Hej

Jodå, jag lever.

Händer en del komplicerade grejer här som kräver 99% av min uppmärksamhet tyvärr,
så det blir inte mycket tid över för att blogga.

Kanske blir ändring på det i slutet av veckan.
Förhoppningsvis går saker och ting tillbaka till det normala snart så att jag kan fortsätta tråka ut er med bilder på korv och potatis och Filidutter.

Men tills vidare får ni leta er tillbaka i arkivet och läsa om vad jag hittat på för grejer tidigare år.

Bra så.

Världens bästa godis!

Jag har världens bästa syster! Kolla vad jag fick i ett paket på posten! Tusen Fillidutter (hade redan hunnit äta upp en påse när jag tog den här bilden) och chokladkalendrar!

Kommer ha ont i käften av att äta sura godisar non-stop.

Svensk korv

Svensk korv och tusen ketchup!!!

Korv!!!

Jag ska äta kokt potatis och korv till lunch!!!
De enda korvarna som säljs i mataffärerna här i Tokyo är olika sorters mini-korvar som är tänkta att ha i lunchlådor. Nu har jag hittat ett paket redig körv på IKEA som jag nu ska proppa i mig tillsammans med kokt potatis.

Förstår ni lyckan i detta simpla?!
Tror: Inte.

Fresh Prince

Vad jag sysselsätter mig med medan jag väntar på att värktabletterna ska börja verka...

Just nu:

Så här är det

Som ni kanske har insett vid det här laget flyttade jag till Tokyo för att jag älskade det. För att det var så spännande och annorlunda gentemot någonting man någonsin kunde uppleva hemma.

Jag flyttade hit själv, festade ofta, skaffade partypolare och hittade en del genuint bra människor innan jag började jobba här på riktigt och etablerade någon slags vardag. De första två åren jobbade jag non-stop och hade verkligen inte tid att vara särskilt social. Återigen skaffade jag några vänner genom jobbet och hittade några genuint bra människor som jag vet att jag kommer att behålla som vänner resten av livet.

Men i slutet på det andra året började jag titta lite djupare på mina vänskapsrelationer och insåg att de få människor jag ansåg vara "nära vänner" också var de som inte var japaner! Inte på grund av bristande intresse från min sida, men för att det var svårt att komma människor nära.

Jag insåg att partypolarna jag hade sedan innan, trots att de var trevliga människor, kanske inte brydde sig om mig egentligen, utan mer såg mig som en accessoar. För att det är lite häftigt att vara kompis med någon som inte är japan.

Och de andra jag lärt känna från jobbet som jag tog en öl eller en fika med ibland kanske tolererade mig, gillade mig sådär på ett ytligt sätt, men förstod mig inte riktigt och försökte kanske heller inte att lära känna mig på ett djupare plan.

Efter två år i Japan hade jag skaffat endast två vänner som jag inte redan kände innan jag flyttade hit, och det gjorde att jag kände mig väldigt ensam. Hemma hade jag ju en handfull vänner som jag älskade, som älskade mig, och som verkligen brydde sig om mig utan att någonsin dömma, och som alltid såg det bästa i mig. De var förvisso inte vansinnigt många, men det hade inte krävts särskilt mycket arbete för att få dem att öppna sig eller för att känna att man kunde prata även om jobbiga grejer utan att de skulle dra sig undan.

Så jag misströstade lite och tänkte att om jag bara kunde ha icke-japaner som nära vänner skulle det bli en väldigt begränsad pool av människor att plocka ifrån.

Nu har det gått ytterligare två år och jag har inte så himla många fler vänner än jag hade innan, men jag har insett att det räcker ändå. Att man inte behöver så himla många vänner för att inte känna sig ensam. Det räcker till och med med en, om den är tillräckligt bra.

Jag har också lärt mig att inte jobba ihjäl mig och faktiskt ta mig tid att umgås med folk.
Så nej, jag känner mig inte längre sur för att folk här bor i sin egen bubbla utan att orka/våga vara vänliga mot varandra, för nu när jag accepterat att vissa saker är som de är orkar jag inte med dem heller, faktiskt.

Japanese food, yeah!

Om ni någonsin har varit i Japan en stund och hunnit äta er förbi sushin hittar ni nog mycket ni känner igen i matväg i den här videon. Har ni aldrig varit i Japan hittar ni nog mycket ni skulle vilja äta.

Shit, vad jag blev sugen på ramen nu.

I'll be there for you...

Kom just hem från "drinkbuffé" och karaoke i Gaydistriktet. Förr i tiden brukade jag partaja rätt ofta i Nichome, som gaydistriktet heter, och det var oftast hur kul som helst. Men nu är det dansförbud på alla klubbar där... Helt bisarrt, och ingen kan riktigt berätta varför, men så är det.

Ska ta och kolla på senaste avsnittet av Matthew Perrys nya serie "Go On" och dricka te innan det är läggdags. Hans senaste serie, Mr. Sunshine, lades ner efter bara en säsong (trots att den var fantastisk). Hoppas att Go On får vara kvar lite längre dock.  Saknar den sortens humor från "Friends" glansdagar...

Folk under 18 år har ingen aning om var jag pratar om, eller hur?
Är typ gammal nu.

This is Halloween!

Det finns en anledning till varför ordet "Halloween" innehåller ett "wee!" Det är för att det är så sabla kul att klä ut sig förstår ni! Weeee!

Halloween har inte riktigt hunnit slå igenom här i Tokyo än. Tror att den amerikanska traditionen att klä ut sig kom hit för en 5-6 år sedan, och nu har det så sakteliga spridit sig utanför invandrarna och börjat anammas lite mer av japanerna själva.

Här i Shimokitazawa hölls en Kids Halloween, där kidsen fick tillfälle att klä ut sig och följa en godiskarta. Men i stället för att man knackar på hemma hos folk var de flesta ställena på kartan butiker där personalen stod i entrén och delade ut godis, bland annat till världens gulligaste zebradisosaurie.

Och jag fick tillfälle att slänga på mig min gröna peruk och lösögonfransar i papper formade till fjärilar (tack så mycket Opening Ceremony).

Kvällens bästa kommentar:

Jag: Men, Machel (killen på tredje bilden)... Har du inte klätt ut dig?
Machel: (då utan kattöron)... Jag har klätt ut mig till "svart", ok?!

Kvällens bästa möte:

Stötte på fem tjejer i samma typ av peruker i regnbågsskala och med samma typ av pappersögonfransar på väg hem. Ni kan ana hur uppspelta vi blev. Tänk: små hundvalpar som träffas på promenad (minus baksniffandet).

Kvällens bästa posande: Se svart/vit bild ovan. (Kunde ju inte gärna låta bli när jag hade fjärilar i ögonfransarna heller...!)