Från och med nu...

...och i 23 timmar och 25 minuter till fyller jag år.
Ska härmed missbruka prefixet "födelsedags-" tills min omgivning spyr på det.
(Eventuellt ger mig tårta så att jag håller käften.)
Tjing!

Prioriteringar

Vaknade klockan 6 i morse för att hinna göra mig i ordning i lugn och ro inför ett skitviktigt möte jag har klockan 9 idag. En och en halv timme senare tittar jag ner och upptäcker att jag fortfarande sitter i handduk och inte har gjort i ordning mig ett dugg, men däremot är fantastiskt uppdaterad på vad som händer i alla andras liv via facebook...
Åh, "Framförhållning". Tänkt om du hade kunnat vara kompis med "Prioriteringar" också. Vad bra allt hade varit då.

Döskalleglas

Kolla vad jag har!
Fantastiska glas som gör en lycklig!

Nu blev ni allt avundsjuka.

Mobilblogg

Jag har äntligen (!) lyckats klura ut hur man ställer in bloggposterna från telefonen så att inte bilderna man lägger upp blir alldeles för stora. Så. Nu ska vi se om det inte blir i alla fall lite mer bloggat här än förut. Det är bara att inse att bloggandet från dator = meck, och bloggande från mobil = smidigt som attan.

Jättesoffan

Soffan är här!
Och den är enorm.
E.N.O.R.M.

Eller kanske är det lägenheten som är liten.
Kul att kunna ha soffa, efter att ha bott i Japan i 3,5 år, men måste den ta upp en tredjedel av rummet?
Kan någon bara skänka mig en normalstor lägenhet, tack.

Disneyland, Tokyo

En mycket varm dag tog jag med min lillasyster till DisneySea utanför Tokyo. Vi stod i kö i hundra år i 34-gradig värme för att åka lite vattenattraktioner och Indiana Jones-åkattraktionen. Lite roligt att man, trots sina 24 och 27 år fortfarande kan känna det förväntansfulla pirret av att åka till ett nöjesfält. Disneyparkerna är generellt riktade mot de lite yngre barnen och har inte så himla många tuffa grejer att åka, men det är rätt jäkla kul ändå. Vi sprang runt i Agrabah och lillsyrran såg ut som en arabisk prinsessa, och hälsade på hos Ariel (och jag såg ut som en tönt). Och min syster fick, efter många om och men, äntligen äta pepparpoppcorn.

Visste ni förresten att det bara finns sex Disneyparker i hela världen, varav två ligger i Tokyo?! Disneyland och DisneySea ligger intill varandra, och av någon anledning föredrar jag DisneySea. Har för mig att Disneyland är ännu mer riktat mot de lite yngre barnen. Sedan ligger ett i Hong Kong, ett i Florida, ett i Anaheim, och det för oss mest kända (och mest lättillgängliga) måste väl vara Euro Disneyland i Paris.

Rätt tufft. Rekommenderas om man reser hit med yngre barn, eller själv har barnasinnet kvar. Det ligger en bit ifrån stan, och kostar en del (6200 yen = runt 600 kr) i entréavgift, men när man väl har kommit in behöver man inte köpa några åkbiljetter elle så, utan det är bara att åka.

We found love

Som ni kanske förstår var Summer Sonic fantastiskt kul. Den ursprungliga besvikelsen över att det bara var en av scenerna som låg utomhus förvandlades snart till tacksamhet. Jag vet inte om jag hade klarat av att springa omkring ute i den värmen en hel dag.

Av alla fina band som står uppradade nedan såg jag bara hälften av de jag ville se. Jag led mig igenom en timmes Hoobastank för att komma så långt fram som möjligt vid scenen för Garbage, och missade därmed både Kesha och Jamiroquai (!), men det var det banne mig värt när man fick stå 20 meter ifrån Shirley, denna 90-talsikon, som inte såg en dag äldre ut än 29 trots att hon är omkring 44 år gammal. Nostalgipeppen!

Och sedan avslutades det hela med Rihanna.

Alla hennes nyare låtar handlar i grova drag om: Kedjor, piskor och ligga. Slut. 

Fast det var en ordentlig show med dansare och epilepsiframkallande ljusshow. Och när sista låten, We Found Love, avslutades med fyrverkerier hade hela publikhavet rest sig upp och glädjetjuten var omöjliga att hålla tillbaka.

Summer Sonic är helt värt pengarna.

Och jag är oändligt nöjd över att jag lyckades få med mig lillsyrran dit när hon ändå var här och hälsade på.

SUMMER SONIC 2012

Nej, men så att jag har en del att göra idag.
Vi hörs.

Vattenmelon

...som det här till exempel.
En fyrkantig och en hjärtformad vattenmelon för strax över 2000 SEK, hade jag vanligtvis tänkt "håhå, jaja" (för att jag tydligen är en liten 80-årig tant inombords) och bara gått förbi.

För de finns ju lite här och var.
Inga konstigheter.

Fast om man tänker efter är det lite konstigt.
Först: fyrkantig vattenmelon,
sen: 2000 spänn!!!

Tänk om man köpte en sån och den visade sig vara äcklig, eller sådär smaklös, ni vet.
Vad uppriven man hade blivit då.

hallå?

Här var det ju tystare än i graven, hörrni!

Jag har blivit en usel bloggare som inte ids blogga om ens de skitroliga sakerna.

Kanske för att jag är för upptagen med att springa runt och leva livet. Att sätta sig ner och skriva om alla roliga saker man gör/ser är numer ganska långt ner på prioriteringslistan.

Det kan också ha en aning att göra med det faktum att jag är så van vid allting här nu:

folk i Pandakostym på gatorna, alla färgglada gyarus och gyaru-o, konstiga saker man äter, fina tempel, karaoke, allt har blivit så självklart efter fyra år att det inte längre anses värt att skriva om. Men jag vet ju att ni gillar det ändå. 

Min syster är här och hälsar på och är nästan irriterande uppspelt över allt möjligt tråkigt. Jag kanske får ta och inspireras av hennes nyfikenhet i stället för att bara sucka åt henne...

Men nu ska jag ta och väcka den sömniga apan och ta med henne för att titta på tempel i regnet.

Hej på er!

Vending machines (så långt ögat når)

Jag hann knappt komma hem från Bali innan det var dags att flytta till ny lägenhet. Denna gången till reaking självaste Shimokitazawastationen. Flytten gick bra, även om både jag och grabben var rätt tvära under packa ihop/städa/packa upp-processen, och nu bor vi alltså här, mitt i smeten. 

Och alla vet att smet = bra skit. 

 Vi hade knappt hunnit sätta foten i den nya lägenheten förrän min finaste kompis kom och hälsade på ända från Sverige. Med sig hade hon Filidutter, som jag craveat ända sedan april.

Det har varit en hektisk vecka, men nu ska det förhoppningsvis lugna ner sig lite. Jag behöver eventuellt åka tillbaka till Bali och vila upp mig lite om en stund igen.

Bali nu

Första dagen tillbringades i turistiga Kuta. Sprungit runt mycket på smutsiga gator och kollat på samma typ av souvenirer. Timlång massage för 40 kr. Ligga vid poolen och dricka vattenmelonsdricka och nu, chilla på balkongen med en bok. Ingen dålig start på semestern.

Green tea cookies & cream

En av de absolut godaste glassarna på jorden... Ifall ni undrade...

Onormalt mycket att göra

Allt det här hattandet ni hört ryktas om.
Ni bara: Åh, åka till Bali, ja. Måste vara skitjobbigt. Mhm.

Men det jag inte har talat om är att jag kommer hem från Bali den 2:e juli, flyttar till en ny lägenhet (ännu närmare Shimokitazawa) den 5:e och 6:e, och ynka tre dagar senare kommer min BFF och hälsar på från Sverige.

Ni bara: Åh. När ska du hinna packa ihop allting då? Eller sova för den delen?

Jag bara: Tyst.

inga sommargrader alls

Cyklade hem från Shibuya vid 23:30-tiden idag, och då var det skitkallt.
I mitten av juni, va?
Ska det vara så här?


Eller ska det vara så här?

mera hattande

Ja, kära bloggläsare. (Alla 12 eller hur många ni nu kan vara...)
Här ser ni mitt senaste hattande.

En stor, gul solhatt.
Som jag ska ha.
När jag åker till Bali om 2 veckor.
Kan nog bo i den om jag har lust.
Fast det ska jag inte.
Ska bo i en villa några meter från havet.

Bali.
Ett sån't där drömresemål som låter så exotiskt.
Så långt borta att man förmodligen aldrig kommer åka dit.
Någonsin.
Men nu ska jag det.

Ihop med fyra goda vänner dessutom.
Jag vet inte.
Jag kanske bara hittar på.
Det låter ju faktiskt lite för bra för att vara sant, gör det inte?

Jo.

Så måste det vara.

Hatta, hatta, hatta

Det hattas runt en hel del här nu, ifall ni undrar.
Jag tröttnade på visual merchandising efter två år och bestämde mig för att gå tillbaka till att vara avdelningsledare, så nu har jag tillbringat två veckor i Harajuku och igår hamnade jag i gamla goa Shibuya efter 8 månader i en annan butik.
Kärleken, vänner!
Så himla rolig butik att jobba i, faktiskt.

Och så många fina människor att ta kort på och slänga upp i osharepeople-bloggen!

Kubba mig!

Sommaren är snart här och jag inser att jag behöver ett KUBB
Men det är svårt att hitta kubb i Japan eftersom det är ett så ursvenskt parkhängspel,
och om jag vill få ett hitskickat kostar det tusentals kronor.
Så nu är frågan: Vem tar med sig ett kubbspel åt mig till Japan?
(Eventuellt: Vet ni någon som skeppar KUBB till Japan för en billig peng?)

Den gradvisa och totala lyckan över färska kokosnötter

Musiq Soulchild

Alltså gårdagens konsert på the Billboard... Rysbra, var den!

Konceptet "sitta och dricka drinkar vid ett bord medan folk spelar sjukt bra musik ett tiotal meter bort" är precis så fantastiskt som det låter, och definitivt något jag kommer göra om ifall jag får chansen.

Och att gå och lyssna på kärleksballader ihop med någon man faktisk gillar är också ett himla bra koncept, faktiskt!

Ska bara...

Ska bara se Musiq Soulchild live litegrann här på Billboard Live i Roppongi. Om ni vet vilket något av de ovanstående är inser ni hur fantastiskt det faktiskt är.

Penna

Men jag köpte så klart en penna också.
En dyr en.
Naturligtvis.

Cup-cake

Herremingud, jag hittade någonting bättre än papper och pennor!
Kolla på det här: Allt man behöver göra är att vispa ner ett ägg och köra i micron i två minuter, och så vips! Muffin i en kopp!
Två minuter!
Gott var det också!

Pandapen

Detta förbannade regn!
Vi är ju inte ens inne i regnperioden än.
Är i varje fall ledig idag och ska ta med mig Kiku ut till närliggande Kyodo för att kolla på pennor och papper och sånt som gör en glad när vädret är fult.
Och kanske dessutom äta en crèpe eller två.

Three little birds

En av de här idioterna är jag.

Hanami i kanalen

Om den första hanami i år ägde rum i en överfull park med tusentals fulla människor och blå plastpressenningar på marken, så var den andra det absolut motsatta.
Jag och Kiku tog oss ut till Iidabashi och hyrde en roddbåt (600 yen i halvtimmen) från Canal Café.
Jag rodde oss ut i kanalen och så satt vi där i båten, under körsbärsträden och bara njöt av det fina vädret och blommorna medan rosa blomblad regnade ner över oss med varje vindpust.
Rekommenderas varmt till alla som vill kolla på blommor i lugn och ro.

Yoyogiparken

På väg till Yoyogiparken för att titta på körsbärsblommorna. Jag är inte ensam.

Efter tyfon-väder

Här sitter jag och käkar pannkaksfrukost och tittar ut genom mitt fönster på det soliga vädret. Det är snudd på gå-utan-jacka väder.

Om det inte vore för min starka arbetsmoral hade jag kanske känt mig lite krasslig och "stannat hemma" för st fira den första vårliga dagen i Tokyo.
Men det gör jag alltså inte.

Kan eventuellt pyttelite ha att göra med att vi bara har 3 sjukdagar om året här. Hrm. Schhhhh.

En liten storm

Det blåser lite här.
Eller, inte så lite.
Träd välter, lastbilar välter, broar stängs av och regeringen säger till folk att gå hem tidigt från jobbet så att de kan hinna hem innan tågen slutar gå.

Själv har jag suttit hemma och latat mig hela dagen utan att ha ett dugg dåligt samvete över att jag "slösar bort en hel dag". Heheheh.