Japanese communication.

Gårdagen med tanten var en hit. Typiskt exempel på hur lätt det är att skaffa vänner här. Och, ja, hon var skitfull när vi först träffade henne på Oto för en månad sedan.

"Ska du hänga med på Thaifestival i helgen?" skickar hon till min mobil. Och det är ju klart att jag ska.

"Tanten" är 27 år och nygift. När vi var på klubben Oto visade hon en mobilfilm på sin man där han dansade runt i kalsonger och tanktop och nickade på tantvis: "Ja, ni ser ju vad jag har gift mig med. Visst är han hopplös?" såg det ut som om hon ville säga när vi skrattade, för han såg lustig ut.

Hon möter mig vid Harajukustationen och säger "Vad roligt, jag har visat kort på dig, alla vill träffa dig!" och sedan följer jag med henne till thaifestivalen som ligger vid Yoyogiparken. Träffar hennes man, en kille som heter Yuujiro och hennes två kompisar Machiko och Chika. Vi sitter på marken och käkar thaimat och jag bränner axlarna i solen. Sen äter vi mangoglass och kokosglass och alla är glada och nöjda.

När jag blir presenterad för ett kompisgäng brukar jag glömma att jag egentligen inte är kompis med gänget och glatt inbilla mig att jag också hör hemma där. Det brukar funka. Hennes kompisar var nog de mest avslappnade japanerna jag träffat hittills. Internskämten och pikarna haglade. Vid ett tillfälle tar Tanten tag i Machikos bh-band, drar i det och kollar ner i hennes urringning. Yuujiro försöker förklara: "It's... this is japanese communication."

När vi har slappat klart drar vi till Shinjuku och bowlar. Jag är helt värdelös på att bowla, men det är hyfsat kul ändå. Och sen käkar vi rullsushi och innan vi skiljs åt på kvällen säger Tanten "Det är reggaefestival här nästa helg..."


Yuujiro och Chika









Tanten och Machiko