Ring, klocka, ring!

Jag vaknar upp ur min sömn och blir långsamt medveten om att ingen väckarklocka har ringt. Jag tänker efter ett par sekunder, fortfarande med slutna ögon och inser att nej, jag ställde aldrig väckarklockan i går natt när jag gick och la mig. Jag glömde helt enkelt bort det.

Paniken byggs sakta upp.
Ni vet, jag jobbar ju enbart vansinnigt tidiga skift numera.
Sådär att man går hemifrån vid tjugo i sex (och vissa dagar kvart över fem) på morgonen för att hinna i tid... Och jag gillar inte att stressa på morgonen. Måste minst ha en timme på mig så att jag hinner käka frukost, och framför allt, så att hjärnan hinner vakna.
Så.
Tillbaka till den begynnande paniken.
För jag kan ju inte annat än försovit mig, inser jag och kliver upp ur sängen och funderar på riktigt hur illa det kan vara innan jag kastar en blick på klockan.
Hon är 04:33 – bara tre minuter senare än vad jag brukar kliva upp!

Hajjar ni lättnaden?!
Och förvåningen!?
YEAH!

Livet tar en tvärvändning.

Jag har fått jobb. Eller... jag har fått ett nytt jobb, kanske det heter. H&M Japan kan nu tillgodoräkna sig en styck Rim som "floor manager". Hurra! Det gick vansinnigt fort, och jag har inte riktigt hängt med i svängarna, men om en månad flyttar jag till Oslo för att genomgå H&M:s boot camp, eller "utbildning" som de kallar det. Under nio månader ska jag utrustas med allt som behövs för att vara med och öppna affär i Tokyo. Första affären i Harajuku, åt Omotesandohållet, och andra i Ginza.

Jag ska inte bara vara med och öppna affär, jag får vara med och intervjua de som ska jobba där. Jag räknar med blod, svett och tårar och kanske tusen timmars övertid i veckan... men som sagt, det är inte förän om 10 månader. Först ska jag bo i Oslo. Kanske lära mig lite norska, göra den här bloggen till en lögn... snart får ni vänja er vid att höra om vad jag pysslar med i Norge istället... eller kanske borde jag låta bloggen vila?

Det är fortfarande lite overkligt. Vakuum i hjärnan. Men hepp! Så kan det gå!

Jag, universum och hösten

Idag är det måndag och röd dag. Trots att det är varmt som en sommardag känns det i luften att det är höst. 30-gradig höst, men ändock höst.

Jag älskar hösten. Jag är alltid full av inspiration och energi från september till november. Extra stark och extra knuten till universum, så känns det. Jag och universum tog ett litet snack igår. Jag orkar inte gå in på detaljer, men det gick vansinnigt bra att det idag känns som om jag är mer fokuserad än vanligt.

Jag har höstshoppat lite bizarrt idag. Köpt dyra strumpor, strumpbyxor och snusnäsdukar för konstigt mycket pengar, samt en stor luftig ballongtröjklänning (sug på den!) för nästan inga pengar alls. Vilket innebär att om jag kombinerar sakerna jag köpt kommer en enda av mina accessoarer kosta mer än själva klänningen jag bär dem till. Så kan det också gå!

Jag tror att jag har trillat i konsumtionsfällan igen. Jag köper ett par skor, av misstag, och sen, när jag upptäcker att de inte egentligen går att matcha med någonting jag redan har i min garderob börjar kompletteringsshoppingen och så köper jag på mig plagg och accesoarer som ska binda ihop skorna med resten av garderoben. Det brukar ofta sluta med att jag har ett antal plagg som bara går att kombinera med varandra. Men det är ok, det blir bara fler stilar att välja mellan i slutänden...

Och apropå konsumtionsfälla så har jag två dyra prylar jag vill köpa just nu. Den ena är en iPod Classic, som jag kommer införskaffa så fort jag får tillbaka mitt pass från kinesiska ambassaden, och den andra är en Paul Smithväska. Den ska jag nog tänka över lite till först dock för att den är så dyr och gjord i tyg. Varför måste ränder vara så tilltalande för?