Jag är för trött. För trött för att blogga, men jag gör det ändå. Igår träffade jag Anna-Sara i Shimokitazawa för att... tja, för att hon befinner sig i Japan och det är en trevlig stadsdel att träffas i.
Jag överlägger med mig själv om huruvida jag verkligen behöver två gula klänningar och kommer fram till att så är fallet, men när jag kommer hem är klänningen jag köpt på tok för liten.
Jag fattar verkligen inte grejen med att man inte får prova vissa plagg. Hur ska man då kunna veta? Det andra plagget jag köpte sitter dock som en smäck, men är lite svårtmatchat med resten av min garderob, så jag måste köpa fler grejer för att kunna bära det. Weheey. Det är kedjereaktionsshoppande.
Och nu sitter jag och undrar vad det är som väser i bakgrunden. Det är gasspisen. Jag har lämnat den på. Genialiskt.
Som sagt, det är jag och Ronja Rövardotter som aktar oss för att dö bäst.
onsdag, maj 23, 2007
Labels: döden, Shimokita, shopping, Tokyo quirks
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar