This is Halloween!

Det finns en anledning till varför ordet "Halloween" innehåller ett "wee!" Det är för att det är så sabla kul att klä ut sig förstår ni! Weeee!

Halloween har inte riktigt hunnit slå igenom här i Tokyo än. Tror att den amerikanska traditionen att klä ut sig kom hit för en 5-6 år sedan, och nu har det så sakteliga spridit sig utanför invandrarna och börjat anammas lite mer av japanerna själva.

Här i Shimokitazawa hölls en Kids Halloween, där kidsen fick tillfälle att klä ut sig och följa en godiskarta. Men i stället för att man knackar på hemma hos folk var de flesta ställena på kartan butiker där personalen stod i entrén och delade ut godis, bland annat till världens gulligaste zebradisosaurie.

Och jag fick tillfälle att slänga på mig min gröna peruk och lösögonfransar i papper formade till fjärilar (tack så mycket Opening Ceremony).

Kvällens bästa kommentar:

Jag: Men, Machel (killen på tredje bilden)... Har du inte klätt ut dig?
Machel: (då utan kattöron)... Jag har klätt ut mig till "svart", ok?!

Kvällens bästa möte:

Stötte på fem tjejer i samma typ av peruker i regnbågsskala och med samma typ av pappersögonfransar på väg hem. Ni kan ana hur uppspelta vi blev. Tänk: små hundvalpar som träffas på promenad (minus baksniffandet).

Kvällens bästa posande: Se svart/vit bild ovan. (Kunde ju inte gärna låta bli när jag hade fjärilar i ögonfransarna heller...!)

Día de los Muertos

Jag har ju inte visat er min Halloweenutklädnad än. Jag tänkte först bara måla mitt ansikte till en simpel döskalle och springa omkring i Shimokitazawa, men så kom jag och tänka på när jag var i Los Angeles och hur man i de mexikanska områdena kunde hitta otroligt många döskallar med koppling till Día de los Muertos. Glada döskallar fulla med blommor och färg och annat skoj!

Egentligen är det en tradition som har att göra med Alla Helgonsafton snarare än Halloween, men close enough, tänkte jag och började måla snirklar.

En otroligt fin grej med att gå Halloweenparaden i Shimokita och få gratis drinkbiljetter och en karta över ställen där man kan använda dem är att man hittar en del otroligt fina ställen som man kanske gått förbi hundratals gånger, men aldrig klivit in i.

Som på Dressroom här nedan. En bar som ligger på tredje våningen, med en oansenlig entré som jag aldrig lagt märke till, och förmodligen inte skulle bemödat mig om att kliva in på även om jag hade gjort det. Vilket är synd, för då tog det mig så mycket längre att upptäcka att Shimokita har en bar med sammetsväggar, sköna soffor och en massa kristallkronor i taket...

Klä ut sig i par – det nya svart

Jag trendspanade lite igår, och att klä ut sig i par är tydligen det nya, heta.

Som ni tydligt kan se här nedan.

Om ni klickar och förstorar den nedersta bilden ser ni hur magnifik Woodys utklädnad är.

Grabben hade köpt en gul skjorta och målat på ränderna. Tittar man noga ser man att "komönstret" på västen är gjort med svart eltejp och att han tillochmed har ett snöre som man kan dra upp honom i...

Vilken hängivenhet!

Hello Kitties

Salt & Peppar

Woody och Buzz Lightyear!

Halloween 2010

Jo, hörrni, jag skulle helst av allt vilja krypa ner i sängen med ett täcke upp till näsan, 

kanske se nån fin film, käka lite popcorn.

Ligga lågt tills den här tyfonen blåst över, helt enkelt.

Men i stället ska jag sminka mig till döskalle, dra på mig regnstövlarna och gå i den lilla Halloweenparaden i Shimokita. Kanske hittar jag mig en ny betjänt att hunsa i år också.

Det vore nåt...!

Grrrr...

Men alltså.

Det är bara Halloween EN gång om året. 

Jag har sett fram emot att sminka en snygg döskalle och ge mig ut på stan i strax över en månad nu.

Och jag bara undrar: Hur svårt ska det vara för en tyfon att hålla sig borta från Tokyo alldeles runt den 30-31:a oktober?

Jäla skitväder.

Aokigahara – läskig jävla skit

Japaner är experter på att åka nån timme eller två utanför staden när de har en stund över, och kolla på banala, men trevliga, saker som sjöar. Eller höstlöv. Eller... andra saker som vi har tonvis av hemma i Sverige och inte behöver göra särskila utflykter för att se.

Jag har alltid förundrats över deras förmåga att förundras över såna saker, och eftersom jag är ledig i morgon, och det ska vara relativt fint väder, tänkte jag ge mig ut och uppleva detta typiskt japanska. Så jag googlade dagsutflykter utanför Tokyo, och hittade någonting makalöst makabert.

En skog, vid en liten by vid Fujibergets fot, dit människor beger sig för att ta livet av sig. Så många att man satt upp skyltar som uppmanar folk att tänka om och söka hjälp.

Så många att man årligen genomsökte skogen efter lik och aldrig kom tillbaka tomhänt.

Och vet ni vad som händer när man hittat ett lik?

De som arbetar som skogspatrull bär ner liket till stationen och lägger det i ett rum specifikt för lik efter självmördare och sedan måste någon sova i samma rum!

För om man lämnar liket ensamt kommer dess spöke skrika och liket kommer börja röra på sig!

Efter att ha läst om den här skogen tog det mig en bra stund igår natt att sluta titta efter spöken runt varje hörn. Sen hjälpte det inte att det fanns tonvis med bilder på folk som hängt sig i skogen, att skogen beskrevs som kusligt tyst eftersom träden växte så tätt att det inte blåste särskilt mycket vind i den, att det tydligen är en skog som länge förknippats med japanska demoner, eller att ha läst att det finns någon koncentration av någon gas, efter vulkanisk aktivitet för tusen år sen, som tydligen förvirrar kompasser så att folk som gått in i skogen utan avsikt att ta livet av sig också går vilse och... tja... dör...

And Best Halloween Costume 2009...

...goes to this guy:

NORMAL

What the...? He's NEKKIDDDDD!!!!!

Och så här ser min snygga lila klänning ut...

...klockan 04:30 på morgonen

Halloween 2009

Det blev inget AGEHA för mig igår. En av de jag skulle gå med låg hemma med feber och den andra "skulle bara gå på en annan klubb först". Det slutade med att jag aldrig kom ifrån mitt älskade Shimokitazawa där det tydligen hade gått en Halloweenparad och där alla som deltog fick drinkbiljetter till ett gäng barer som låg i området.

Paraden missade jag dessvärre, men barhoppandet deltog jag desto mer i tillsammans med min zombiekompis Julia. Och ett ganska stort gäng utklädda utlänningar, varav förvånande många var svenska utbytesstudenter på arkitekturprogrammet.

Jag träffade en tjej som heter Sara (en tjej som känner både Katta och Eric), en panda och en maid som jag gjorde till min. Maid-tjejens röst lät som om hon just hoppat ur en animefilm och det slutade med att hon följde med mig vart jag än gick under resten av kvällen och kallade mig "Mistress".

Så Halloween 2009 sammanfattning:

Massa gratis drinkar.

En personlig "maid".

Hitta hundra fina barer som man aldrig annars skulle gått in i, på cykelavstånd.

Och sa jag att jag hittade min ALLDELES EGNA MAID?!

Ah, Tokyo...

Fixa!

Kom hem för två timmar sedan och var helt slutkörd.

Satt uppe halva natten igår och pratade med syrran på Skype i stället för att sova, och det märks idag. Men nu är klockan redan 22 och jag måste nog lägga på ett kol om jag ska hinna med att klä på mig, fixa lite med smink, eventuellt orka försöka sätta fast lösögonfransar och ge mig ut till AGEHA, Asiens största klubb. Iklädd, inte en utklädnad, men den lila klänningen från Oasis som jag köpte när jag var hemma i Sverige (för över tre månader sedan!) med tanken att jag skulle ha den på Halloween...

Halloweeeeen!

Och jag är ledig i morgon!

Ska klä ut mig, eller i alla fall sminka mig jätte-jättemycket, och gå ut efter jobbet.

Fast jag har inte bestämt vart jag ska gå än.

Vad ska ni hitta på?

The ever so terrifying nun/cat combo

...eller nåt.

Någon däruppe gillar mig. Jo så måste det vara.

Att partaja halva natten och gå och lägga sig klockan sex på morgonen för att sedan vakna till klockan 10:57 och vara jävligt utvilad... tja, det är rätt nice.

Det skulle kunna bero på att alkoholintaget inte var så massivt.

Eller så skulle det kunna bero på att jag lyckades med konsten att inte hångla med några kollegor alls. Och då var det ändå inte mindre än tre stycken som försökte...

Kyskhet. 

Min nya grej.

Kanske.

Vem fan försöker hångla upp en nunna, änyways?

Hallå...!

Gud ser dig!!!

Jag är mitt eget största fan...

Min nunneutstyrsel införskaffades i Mong Kok på Ladie's Market för blygsamma 160 HK$. Inte så farligt alls faktiskt. Men sen idag... så hittade jag en kort, axelbandslös svart klänning på H&M och tänkte "Men det är klart att jag ska ha den här i stället för den fula ihopknåpade slinkiga  (klänningen är alltså inte en slampa, bara sydd i ett väldigt glatt material) saken som följde med Mong Kok-utsyrseln. Och sen kom jag på att jag inte hade nån bra väska heller. Har bara en jättestor svart. Så jag köpte en sån också (farligt att jobba hela dagen i accessoaravdelningen!) Och sen bara: Inga skor!

Så jag tvingade med mina två vm-mästare på skojakt och hittade ett par snygga och bra (svarta) på en av de där bakgatorna mellan Queens Road och den andra stora parallellvägen. Billiga. Bra. Svarta. Jag vill inte tänka på hur mycket min "billiga" Halloweenutstyrsel kostade mig i slutändan men medan jag går omkring här hemma och gör mig i ordning iklädd min nya svarta klänning kommer jag på mig själv med att nynna "Du är det finaste jag vet..." åt min spegelbild...

Vi säger att det var värt det.

Oavsett hur dyrt det blev i slutändan.

Dagen Före

I morgon är det Halloween.

Idag har jag, inte bakisångest, men förisångest.

Halloween är tydligen apstort i Hong Kong Kong och hela Lan Kwai Fong kommer myllra av spöken och slampiga häxor. 

Jag ska inte dit.

I stället ska jag, utklädd till "sexy nun" (det står det på förpackingen. Antagligen så ingen ska tro att det är en äkta nunnedräkt de får med sig hem) dra till en klubb i Causeway Bay som en av mina kollegor hyrt.

Alla medarbetare som inte måste jobba tidigt skift på lördagen kommer vara där.

Rätt många kollegor alltså.

Inte bli för full. Inte bli för full. Inte bli för full.

Eller åtminstone låta bli att hångla med folk som jobbar under mig...

Jo men...

Det ska jag nog klara av.

A-a-a-ah-ah-ah (en ananas)

Igår var jag zombietrött hela dagen.

Det börjar bli lite tjatigt att gå upp vid 05:30.

I stället för att gå hem och sova, som en vettig människa kanske skulle gjort,

lurade jag med mig en kompis till Mong Kok för att leta Halloweenutstyrsel.

Men jag hittade i alla fall nåt fint att klä ut mig i.

Och ris i en jätteannanas!

Det ni!

Det är inte varje dag!

"Jag har hört att de återanvänder ananaserna..." berättar mitt sällskap.

Vi kontemplerar möjligheten under tystnad och sen fortsätter han lite osäkert

"Det är ju inte som att folk slickar på dem..."

Moahahahahh.

Jo.

Jag och min nya pojkvän

Ocean Park, och som jag förstått det, alla andra slags nöjesparker i stan, kör nu med Halloweentema. Överallt i parken smyger, hasar och kastar det sig fram riktigt äckliga, läskiga, och ibland bara coola, karaktärer och skräms. Men det som lockar de flesta är spökhusen. Sju tror jag minsann att de ska vara. För en sån som jag, som trots att jag umgicks med Gastarna på Liseberg på fritiden ändå inte vågade gå Gasten är det en rätt... otrevlig överraskning. Här går man och tror att man ska få åka karusell, men icke. 

Nåväl, efter en en och en halv timme lång väntan släpps vi in i det första spökhuset och döm om min förvåning och besvikelse när jag upptäcker att det inte är så läskigt... Sen åker vi en bergochdalbana och sen 4th Dimension som är ett spökhus och ett "Lustiga huset" i ett. Och jag dör av skräck. Springer ut och kastar mig i närmast trygga famn...