...har jag inte bloggat, men det har My!
Jag har varit på Ghiblimuseet med My-chan och shoppat fantastiska tekoppar.
Idag var dagen äntligen kommen! Det är krångligt att boka biljett till Ghiblimuseet i Mitaka, men på något sätt hade jag lyckats (nåja, nästan. Jag bokade en biljett för lite från början, men det löste sig), och våra biljetter gällde klockan 10-12.
Studio Ghibli är alltså animationsstudion, som med Hayao Miyazaki i spetsen, har gjort filmer som "Spirited Away", "Haul's moving castle" och bäst av alla "My neighbour Totoro" bara för att nämna några. Hela museet är som en lekplats och man är omgiven av färg, teckningar, animationer och helt tokiga installationer. Tyvärr får man inte ta kort i museet, men det räcker att säga att det verkligen var roligt och att jag i efterhand uppskattade att man var tvungen att förboka biljetterna. Det hade inte alls varit lika roligt om det hade varit helt fullt med folk.
Det enda jag som var tråkigt var att jag inte var 7-8 år, för då hade jag fått leka i det enorma kattbussgosedjuret som fanns i lekrummet. Det ingick en kortfilm i biljettpriset som var väldigt fin, och näst roligast var nog souvenirshoppen. Jag köpte på mig Totorostämplar (jag har redan hemma, men jag behöver fler!), ett Totorohänge, som numer hänger i min kamera, och en pin med sotbollarna. Och jag har numera Totoroporslin på min önskelista! Det var så himla fint med alla blommor som snirklade sig och så motiv ur Totoro. Synd att det var så dyrt bara.
Och när vi hade tittat klart på allt och shoppat onödiga saker satte vi oss på "Straw Hat Café" som hade ekologiskt odlade ingredienser i maten och lyckades vara mysigt även fast det var stort och ljust. God mat, godare efterrätter. Och så lite kaffe. Fatta att det ställde sig en tjej och målade med en pensel på mitt kaffe! Vi var nog alla helt sjukt mätta och nöjda när vi gick därifrån.
Labels: bilder, hyperaktivitet, kärlek, kärleksförklaring, Totoro