Jag vaknar upp ur min sömn och blir långsamt medveten om att ingen väckarklocka har ringt. Jag tänker efter ett par sekunder, fortfarande med slutna ögon och inser att nej, jag ställde aldrig väckarklockan i går natt när jag gick och la mig. Jag glömde helt enkelt bort det.
Paniken byggs sakta upp.
Ni vet, jag jobbar ju enbart vansinnigt tidiga skift numera.
Sådär att man går hemifrån vid tjugo i sex (och vissa dagar kvart över fem) på morgonen för att hinna i tid... Och jag gillar inte att stressa på morgonen. Måste minst ha en timme på mig så att jag hinner käka frukost, och framför allt, så att hjärnan hinner vakna.
Så.
Tillbaka till den begynnande paniken.
För jag kan ju inte annat än försovit mig, inser jag och kliver upp ur sängen och funderar på riktigt hur illa det kan vara innan jag kastar en blick på klockan.
Hon är 04:33 – bara tre minuter senare än vad jag brukar kliva upp!
Hajjar ni lättnaden?!
Och förvåningen!?
YEAH!
1 kommentar(er):
Sånt är riktigt gött! ( Alltså när man inser att man inte försovit sig :P )
Skicka en kommentar