Visar inlägg med etikett Shimokita. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Shimokita. Visa alla inlägg
torsdag, november 01, 2012

This is Halloween!







Det finns en anledning till varför ordet "Halloween" innehåller ett "wee!" Det är för att det är så sabla kul att klä ut sig förstår ni! Weeee!

Halloween har inte riktigt hunnit slå igenom här i Tokyo än. Tror att den amerikanska traditionen att klä ut sig kom hit för en 5-6 år sedan, och nu har det så sakteliga spridit sig utanför invandrarna och börjat anammas lite mer av japanerna själva.

Här i Shimokitazawa hölls en Kids Halloween, där kidsen fick tillfälle att klä ut sig och följa en godiskarta. Men i stället för att man knackar på hemma hos folk var de flesta ställena på kartan butiker där personalen stod i entrén och delade ut godis, bland annat till världens gulligaste zebradisosaurie.

Och jag fick tillfälle att slänga på mig min gröna peruk och lösögonfransar i papper formade till fjärilar (tack så mycket Opening Ceremony).

Kvällens bästa kommentar:

Jag: Men, Machel (killen på tredje bilden)... Har du inte klätt ut dig?
Machel: (då utan kattöron)... Jag har klätt ut mig till "svart", ok?!

Kvällens bästa möte:

Stötte på fem tjejer i samma typ av peruker i regnbågsskala och med samma typ av pappersögonfransar på väg hem. Ni kan ana hur uppspelta vi blev. Tänk: små hundvalpar som träffas på promenad (minus baksniffandet).

Kvällens bästa posande: Se svart/vit bild ovan. (Kunde ju inte gärna låta bli när jag hade fjärilar i ögonfransarna heller...!)

torsdag, augusti 04, 2011

Shimokitas bakgator


Bakgata i Shimokitazawa för någon timme sen.
Vet inte.
Tyckte att det såg fint ut.

torsdag, augusti 04, 2011

Moldives iskaffe

Moldives i Shimokita har börjat servera kaffe, och det gör de rätt i!
Beställde en iskaffe. 
Iskuberna var gjorda av kaffe!
Så istället för att spä ut din dryck allteftersom de smälter så smakar det bara mer kaffe.
Det geniala i detta enkla!
Fantastiskt att ingen kommit på detta tidigare.





lördag, maj 14, 2011

Var ledig idag och startade dagen med att sova i 13 timmar. Jag tror jag behövde det efter att ha jobbat tre daga i sträck på bara 3-4 timmars sömn. Mötte upp Kiku och Ken i Shimokita för en fika och för att försöka hitta en present till vår Butikschef som ska byta butik snart.






Vi hittade ingen present, men vi hittade en park att hänga i.
Och donuts.
Mmm... donuts...

måndag, februari 07, 2011

Holy stripes

Jag har inte varit på New York Joe's i Shimokita på evigheter, men igår råkade jag ha vägarna förbi och tittade in lite snabbt. Och vad skådar mitt norra öga?
En klassisk Paul Smithväska.

En sån som jag har pillat på i affärer i flera år snart, utan att kunna motivera att köpa någon.
Sextonhundra kronor för en tygväska är lite svårmotiverat, även för mig.
Jag har stött på kopior, både i Shanghai för några år sen, och nu senast i Bangkok, som jag inte heller köpte eftersom de var så tydligt illa gjorda.
Det är ändå fint med äkta prylar.

Och igår blev den äntligen min, för knappa 300 pix.
Hurra för New York Joe's!


måndag, november 01, 2010

Día de los Muertos

Jag har ju inte visat er min Halloweenutklädnad än. Jag tänkte först bara måla mitt ansikte till en simpel döskalle och springa omkring i Shimokitazawa, men så kom jag och tänka på när jag var i Los Angeles och hur man i de mexikanska områdena kunde hitta otroligt många döskallar med koppling till Día de los Muertos. Glada döskallar fulla med blommor och färg och annat skoj!

Egentligen är det en tradition som har att göra med Alla Helgonsafton snarare än Halloween, men close enough, tänkte jag och började måla snirklar.

En otroligt fin grej med att gå Halloweenparaden i Shimokita och få gratis drinkbiljetter och en karta över ställen där man kan använda dem är att man hittar en del otroligt fina ställen som man kanske gått förbi hundratals gånger, men aldrig klivit in i.

Som på Dressroom här nedan. En bar som ligger på tredje våningen, med en oansenlig entré som jag aldrig lagt märke till, och förmodligen inte skulle bemödat mig om att kliva in på även om jag hade gjort det. Vilket är synd, för då tog det mig så mycket längre att upptäcka att Shimokita har en bar med sammetsväggar, sköna soffor och en massa kristallkronor i taket...







söndag, oktober 31, 2010

Halloween 2010

Jo, hörrni, jag skulle helst av allt vilja krypa ner i sängen med ett täcke upp till näsan, 

kanske se nån fin film, käka lite popcorn.
Ligga lågt tills den här tyfonen blåst över, helt enkelt.

Men i stället ska jag sminka mig till döskalle, dra på mig regnstövlarna och gå i den lilla Halloweenparaden i Shimokita. Kanske hittar jag mig en ny betjänt att hunsa i år också.
Det vore nåt...!

onsdag, oktober 27, 2010

New York Joe - Shimokitazawa

Som ni kanske har förstått vid det här laget gillar jag att vara i Shimokitazawa rätt mycket.
De har donuts, stans godaste kaffe, risköttbollar, ett Village Vanguard, en riktigt billig grönsaksaffär (obs! sällsynt i en stad där du ofta betalar 15 spänn för en tomat. Ja. Jag sa EN.), och en allmänt go atmosfär med massa små butiker att kika in i.

Men sörrni, häromdagen hittade jag nog min favoritbutik hittills – New York Joe Exchange.
Det är en nyöppnad second handbutik som är inhyst på ett före detta badhus.
Hur ser man det? Jo, de har behållt det fina kaklade golvet!

I och med att de är nya har de inte så himla mycket varor än, men det är lätt att hitta riktiga små pärlor där! Bland alla gamla jeans och klänningar hittade jag till exempel en skinnväska från Vivienne Westwood för ynka 7000 yen, alltså knappa 600 SEK, ett bälte från MiuMiu för 600 yen, och en del skor från Prada för ca 2000-3000 yen.

Dessutom har de extremt trevlig personal som gillar att småprata och är pratar hyfsat flytande engelska! Väl värt ett besök om man gillar att fynda märkesgrejer.
Eller om man, som jag, har för mycket kläder som man inte längre använder, men inte heller kan med att bara slänga! Och som om det inte vore nog med anledningar att besöka stället så ligger Hara Donuts och fina kaffestället lite längre upp på gatan...
Hurra!



Köpte!
– Jag har varit i Sverige en gång!
Vivienne Westwoodskor på badhusgolv.

tisdag, oktober 19, 2010

Nikumaki

Alltså... Sakerna man kan äta i Shimokita!
Donuts från Hara Donuts, god Okonomiyaki, fantastiska kycklingspett och nu senast detta:
Köttboll!

En köttboll är alltså en risboll inlindad i tunna skivor kött, marinerad i någonting fantastiskt som jag inte har en aning om vad det är för något!

Helt.
Sjukt.
Gott.

300 yen.
Finns med ost på också.
Nästa gång ni har vägarna förbi – prova!
Ja?


måndag, oktober 11, 2010

Donuts & Coffee i shimokita

Ja, ja, vi vet alla att Shimokita är ett av mina absolut favoritområden i Tokyo vid det här laget. (Så till den grad att jag såg till att bosätta mig på cykelavstånd från stadsdelen i fråga.)
Men hur skulle jag kunna låta bli att älska ett ställe som har skumma munkar och sjukt gott kaffe, det undrar jag nu, yo!

Var där igår i solskenet och köpte för första gången en munk på Hara Donuts, som ligger lite avsides. Tog ett bett och insåg att munkarna inte alls har samma konsistens som vanliga friterade munkar, utan var mer brödiga. Som ett extremt fluffigt, luftigt bröd med hål i. Rullat i socker.
När jag kommit över chocken fick jag syn på det extremt vältrafikerade espressohuset tvärs över gatan, Bear Coffee, och knatade över och köpte en islatte, trots att en skylt varnande upplyste mig om att Keiichi, huvudbaristan befann sig i USA för tillfället.

Fick vänta i hundra år på kaffet, men när det väl kom... herremingud!
Jag vet inte hur jag ska beskriva det, förutom att det var så sjukt jävla gott!

För er som inte vet, Tokyo är ingen kaffestad. En massa Starbucks och Tully's Coffee, Dutour (rent ut sagt äckligt kaffe!) och andra kedjor finns det gott om, men riktigt goda kaffeställen är det ont om!

Jorå, såatteh nu har man hittat ett sjukt bra kaffeställe på cykelavstånd.
Nöjd.


Hara Donuts

Sitter utanför Hara Donuts med min munk.
Bear Coffe på andra sidan gatan.

Godaste. Kaffet. Någonsin.

onsdag, oktober 06, 2010

Shoppat i Shimokita

Återigen hittat en sån där typisk grej som man inte visste att man behövde förrän man fick syn på den.
Den här gången på riktigt.
Lovar.
Alla behööööver en sån här...

I den här butiken hittade jag...

Ett får för 315 yen, eller ca 25 kronor...

"Vad gör fåret", undrar ni?

Det gör stövlar glada, är vad det gör!
Alla behöver, ja?

fredag, juni 11, 2010

Eric!

Har varit hemma och segat hela dagen och ska snart iväg för att träffa finaste Eric och hans tjej som är i Tokyo för andra gången. Vi ska chilla lite i Shimokita och äta yakitori, kycklingspett, är det tänkt!

Så här såg det ut sist Eric var i stan. Vi proppade oss fulla med efterrätt på Ghiblimuseet.

torsdag, april 15, 2010

YAKITORI


Träffade Marie-Louise, som är i stan igen, för lite halvhjärtad skoshopping (kasserade mina svarta ballerinaskor efter senaste dagarnas regn) och sedan för Yakitori i Shimokitazawa.

Först var vi jättejättehungriga, sen var vi jättejättemätta.
Beställde in alldeles för många kycklingspett och sallader...
Nästan så att jag fortfarande var lite mätt när jag vaknade idag...




lördag, april 10, 2010

JORDENS bästa solbrillor?

I think so....

torsdag, januari 21, 2010

Om gud säger det så...




Dags att lämna lägenheten.
Mår bättre idag, och har bara lite hosta.
Och det finns väldigt få ursäkter att inte gå ut när det är 17 grader varmt ute,
speciellt när det tydligen ska bli 4 grader varmt i morgon.

Tillbringar redan så mycket tid i intilliggande Shimokitazawa att jag funderar på att åka ut en längre bit ända till Kichijouji... Skönt att åka tåg juh.
Fast å andra sidan kan jag cykla till Shimokita...
Hmm...

Kanske ska börja med att klä på mig någonting annat än pyjamas.

onsdag, januari 20, 2010

Släpp ut mig!!!

Fortfarande lite krasslig, men har inte ont i halsen längre. Inte ont någonstans faktiskt, så länge jag är helt tyst och stilla, bara en hosta som inte vill ge med sig. Blir nog till att stanna hemma i morgon igen. Vågar inte riskera att trilla tillbaka...

Efter två dagar där jag praktiskt taget bott i min säng (jag har ju fortfarande ingen soffa), kollat tv-serier tills ögonen blivit fyrkantiga, läst ikapp på alla bloggar och surfat igenom allt roligt på hela internet längtar jag ut!

Vill cykla iväg till Shimokita, sätta mig på något café och läsa en gammal hederlig bok!
Och dricka massor med te.
Vad sägs om här till exempel...?



Chaka Theka Café, Shimokitazawa.

Är det  förresten någon som har tips på en riktigt bra bok?

lördag, januari 16, 2010

TROUBLE PEACH!!!

Går ut igen med Karro, den här gången med ett stort dansk/svenskt gäng plus Ken och en jobbig fransos. Planen är att vi ska äta sushi på "Midori zushi", en, bland japaner, väldigt känd sushirestaurang precis vid min station. Känd för att ha jävligt god, men ändå billig sushi. Och också för att ha en helt helvetisk kö. Kön är längre än till Sticky Fingers på en torsdag, och vi beslutar oss för att åka in till Shimokitazawa och käka yakitori, grillspett, i stället.


Någon dag ska jag ta reda på vad det där yakitoristället heter och tipsa om det, för de har så satans goda spett och så är det sjukt billigt!

Efetr yakitorin drar vi iväg Trouble Peach.
En pub där du kan önska musik och sitta och snacka skit och dricka, exempelvis, umeshu.
Jag och Ken försöker övertala Karro att stanna här i Japan med oss, men hon vill hellre vara sitta hemma och vara arbetslös... Kanske att jag och Ken* flyttar till Sverige i stället.
Kolla, vad glada vi är över att vara i varandras sällskap!



Jag, Ken, Karro


Och bäst av allt på Trouble Peach?
Man får popcorn!!!!!!!!




Ken blir ett popcornmonster...


*Jag lärde känna Ken när han utbildades till avdelningsledare i Hong Kong i en månad. Han är lite som min bror här i Tokyo och hjälpte mig faktiskt hitta min lägenhet. Han är väldigt egenkär och pratar ibland alldeles för mycket, men hade det inte varit för honom hade mitt liv i Tokyo varit mycket, mycket tristare.

söndag, november 01, 2009

Halloween 2009

Det blev inget AGEHA för mig igår. En av de jag skulle gå med låg hemma med feber och den andra "skulle bara gå på en annan klubb först". Det slutade med att jag aldrig kom ifrån mitt älskade Shimokitazawa där det tydligen hade gått en Halloweenparad och där alla som deltog fick drinkbiljetter till ett gäng barer som låg i området.

Paraden missade jag dessvärre, men barhoppandet deltog jag desto mer i tillsammans med min zombiekompis Julia. Och ett ganska stort gäng utklädda utlänningar, varav förvånande många var svenska utbytesstudenter på arkitekturprogrammet.

Jag träffade en tjej som heter Sara (en tjej som känner både Katta och Eric), en panda och en maid som jag gjorde till min. Maid-tjejens röst lät som om hon just hoppat ur en animefilm och det slutade med att hon följde med mig vart jag än gick under resten av kvällen och kallade mig "Mistress".

Så Halloween 2009 sammanfattning:

Massa gratis drinkar.
En personlig "maid".
Hitta hundra fina barer som man aldrig annars skulle gått in i, på cykelavstånd.
Och sa jag att jag hittade min ALLDELES EGNA MAID?!

Ah, Tokyo...




onsdag, mars 04, 2009

Jag och Tokyo – en lång resa

Vill ni höra nåt töntigt?

Eller, ni kanske redan vet egentligen.
Nä, förresten.
Det gör ni nog inte riktigt.

Nu ska jag berätta…
om mål och sånt.
Mina egna alltså.

En gång, för rätt länge sen nu, gick jag ut gymnasiet, musiklinjen, och stod och valde mellan juristlinjen, en copywriterutbildning och några månader senare, även läkarlinjen. Den där listan över saker jag skulle kunna tänka mig att jobba med när jag blir stor låg, och ligger fortfarande, i ständig flux.

Eftersom jag ändrade inriktning ungefär en gång i halvåret tänkte jag att det inte var nåt vidare smart att börja läsa någonting på en gång. I stället upptäckte jag att man kunde läsa Japanska, 30 p, på Göteborgs Universitet och eftersom jag verkligen gillat japanska under de två åren jag hade det som D-språk på gymnasiet tänkte jag att det kunde vara någonting att sysselsätta sig med under tiden jag funderade över de andra alternativen.

Så jag läste ett år japanska. 
Och jag minns att jag aldrig tyckt att det varit så roligt att plugga någonting någonsin och hamnade i en extremt motiverad grupp med människor. Vi tyckte det var kul att träffas på biblioteket och plugga och allting mindre än ett VG på tentorna var ett personligt misslyckande.
Så började våra lärare berätta om det här fenomenala landet som de kom ifrån och sakta men säkert, som det alltid blir när man läser ett språk, väcktes lusten att åka dit och titta efter själv. Jag läste bara ett år japanska. Sen vågade jag inte göra slut på mer studiemedel. Jag skulle ju bli jurist eller kanske läkare eller kanske copywriter. Ju.

Jag jobbade som en idiot i åtta månader och sparade ihop så mycket pengar jag bara kunde eftersom jag ville resa till det här konstiga, skitdyra, landet och vara där i minst en månad. Jag ville inte göra snabbturistgrejen. 
Och det här med att åka till Japan, till Tokyo, det var min driv under alla de här månaderna.
Jag ska bara åka dit, hänga där i två månader så att jag får in en "riktig" känsla för staden, sen ska jag åka hem och börja jobba eller plugga.

Så kom då äntligen dagen då jag åkte dit och hängde med de från min japanskakurs som var där som utbytesstudenter och levde ett extremt kravlöst liv. Jag var 19 år, kanske 20, och Tokyo var någonting så olikt nånting annat jag nånsin sett. Jag förälskade mig rätt hårt i staden. I betongen, neonet, folkmassorna, det snabba, smidiga, aritga, behärskade men samtidigt ibland fullkomligt galna. Sen åkte jag hem.

I två år drömde jag sedan regelbundet att jag befann mig i Tokyo och när jag sedan vaknade, och insåg hur långt ifrån Tokyo jag egentligen befann mig… ångest. Riktig hjärtklappning och andnöd och Vad. Fan. Är. Meningen. Med. Detta. Egentligen!? I Sverige saknade mitt liv riktning. Jag hade fortfarande inte börjat plugga och det var ingen lätt grej att skaffa jobb.  
Jag ska bara åka tillbaka till Tokyo och bo där i ett år. Får jag bara bo där i ett år kommer jag bli mätt, kommer jag bli nöjd, kommer jag kunna släppa taget och gå vidare.

Så blev jag plötsligt erbjuden ett jobb som au pair hos en svensk familj i Tokyo. Tre månaders betänketid. Att åka innebar att lämna en sambo hemma i Göteborg. Men jag gjorde det ändå. Jag hade inget val. Det gällde ju bara ett halvår.
Au pairandet var sådär. Jag och pappan hade nog helt olika uppfattning om hur mycket en au pair ska behöva ta ansvar för. Jag tog igen det under helgerna då jag var ledig för det mesta.
På Tokyos klubbar och dansgolv fick jag utlopp för all frustration jag samlade på mig under vardagarna och kom jag inte ut en helg påverkade det mitt humör under resten av veckan.
Och halvåret förvandlades till ett år. Och förhållandet sprack.
Det gick inte att behålla rätt känsla med en hel jord emellan.
Och jag började tycka att jag ändå var lite för ung för att vara så stabil som jag var hemma.
Och Tokyo erbjöd en helt annan verklighet. 
Den alltid lika förlåtande staden visste inte vem jag var och den brydde sig inte.
Uppfriskande och lite deprimerande på samma gång.
Men jag gillade det.
Fast jag gillade inte min vardag. Alla de där dagarna mellan helgerna.
Och när jag bara hade 3 månader kvar i Tokyo började jag få panik, på riktigt, över tanken på att återvända till Sverige igen.
Jag ska bara bo i Tokyo för egen maskin innan jag dör. Jag ska ha ett RIKTIGT jobb och en egen lägenhet i Shimokitazawa. Och ingen utom jag ska bestämma över mig, tänkte jag. Bara en gång, bara en liten stund. Sen är jag nöjd.

Och här sitter jag nu. 
FATTAR NI VAD SJUKT!?
Här sitter jag nu i min lägenhet i Shimokitazawa och kan pricka av vartenda ett av målen jag har haft.
Och jag är rätt nöjd.
Faktiskt.
Äntligen.
Jag skulle faktiskt kunna åka hem nu.
Helt ärligt.

Fast...

Det vore rätt ballt att hitta ett band som jag skulle kunna sjunga i…

torsdag, maj 15, 2008

bortsprungt!

Bortsprungt.

Längst ner i norra europa - Det här är sagan om de vita by


...betyder: Lär aldrig japaner enstaka ord på svenska! Ovan ser ni en helt äkta text på svenska i Tokyo. Just nu pryder den LaForetvaruhusets concept store i Harajuku och det är jag som har medverkat till den här språkliga styggelsen!

Minns ni den gången jag skrev att jag blev "scoutad" och plåtad för en japansk stylist? Jag och hans stylingassistent/lärling har hållt kontakten och ibland skickar hon mejl där hon ber mig översätta enstaka ord eller fraser från japanska till svenska. Det har ja ggladeligen gjort, och dessutom förklarat hur man använder dem/inte använder dem. Jag anade att översättningarna skulle hamna på den nya kollektionen som hennes "master" höll på med, kanske som små ord tryckta på plaggen eller nåt sånt, men jag önskar att hon, eller någon, hade kollat med någon svensktalande människa för att se om det var begripligt när de pusslade ihop egna meningar av dem!

När jag fick se det här i Marias blogg, from Tokyo with Love, i morse höll jag på att trilla av stolen i förvåning... och skam! Jag skäms fortfarande lite, men nu är jag samtidigt ganska nöjd, för nu har jag plötsligt fått förklarat mysteriumet med helknasiga formuleringar på svenska/engelska tryckta på alla möjliga saker i Japan. Fast jag måste säga att jag är lite chockerad... det är ju inte som om det är ett pyttelitet ord på nåt främmande språk nånstans, det är ju liksom kollektionens namn...

För den som inte lyckas lösa mysteriet tror jag att det ska vara nåt i stil med:

Vilse

I hjärtat av norra europa - Det här är berättelsen om de vita skogarnas vita by

Och vad som inte framgår här är att det är sjukt poetiskt på japanska, vilket helt går förlorat i översättningen som bara blir mysko.

Blogger vill inte lägga upp några bilder, så klicka er vidare till Marys blogg om ni vill se och förundras själva.

För den som är intresserad, och kanske råkar befinna sig i närheten av LaForet, kan det vara intressant att veta att Yu-Ya (stylisten som varit med och skapat kollektionen) hade svenska, trollska skogar fulla med älvor och andra mystiska väsen i tankarna när han gjorde den... och ja, jag är sjukt nyfiken på att veta hur plaggen ser ut!