No IKEA for 4 me.

Sov i 14 timmar, vaknade vid 16-tiden.

Just som jag är på väg ut genom dörren till IKEA blir jag inbjuden på ölträff med Harajukufolket. Klart man tackar ja till det!

Det får bli IKEA i morgon efter jobbet istället...

Jag är hemma igen!

Jag kommer in i min lägenhet, stänger dörren, kastar mig på sängen och drar igång luftkonditioneringen. I stället för att tänka "Aaaah, hemma!" så känner jag: "Aaaah, hotellrum...!" och sen tar det en stund för min jet laggade hjärna att tänka... "Vänta nu lite... jag bor ju här... väl...?"

Och eftersom jag är ledig i morgon, och det verkar som om det kommer regna, tänker jag åka till IKEA. Här ska det minsann pyntas och bli hemtrevligt som fan...! Vaddå hotellrum!? Psssh.

Åkte till IKEA idag.

Åt köttbullar.

Prinsesstårta.

Ah, Sverige.

Glädjedans!

IKEA-paketet har kommit!!!

Så nu kan vi leka "före" och "efter".

Som vi alla har längtat!

FÖRE:                                                            

                

EFTER:

           

Klart!

Jag trodde jag var lite galen när jag impulsköpte den här illgröna fluffiga mattan. Att det liksom till slut hade brustit någonstans efter alltför många timmars Animal Crossing-spelande. (För er som inte vet, en stor del av spelet går ut på att möblera sitt hus i olika teman. GROVT beroendeframkallande!) Men när jag fick upp mattan ur plasten och rullade ut den och slängde på den knallröda sittkudden greps jag av en så överväldigande känsla av lättnad och lycka att inte kunde hålla mig (och varför skulle jag? Hålla mig alltså...) från att skratta högt och göra en glädjedans.

Och kan ni tänka er nu hur det skulle se ut om jag fick upp gardinpanelerna med björktryck på i fönstret? Jag skulle eventuellt inte kunna sluta dansa. Det här blir ju så mycket bättre än det dystra jag först hade tänkt mig. 

Det är banne mig viktigt att ha prylar omkring sig som man själv har valt och som gör en glad. (Märks det att jag varit på resande fot i nästan två år, kanske?) Det är kanske inte alltid man måste börja från absolut noll, vilket i ärlighetens namn, kan vara både en fördel och en pina, men det gör banne mig skillnad för sinnesfriden, det här med att ta sig tiden att få till sitt eget ställe så som man vill ha det.

Kolla: Visst vill ni hälsa på hos mig nu?

F.ö vet man att man är i Japan när…

…man går till IKEA och hittar Ninja-korv i bistron efter kassorna.

…som man dessutom först måste stoppa pengar i en liten biljettmaskin och välja i stället för att betala när man kommer fram till kassan på bistron.

Robopunk vs concrete nature, alltså

Åkte in till Shibuya för att köpa kylskåp idag. Upptäckte, när jag väl kom fram att jag glömt pappret med alla mina köksmått hemma. Antagligen är bredden på de flesta kylskåp och "kylskåpshål" standardiserad, men jag vågade inte chansa. Fast jag orkade inte åka hem igen och hämta pappret heller. Så istället fortsatte jag vidare mot Jiyugaoka, sen Den-En-Chofu och IKEA-bussen, som kom bara tio minuter senare den här gången. 

Plockade på mig ett litet förvaringssystem till köket som jag inte orkade besluta om sist jag var på där. Och skärbrädor, kniv, vinglas, bricka...

Och gardiner skulle jag också ha. Hittade ett par grå paneler, eller vad det heter, och plockade på mig dem. Tanken med den här betong/röda lägenheten var väl att det skulle bli nåt slags lekfull robotpunk av det hela. (Alla som någonsin spelat Animal Crossing fattar precis.) Men sen fick jag syn på ett par vita paneler med björkstammar på... och de var så fina att jag sket i de grå. Senare hittade jag också en fluffig illgrön matta som jag impulsköpte. Och nu är nog tanken att det, istället för robotpunk blir någon slags betong v.s natur, fast med grälla, lite plastiga färger (alla som någonsin spelat Animal Crossing fattar precis). Synd på robotpunken, men ärligt talat har den mest visat sig vara lite tråkig, och dessutom dyr att genomföra. Men köket ska nog fortsätta få vara rött och lite robot.

Längtar till fredag då mattan och allt det andra kommer!

Man vet att man är i Japan när...

…någon får för sig att trolla för en apa och visa det på tv.
Men det här var faktiskt rätt roligt.



Och medan ni tittar sticker jag till IKEA.

Och nej...

Det kommer inte handla om något annat än jobb här framöver.

Det är så mycket som är nytt. 

(Jobba på japanska till exempel. Krejzi.)

Lite kanske det kommer handla om att jag måste köpa en säng.

Jag måste köpa en säng.

Imorgon.

Så att den hinner komma fram till min lägenhet senast på söndag (tar 4 dagar för IKEA att leverera tydligen). För på söndag sparkar Tomoko ut mig eftersom hon ska åka till Norge på semester.

Jag lyckades (låta bli att köpa 14 saker...)

Så här glad är jag när jag står utanför IKEA.
Ni kan ju gissa hur glad jag är när jag kommer in.

Ni vet hur trött man kan bli av att gå runt på IKEA?

Alla springer runt och försöker hitta grejer, blir irriterade över att soffan finns i alla färger utom den man vill ha.

Jag och Jakobobo har idag kommit fram till den ultimata IKEA-shopparstrategin.

1. Gå runt på alla avdelningar, inklusive den med tallrikar, bestick och sånt.Lägg ingenting i kundvagn eller påse.
2. Ät lunch. Bli proppmätta.
   
3. Gå tillbaka till sängavdelningen. "Provligg" sängar en stund.
   
4. Kryssa sedan, mätta och utvilade, runt på resten av varuhuset medan ni tar er mot kassorna.
   

Glöm inte att lägga streckkoderna åt samma håll och ta en kaffe och bulle på vägen hem.

Och efter Stora semmel- och sushidagen kommer...

...ett besök på IKEA.

Ja.

IKEA är fint. 

Jag ska bara hjälpa Bobo köpa säng.

Jag ska inte köpa fjorton saker som "...kan vara jättebra att ha, juh!"

Bara vara smakråd.

Japp.

Det är planen.

Vad kan man stoppa i en skokartong?

Surfar in på IKEAs hemsida och klickar runt lite.
Måste ju hålla mig á jour med vad som står till buds nu när jag snart* ska sluta bo på hotell.
Efter en stund får jag småpanik över det oöverblickbara som står framför mig.
Jag har aldrig förr behövt inreda en lägenhet från scratch. Det är ju en miljon små, små grejer, för att inte nämna ett antal stora, som måste inhandlas till ett helt nytt hem.
Efter en stund kommer jag på att det bara är dumt med småpanik eftersom jag inte ens har någonstans att bo än.
I stället övergår jag till normalpanik... eftersom jag inte har någonstans att bo. Än.

Surfar runt lite efter ställen att bo på. Och jag ska antagligen bo i någonting som ser ut ungefär så här. På 15 kvadratmeter*.

Det ryms ingen inredningspanik på 15 kvadratmeter i alla fall.

*Om ungefär fem månader. Jag är tidigt ute.

** Förhoppningsvis ska jag bo lite större än så... Kanske....Ja, törs jag säga 19 kvadrat...?

Tack och lov för IKEA!

(Knaster, knaster.
Kras.
Smul, smul, smul.)

Mmm, knäckebröd!