Karriären, karriären...

"Ja, men skulle verkligen kunna tänka dig att göra det här hela livet, eller" är en fråga jag får relativt ofta. Lite som om jag valt fel, valt fegt, valt liiite dumt. Kan ju inte stå på ett golv och sälja kläder på allvar när jag är vuxen heller...?

Häromdagen satt jag och Shoko på hotellets shuttle bus när en amerikan som var här "on business" började prata med oss. Jodå, vi är också här och jobbar i Hong Kong. Och ja, jag ska troligtvis vara här fram till december, åtminstone. Här får amerikanen en plågad min med ett inbakat "Å, fy... Stackars sate." Jag och Shoko tittar på varandra, först lite konfunderade och sen ler vi. Skillnaden mellan oss och amerikanen är att vi faktiskt tycker att det är kul att jobba.

Så om jag fick välja mellan mitt "lågstatus" sälja-kläder-och-älska-att-gå-till-jobbet-jobb eller ett mer "högstatus" vända-papper-men-känna-hur-mitt-liv-rinner-ifrån-mig-i-ren-tristess-och-leda-jobb kan ni ju gissa vilket jag väljer...