen hem, via Shinjuku, och lyckades missa min station så att jag till slut fick ta en taxi hem i alla fall.

Så här i efterhand kan jag konstatera att även om japanerna alltid förundras över min förmåga att tåla alkohol väl, ska jag inte tro att jag kan dricka ikapp med ett par rejäla svenska grabbar utan konsekvenser... Idag har jag således inte varit särskilt pigg alls, och antingen behöver jag verkligen städa, eller så har jag eventuellt supit bort min kamera på riktigt...

Twitter

(Ett inlägg apropå att ni nu kan följa min Twitter till här till höger...)

Det här med Twitter...

Först fattade jag liksom inte riktigt vad man skulle ha det till.
Är det inte samma sak som att uppdatera sin status på Facebook? tänkte jag, skaffade ett konto i alla fall och  kopplade ihop min twitter med min facebookstatusrad... eh... ja... ingenting särskilt fantastiskt hände...

Men så nyligen har jag upptäckt vad det fina med Twitter är.
När jag åker tåg i Tokyo händer det inte sällan att jag får en crush på söta människor som råkar sitta mitt emot mig, och på senaste tiden har jag börjat ta kort med telefonen på människor som fångar mitt intresse och posta upp dem på Twitter, där vem som helst kan ta del av ens korta blixtförälskelser.

Visst, en del av de som följer mina TrainCrushes kallar mig skämtsamt för pervers smygfotograf, men hey, vad gör man inte för att underhålla massorna?