Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, berätta om, så här
efter jordbävningen. Om att vara tillbaka i Tokyo, om det osynliga
hotet med radioaktiviteten, om att handla i mataffären och om hur
vissa vänskaper är så mycket starkare nu, medan andra inte riktigt
klarade påfrestningen. Men det kan tänkas att det blir rätt långa
texter. Och mitt tangentbord är fortfarande trasigt och jag skulle
vilja undvika förslitningsskador i tummen så lång det bara går.
Så jag nöjer mig med att berätta att allt är som vanligt, fast
ändå inte riktigt.
5 kommentar(er):
Det är helt okej, trevligt att höra att du har det bra. Jag har tänkt på dig mycket men inte riktigt varit orolig, jag litar på att du kan ta bra hand om dig själv :)
Åkte hem en vända för att lugna ner familjen men tänkte åka tillbaka nästa vecka igen... hur är vibbarna i Tokyo?
N: Tokyo bojar återgå till något man skulle kunna kalla normalitet. Det ar fortfarande ett morkare Tokyo men det beror på att man sparar på strom.
Jag har inte sett någon yogurt i mataffaren på nastan två veckor så om du gillar yogurt valdigt mycket kan det vara vart att stanna i Stockholm ett tag till...
så glad att du skriver i bloggen igen, fixa tanget bordet nu när du har mycket att skriva om...
Näe, att inte äta yogurt ett tag dör man inte precis av. Är mer smått oroad över strålningen...
Men det är klart, ingen vet ju hur det blir det än.
Skicka en kommentar