KOBE.

Nu är jag sådär oinspirerad igen. Jag tittar igenom iPhoto och inser att jag inte bloggat klart om Kansai. Jag har ju inte hunnit till det trevligaste än!

Kobe.

Att åka till Kobe fanns inte med i ursprungsplanen. Det gjorde i och för sig inte Osaka heller, men jag och mina koncentrationssvårigheter fann att det var svårt att intressera sig för Kyoto mer än två dagar, och till och med det var lite mycket och Nara hann vi ju se på en enda dag.

Och Osaka kändes för stort för att sätta tänderna i på så kort tid, så vi drar vidare till Kobe som ligger 20 minuter bort med shinkansen på impuls.

I Kobe kan man äta Kobe-biff. Korna som blir Kobe-biffar penslas med sake och får massage och får dricka öl och käka lyxfoder. Suck. Jag ångrar att jag inte testade. Det var lite svårt när Pojkvännen var vegeterian.

Moving on... Kobe är en liten stad. Vi åker in till Sannomiya och shoppar litegrann innan vi tar en sväng med monorailtåget ut till de artificiella öarna. Sen kommer jag på att det var Kobe, och främst en av de artificiella öarna, som drabbades hårdast av jordbävningen 1995 då femtusen människor dog. Jag var bara 11 år gammal då, men jag minns löpsedlarna. Det såg ut som om staden helt enkelt hade gått sönder. Som när man smashar en legostad efter att man har lekt klart. Men när jag tittar mig omkring märker jag ingenting av det.

Såklart inte. Japaner är effektiva.

Dagen avslutas på en bar i Sannomiya där det bor två små glada hundar som gör en lite glad i hjärtat.




Och det är inte förrän vi åker därifrån som det slår mig! Hur kunde jag glömma?! I den här lilla, fina, mysiga staden finns den största Yakuzagruppens högkvarter!!! Och staden kryllar antagligen av Yakuzamedlemmar. Och här har jag gått omkring och shoppat och åkt tåg och druckit whiskey på barer med hundar när jag kunde spanat efter yakuza!!!

しまった！