Händer det ibland att ni liksom tappar bort er i era egna liv? Att det är läggdags så himla fort varenda dag och ingenting av det man tänkte göra/blogga/städa/laga/spela/läsa blir gjort/bloggat/städat/lagat/läst och man bara, Hallå? Vart tog tiden vägen, och måste jag verkligen gå till jobbet nu igen? Så är det i alla fall för mig nu. Det går veckor mellan Skypeträffarna med folk därhemma, och förutom Kiku och grabben hinns det inte med att träffa så många andra när man jobbar. Och när man är ledig vill man bara "slappna av". Vilket innebär att slippa göra saker/blogga/städa/laga/spela/läsa och alla de där små grejerna som man egentligen innerst inne vill göra, fast man bara är lite för trött.
Eller är det bara jag?
Säg nu, så jag slipper gå runt och tro att jag är onormal.
6 kommentar(er):
Det är mitt liv du beskriver.
Yey!
Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet
Dito. Mitt liv med.
hahaha.., bullen!!!
Exakt så känner jag! Men nu är det påsk, så jag hoppas på att jag kommer få lite lite tid till just de sakerna som jag så gärna vill göra men som aldrig hinns med. Fast först ska jag börja med att göra ingenting.
Skicka en kommentar