Till alla er därhemma

Jag har nyheter. Som bäst meddelas via youtubeklipp.

What the f**k is a visual merchandiser?

Äntligen!
För alla er som någonsin undrat hur en visual merchandiser jobbar.
Allt är sant, förutom att jag än så länge inte fått resa nåt i jobbet,
och i mitt fall gör jag det inte för att "jag älskar det och inte kan tänka mig jobba med någonting annat",
utan för att... eh....
Äh, kolla bara.

Tyfon #15

Skojade alltså inte om de utochinvända paraplyerna.
Här: Utanför Shibuyastationen

                                          
Och det här stackars räcket vid Uenostationen fick också smaka lite tyfon ser det ut som.

Men, Tokyo!!!

INGA jordbävningar idag tyckte jag vi sa!
Sa vi inte det?
Dåligt, Tokyo.
Mycket dåligt.

Jag tar tillbaka allt!

Inte om mustaschvaxningen, där står jag fast vid käftsmällsliknelsen, men jag kollade just på nyheterna. Det var en parad av folk med utochinvända paraplyn, folk som fick gå krabba i sidled för att det inte gick att röra sig rakt fram på grund av vinden, två omkullfallna träd mitt på Dogenzaka i Shibuya och tåg som inte längre går.

Vet ni vad som händer när tågen slutar gå i en mångmiljonstad som Tokyo?
Tusentals människor sitter fast på stationerna utan möjlighet att ta sig hem.
Om de har tur nog att bo såpass nära att de kan ta en taxi hem ställer de sig möjligtvis i den 500 man långa taxikön, men annars är det bara att vänta.

Två tankar kring detta:
Ett: Stackars satar. De kan komma och få bo hos mig. (Jag har till och med banankaka!)
Två: Är nog rätt glad att jag inte jobbade idag. Hade varit jävligt oskönt att sitta fast utan att kunna komma hem.

Oooh, och en trejde: Så låter vi bli att ha några större jordbävningar nu när det är sånt här jävla skitväder. Okej, Tokyo?

vaxa mustaschen i tyfonen

Det började bli lite tjatigt att sitta inne och kolla på gamla Vänneravsnitt, så jag beslöt mig för att vaxa tjejmustaschen.

Som att ge sig själv en käftsmäll, känns det ungefär.

Ifall det var någon som undrade.

Tyfon #15

Joråmensåatteh, den här tyfonen som drar förbi på ens lediga dag och förstör ens planer, vad gillar vi den?
Oooh, tyfon. Låter läskigt, tänker ni kanske, men det är ingenting ni inte har sett förut.
Blåst och regn. Tvåhandsfattning på paraplyet för att hindra det från att vränga sig.
(Paraplyfan vränger sig såklart ändå.)
Man kan göra ett "trust fall" i motvind utan att ramla.
Och fönstren skallrar lite i vinden.
Precis som vilket Göteborgsoväder som helst, med andra ord.

Fast i Göteborg har vi ett annat namn för det.
Vi kallar det "onsdag".

Mheeeeen

Ledig 2 dagar i rad för första gången på 3 veckor.

Har för ovanlighets skull absolut ingenting planerat och tänkte ägna väsentlig tid till att städa och slänga skit jag inte behöver, samt springa runt i Shimokita med avbrott för att läsa lite Harry Potter.

Men först: lunch och första avsnittet av Two and a Half Men med Ashton i huvudrollen.

Min nya butikschef kom tillbaka efter att ha varit borta i två veckor.
Passade på att fråga om jag kunde få ledigt vid jul.
Tänkte ursprungligen fråga redan i mars, men först var det en stor jordbävning och sen var det en massa annat som gjorde att det inte blev av förrän nu.
"Du, det blir nog jävligt svårt." svarade hon och jag blev helt kall inombords.
Försökte lirka lite, resonera med henne att julen inte är någon stor grej för japaner och att jag har två, snart tvååriga syskon hemma i Svea. Familjen samlad och allt det där. Julen, liksom!
Men hon svarade att så länge jag väljer att jobba i Japan så blir det svårt att vara ledigt över julen.
Jag har räknat stenhårt på att få ledigt över julen i år, för första gången på 3 år, att det kom lite som en käftsmäll.

Men sen mjuknade hon lite.
Sa att hon skulle höra sig för.
Vi får se.

Men det ska inte bli särskilt trevligt att berätta för min familj att jag ljugit för dem om att jag troligtvis kommer att vara hemma över jul.
Fy fan.

27 del II

Visste ni att det kostar multum att plugga i New York?
Långt mycket mer än vad CSN någonsin skulle täcka.
Och jag kan nog inte ta några banklån eftersom jag har 0 kr i inkomst i Svea.
Hur gör alla andra?

27 - året då jag började sälja min kropp?

27

Vet ni?
Det är fantastiskt, det här med födelsedagar.
Först fyller man år och får tårta, och det är ju rätt fantastiskt,
och sen, ganska snart efteråt, ungefär när tårtan tagit slut, börjar man omvärdera sitt liv.
Som jag nu.
Kommer på att man bara har ett liv.
Bara är 27 en enda gång.
Att det nog är dags att passa på att göra allt det där man vill göra, innan det är försent.
New York, baby.
Hur gör man för att komma dit?
Någon som vet?

Glimtar av en födelsedag

Eftersom mina två vapendragare Ken och Kiku båda är utomlands fick det bli en väldigt liten födelsedagsmiddag med Moeru och Tomoko. Fick dem att komma ut till Shimokita och käka.
Tog med dem till favoritizakayan där främst serverar olika sorters kycklingspett (någon dag ska jag ta reda på vad den heter). Fick fina presenter och tårta.
Och skrattade så jag kiknade åt den smårasistiska "blinkvarnarfunktionen" i min Canon.

Tar ett antal bilder på Moeru och Tomoko när de sätter ljus i tårtan. Kameran visar en sån här gubbe
＞_＜, vilket betyder "någon blinkade!"

Grejen är bara den att ingen blinkar, deras ögon ser ut så.
De är ju japaner för helvete.
Hilarious!
Rasse-Canon.

Min födelsedag idag!!!!
Grattis till mig!

Första dagen på jobbet

Kanske inte första dagen på jobbet, men första dagen i en ny butik.

Jobbar med ett litet gäng vm:ar som jag känner sen innan, varav vissa jag har sett tränats i företaget som nya vm:ar, stöttat och hjälpt till att utveckla, för att sedan inte rikigt komma överens med dem när deras huvud blivit lite för stort och de trott sig veta allt om allt, när så inte riktigt är fallet.

Har hållt en relativt låg profil, och vi har alla tassat runt varandra för att inte trampa varandra på tårna, och lyckats. I morgon ska jag göra en omhängning jag inte riktigt haft tid att planera eftersom jag hade fullt upp med att orientera mig i den nya butiken.

Jag vet att det kommer gå lite svajjigt och det är inte så mycket jag kan göra åt den saken nu.

Om det går dåligt kan det hända att deras första intryck av mig som vm är att jag suger.

Och såna stämplar tar lång tid att tvätta bort.

Håll tummarna för att det går bra och jag slipper göra bort mig i morgon.

just nu:

Frukost.
Första dagen i nya butiken.
Spännande.

En irakisk australienare med en smått fantastisk historia på australiens version av Idol.
Älskar sån här skit.

Because of you

Och nej.
Jag kan inte kolla på den musikvideon utan att börja lipa.

Att göra det omöjliga

Sa jag det, att jag började ta sånglektioner igen för ett tag sen?
Senast jag tog sånglektioner gick jag i gymnasiet, och det har inte blivit mycket sjunga av sen jag flyttade till Tokyo. Så för någon månad sedan kände jag att det var dags att rosta av rösten lite.
Tog en provlektion hos Bee Music school som precis öppnat i Shibuya och skrev upp mig på en gång. Jag tog med mig en, för mig, ganska svårsjungen låt: Kelly Clarksons "Because of you". Idag var jag på min femte sånglektion och sångläraren, en som jag aldrig hade haft förut, lyckades få mig att sjunga det där höga E♭(And now I cry in the middle of the night/For the same damn thing) i bröströsten.
Alltså känslan!
Inte just av att sjunga ett högt E♭i bröströsten, men av att klara av någonting som man inte trodde var möjligt... Och det sjuka?

Det satt helt och hållet i hjärnan!

Sångfröken förklarade hur jag skulle tänka rösten (Som en zombie, nerifrån och upp, men aldrig så att den flyger upp över ögonen. Låter helt sjukt, men jag fattade plötsligt exakt hur hon menade.) och jag tänkte om och provade igen. Och det gick.
Inte bara gick det, denna höga tonen som förut varit snudd på omöjlig för mig att ta i bröströsten, gick lätt!

Och det var då jag började tänka:
Tänk vad mycket vi skulle kunna åstadkomma egentligen om vi visste hur vi skulle kunna låsa upp våra hjärnor?

Ny butik!

Nu kan jag äntligen berätta för er om en grej som höll på att hända mig för inte så längesen.
Jag var så häääär nära på att bli förflyttad till en butik som ligger två timmar bort från där jag bor.
Tvåhåhåhå, timmar. Enkel väg.
Till och med en 7-åring kan räkna ut att det är 4 timmars pendeltid om dagen.
Om dagen, folkens!

Jag berättade för de som ville flytta mig hur läget låg och de sa att de skulle kolla upp saken. (Jag bara "Vaddå kolla upp? FYRA timmar om dagen! Jag har åkt den sträckan ett par gånger. Och gissa vad jag upptäckte? Det är inte särskilt gött att leva på ett tåg...") Men de kollade upp.
Och ändrade sig.

Så nu ska jag jobba i den nya butiken i Futakotamagawa som ligger en 40 minuter bort. Futakotamagawa är samma station där jag bodde en gång i tiden, när jag var au pair och inte jobbade på H&M. Den stationen har gått från att vara rätt jäkla tråkig till att ha ett helt nytt litet shoppingområde! Det ska faktiskt bli spännande att byta butik, och dessutom till en butik med barnavdelning! Kanske kommer jag hata överklassmammorna och deras snoriga ungar, eller kanske kommer jag inte få nåt gjort eftersom jag tillbringar dagarna med att leka kurragömma bakom skyltdockorna, eller så kanske jag blir nostalgisk och börjar drömma om den gamla goda tiden i Shibuya.

Ni hör ju själva. Mycket spännande detta!

(Det finns såklart en liten risk att det inte är det minsta annorlunda från där jag jobbar nu och att allt lunkar på i samma takt som vanligt, men det hör ju liksom inte hit över huvud taget.)