Japansk vår V.S svensk högsommar.

Det är 27 grader i soluppgångens land. Kvartspass för kaninerna alltså, om de hade befunnit sig här... Trevligt, trevligt.

Vi får se om jag tycker att det är lika trevligt när väl värmen och luftfuktigheten börjar stiga. Tur att man är härdad lisebergskanin.

De senaste dagarna har jag kommit på att jag kommer sakna många av de som jobbar på Liseberg. Främst de som jag känner på mig att jag faktiskt skulle kunna vara vän på riktigt med, om man bara fick tid att umgås.

Det känns som om det är ont om såna, nya, riktiga vänner, utanför sandlådan. Synd.

Här i Japan blir jag vän med de som korsar min väg. Vänner till vänner, folk man träffar på klubbar, utbytesstudenterna som jag kände innan jag flyttade hit, men inga själsfränder än så länge.

Jag ska förvisso träffa Tanten som korsade min, eller snarare Cattas, väg när vi var på klubb i Shinjuku. Fast hon är nog inte heller en själsfrände. Men jävligt rolig var hon! Och hon verkade ju känna alla på klubben, hon kan säkert fixa ihop mig med någon lämplig vän i sin vänskapskrets. Äh, hettan har fått mig att börja svamla.