Får veta, via en polare på Skype, att det varit ett förmodat terrorattentat i lilla Oslo, kanske två, för dryga tre timmar sedan. Någon har sprängt en bomb och några människor har dött (!), och desto fler har blivit skadade. Och sedan har någon tagit sig in på ett SSU-läger, förklädd till polis (sjukt!) och skjutit ner ungdomar.
Det enda jag kan säga är att jag hoppas att de får tag i de här jävlarna snart och att rättvisa får råda så att Osloborna kan känna sig säkra igen.
Fy fan.
Visar inlägg med etikett Oslo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Oslo. Visa alla inlägg
lördag, juli 23, 2011
onsdag, juli 30, 2008
Känns rätt skönt att flytta härifrån:
...hit:
onsdag, juli 30, 2008
När jag lämnar Oslo bakom mig för gott finns det två saker jag kommer sakna:
1. Deli de Luca och deras massiva sorbetglassar.
Har säkert tryckt i mig en liter glass de senaste dagarna.
2. Konceptet med stadscyklar. Jag hade ett cykelställ med lånecyklar tvärs över gatan där jag bodde och ett 500 meter från jobbet. Att man får lov att låna dem i tre timmar åt gången och att det bara kostar 70 NOK för ett halvår är guld.
tisdag, juli 29, 2008
Sista kvällen i Oslo.
I stället för att packa:
Vin och tapas på Rust med Yuki, som tillfälligt är tillbaka i Oslo, och Strawberry frozen yoghurt från 7-eleven.
söndag, juli 27, 2008
Av flera anledningar:
1. Jag ska flytta till Hong Kong och håller på och fixar och trixar så att jag får ledigt och så att det blir packat så att jag kan flyga från Göteborg i stället för Oslo.
2. Bloggen genomgår en omgöring och kommer lagom till flytten dyka upp i nytt format.
3. Solen skiner varenda dag här. Åtskilliga timmar går åt till att ligga i park utan internet stekandes i solen.
lördag, juli 26, 2008
Inte helt oväntat fick jag nyss beskedet att H&M vill att jag åker en vecka tidigare än planerat till Hong Kong eftersom det gick så fort att få visum. Trots att jag misstänkt att det var sannolikt att någonting sånt här kunde ske blir jag lite tagen på sängen. Men alla mina planer då? Jag har ju tänkt ta semester och åka hem till Göteborg och umgås med folk innan jag åker! Och jag är lite trött på att tänka: !"Men vad gör det dem om jag är i Hong Kong en vecka senare?! Det är ju inte i Tokyo ändå!!!" för jag inser efter en liten stunds tänkande att jag kan åka hem till Göteborg en vecka tidigare än planerat också, och att jag faktiskt kommer tillbringa samma mängd tid med nära och kära, bara lite mer snart än jag hade planerat...
Så nu kommer helgen troligen gå åt till att börja packa och kasta saker, samt kanske bada. Så sjukt bra väder i Oslo de senaste dagarna!!!
lördag, juni 28, 2008
...har jag haft i Oslo!Finaste Astrid, som jag lärde känna under två månader i Tokyo, åkte hit för att hänga lite.
Efter att ha ätit massor med hemlagad okonomiyaki och läst japanska modetidningar hamnade vi igår på Glassbaren där Astrids japanska kompis Mimi och hennes sommarkursare hade nån slags fest. Jag har nog aldrig sett så många så glada i en lokal. Det var nästan lite obehagligt faktiskt. De var så glada att de skaka-rumpan-dansade stället till en bastu. Det kan ha haft någonting med all den billiga ölen att göra. Till slut gick jag och Assis och satte oss på det lite surare, lite coolare de Villes och drack dyr öl, diskuterade våra parallella kärleksliv och snackade skit resten av kvällen. Kom hem runt halv två och steg upp kvart över sex för att gå halvtimmespromenaden till bussen som ska ta Astrid till Göteborg.
Men nu har Astrid åkt och jag sitter här och tröstar mig med en cappucino och en hvetebolle med sjokolade från Deli De Luca till frukost. Orkar bara sakna henne litegrann. Jag har på känn att vi kommer träffas i Tokyo igen...
lördag, juni 14, 2008
Så jag tillbringar hela morgonen med att få till ett riktigt Tokyohår. (Ljuset gör det inte rättvisa, det ser större ut i verkligheten) Nu ska jag ge mig ut på stan och se om jag kan hitta på nåt... kanske shoppa lite? Tråkigt när 90% av bekantskapskretsen i Oslo plötsligt försvann...
*detta är f.ö. klippningen som jag snodde ur en Nemi-tidning.
måndag, juni 09, 2008
Och sammanlagt åtta personer blev knivhuggna i Oslo igår natt. De flesta vid Youngstorget. Därifrån ska man alltså hålla sig borta.
Och nu är det inte längre fem utan sju döda i Akiba. Jahapp, tänker man och återgår till sina egna problem. Suck...
lördag, maj 17, 2008
Ja, här är jag alltså. I Norges huvudstad på den norska nationaldagen. Det är kallt och regnigt och så jag tittar på paraden som går Karl Johan upp på tv och kikar ut på norrmännen klädda i fina bunader genom fönstret. De är verkligen tjusiga och jävligt glada.
Kanske ska ge mig ut efter lunch och kolla på spektaklet... om det slutar regna.
söndag, maj 04, 2008
Igår blev det stilig utgång med några i Japan Teamet. Vi tog oss till Radisson SAS Plaza och kikade in på deras 34 Skybar. Man möts av en oväntat trevlig utsikt på 34:e våningen. Oslo är tydligen fint, sett uppifrån, om natten. Trots att det nog är en av Oslos "finare" barer är atmosfären uppsluppen och inte sådär kvävande som den kan vara på andra "fina" ställen. Det kan bero på att medelåldern denna natt låg någonstans runt 25 år. Precis lagom. Drinkarna är dock, som väntat, dyra. 99 NOK för en Mojito och 62.- för en öl (ca 117.- resp. 72.- SEK). Det är, med andra ord, inte ett ställe du besöker varje helg, såvida du inte har en tjock plånbok. Men eftersom det ändå är nåt av det finaste Oslo har att bjuda på kan det ändå vara värt en liten tur. Dessvärre strejkade min kamera, så det blir inga bilder...
lördag, maj 03, 2008
Imorgon ska jag eventuellt vara hårmodell för en Lee Staffordsalong. Jag är lite... inte nervös, men tveksam, eftersom de tydligen måste få lov att färga mitt hår. Och jag vill verkligen inte ha färg i håret. Orkar aldrig upprätthålla det vilket resulterar i att det alltid ser lite trashigt ut efter några månader. Dessutom har jag världens bästa hårfärg redan. Mörkbrunt som skiftar i rött i solen. Vill inte ha nån annan! Hmm... kanske om jag låter dem färga håret bak i nacken. Det syns inte lika mycket, och om jag bara slipper se det kanske jag kan vara nöjd...
I övrigt har jag hittat den perfekta klippningen i en serietidning. I Ronja Berges "trivial pursuit" (i förra Nemi, #2) finns en karaktär som har mitt hår. Eller snarare, håret jag borde ha... Åh, så kan jag snöa in lite på Nemi nu när jag ändå håller på! Läser alltså Nemi på norska nu. Det spelar ingen roll alls. Nemi är lika fantastisk ändå. Vissa gästserier greppar jag inte alls och hoppar bara över, men Ronja ritar så vackert att det gör ont i hjärtat ibland. Om jag bestämmer mig för att bli klippt imorgon och det blir bra ska jag lägga upp en bild på mitt nya hår...
torsdag, maj 01, 2008
Och så sitter jag på de Ville's och är glad för att jag äntligen hittat ett roligt ställe i Oslo...
Ser mig omkring och ler mot en människa som sitter vid ett bord och tittar på mig. Vänder mig om, snackar lite med mina kompisar, vänder mig tillbaka och så börjar kuggarna snurra i huvudet. Tittar en gång till. Människan tittar fortfarande på mig och ler blitt. Reser mig upp och går sakta bort mot bordet och häpnar mer och mer ju närmre jag kommer. Jag är inte säker, så när jag kommer fram till honom säger jag helt enkelt: "NäääÄÄÄäääh?" "Jooo." svarar han, och jag tänker först att det kanske är för att det är vad man förväntas svara på en sån fråga, men inser långsamt att det faktiskt, på riktigt, är O, en kille från min klass i grundskolan. "Ja, vad udda att stöta på en gammal klasskamrat i Norge" tänker ni kanske, men det kommer mera:
Min skola, Solbackeskolan gick bara upp till sexan och klassen splittas alltså när vi kommer upp till högstadiet. Den enda jag behåller kontakten med är bästa vännen. Många år senare, när jag är nästan 20 träffar jag på O, för första gången sedan vi slutade, vid busshållplatsen. Vi börjar snacka och det visar sig att hans familj precis har flyttat in samma lägenhet som min familj flyttat ifrån några år tidigare. Lite roligt slumpartat sådär. Nästa gång vi ses är på spårvagnen på väg in till stan från Hisingen. Då visar det sig att han och hans flickvän precis har flyttat till en lägenhet i husklumpen bredvid min. Och nu träffar jag honom i Oslo, dit han flyttat tillfälligt för att hans företag skickat honom hit. Jag sätter nästan vad som helst på att jag kommer stöta på när jag promenerar runt i Tokyo om några år!
torsdag, maj 01, 2008
Ikväll hittade jag guldstället. Efter en stilla förfest (jag var tvungen att se till att alla edamame blev uppätna), och mycket strul, hamnade jag på rockbaren de Ville's för att en av de roligare människorna från jobbet var där. De Ville's är en rockbar. Jag tänker på det där stället i Göteborg, vad heter det nu igen? där folk förfestar för att det är så billig öl när jag hör ordet "rockbar". Inpyrt. Fula stolar och bord. Alldeles för hög och obalanserad musik. Är ni med mig?Med den bilden som utgångspunkt är det sannerligen inte svårt att bli positivt överraskad.
De Villes i Oslo är helt klart en rockig bar. Men det är den snyggaste baren jag sett hittills, med det snyggaste klubbfolket i Oslo hittills (ge mig, tusen gånger hellre, svart kajal framför backslick any day of the week!) och musiken inte bäst, men inte alls illa! Så för första gången sedan jag kom hit känner jag att jag hittat ett ställe som jag faktiskt kan tänka mig att återvända till. Det här kanske kan balansera upp Oslos, i övrigt, extremt skrala klubbutbud.
Nu måste jag verkligen sova, men imorgon hinner jag kanske skriva vem jag träffade, helt oväntat på det första utestället värt namnet i Oslo.
måndag, februari 25, 2008
Denna helgen har bästa killkompisen varit i Oslo och hälsat på, vilket inneburit att jag har varit ute på klubbar hela två helger i rad nu. (En kan ju nästan tro att en är tillbaka i Tokyo så som en är ute och flänger på helgerna nuförtiden.)
Vi drar på klubb Internasjonalen eftersom ryktet på gatan säger att en rolig dj-duo underhåller där med elektronisk musik. När vi kommer dit är det för mycket folk på nedervåningen, men vi hittar snart en slingrig trappa som vi misstänker leder till ett dansgolv på våningen ovanför. Helt säkra blir vi inte eftersom det stinker så mycket av urin på vägen upp att vi beslutar oss för att överge stället. Synd på dj:arna misstänker jag, men en vill ju inte dansa i kisslukt i alla fall... Beslutet görs lite lättare av att vi inte behövt betala någon inträdesavgift för att komma in.
Istället hamnar vi på The Villa, inte långt därifrån, där det grymt hemliga, isländska, bandet FM Berlin* spelar. Det faktum att de är så hemliga att de inte ens finns på Internet hindrar inte det glada folket på dansgolvet från att sjunga med i alla låtarna.
The Villa är på det hela taget en ganska soft klubb, med dels ett hemligt, runt rum med soffor längs väggarna där man kan sitta och chilla, och dels ett hemligt dansgolv som jag hade missat totalt om inte killkompisen hade pekat mig dit. På det stora hela taget en helt ok klubb med glada människor. Det här börjar ju arta sig lite, Oslo!
*Hur hemlig måste man inte vara för att inte finnas på internet? Gömmer de sig för någon, tro?
söndag, februari 17, 2008
Mot bättre vetande gör jag det igen. Går på klubb i Oslo. Går på två faktiskt (men den första är alltför full), vilket resulterar i att vi kommer sent till den andra klubben och får stå i kö. Kö är tråkigt. Smiter in när båda vakterna vänder ryggen till för att ta hand om en besvärlig kund. Dattera til Hagen visar sig vara en mysig liten klubb med en våning att sitta och chilla på och en övervåning med ett lagom stort dansgolv. DJ:n spelar 60-talslåtar och det dansas helt opretentiöst. Stämningen är uppsluppen och avslappnad, mycket tack vare det goda sällskapet. Men precis när vi börjar komma igång ordentligt är det slut. Synd på en bra klubb. Nästa gång får vi ge oss ut ännu tidigare.
Sticker in på Mackedonkan intill och köper en cheeseburgare medan vi väntar på taxi. Skaffar en kompis i kön. En människa som frågar mig, på japanska, om jag snackar japanska. Han verkar vara en trevlig prick så jag säger åt honom att facebooka mig. Någon taxi får vi aldrig tag i. En sån tur att det bara tar ca 25 minuter att gå tvärs över stan. Tänk om man kunde ha såhär trevligt varje helg!
söndag, februari 10, 2008
18.01 på en lördag förvandlas Oslo till en spökstad. Jag kan leva med att affärerna stänger, men caféerna? För att inte tala om söndagarna då alla affärer är stängda och det fåtal caféer som har öppet är konstant fullpackade. Snälla norrmän och -kvinnor... vad gör ni på helgerna egentligen? Ligger alla hemma med baksmälla, nerdragna persienner och grymtar hela söndagarna långa, varje söndag?
Jag har försökt se det positiva i att bo i Oslo. Det fina med den långsamma takten, att staden, som ska föreställa en huvudstad, är snäppet mindre sömnigt än Arvika, den rena luften, närheten till hemstaden, etc i all oändlighet, men nu går det fan inte längre! Ge mig mina grå skyskrapor, neon, dygnetruntöppna klädbutiker, så mycket folk att det inte går att ta sig fram på gatorna, smockfulla tåg, ramenshops i varje hörn och ordentliga klubbar!
Ge mig framförallt tillfredställelsen av att bara gå runt på gatorna och vara nöjd med det. Att se någon gå gatan ner i så egen stil att man myser för sig själv resten av dagen existerar inte här. Jag är less nu. Ge mig mitt Tokyo.
torsdag, januari 24, 2008
Mina fötter halkar omkring på det som först varit snöblandat regn, men förvandlats till is på marken och får mig att tänka på skor.
- Vad ska du göra i helgen då?
- Jag ska på en klubb som heter Blå.
- Aha! Vad roligt! Det är en jättebra klubb!
...lät ungefär alla konversationer jag hade med folk som undrade vad jag skulle göra förra helgen. Så ett litet, men glatt, gäng tar en taxi till Blå. Jag har de där skorna som jag köpte enkom för att jag inte hade några svarta skor att ha på nyårsafton. De är lite spetsiga. Massa spännen överallt. Ganska fina faktiskt. Men så är det ju det där med fina skor och bekvämlighet och efter ett par knappa timmar har jag slutat dansa. Det är inte värt smärtan. Lite beror det också på att klubben är sisådär. Helt ok... men inte mer.
Så när mina fötter halkar omkring idag, på väg hem från jobbet, tänker jag att jag faktiskt fortfarande har ont i tån från i lördags, och på hur de där sista stegen på vägen hem var outhärdliga. Precis som i Tokyo när man hade varit ute och klubbat en hel natt...
...fast i Tokyo dansade man i alla fall. Härdade samurajlikt ut smärtan. Eller glömde den, för man hade så roligt. Sen gällde det bara att ha tillräckligt mycket samuraj i sig för att ta sig till första morgontåget, och bita ihop tills man var framme vid cykeln. Ibland bytte jag skor på vägen hem. Inte för att jag hade tagit med mig ett extra, bekvämt par, att ta mig hem i, utan för att jag hade tagit med mig ett extra, snyggt par, när jag gick hemifrån ifall jag skulle råka hamna på en klubb. Konstigt hur annorlunda ens liv kan vara från ett halvår till ett annat...
tisdag, januari 08, 2008
Efter en lång julledighet är jag tillbaka i Oslo. Jag har sett fram emot att vara självständig, sett fram emot fasta rutiner och att gå tillbaka till jobbet, men jag har också bävat för långtråkigheten. Oslo är en sömnig stad.
Eftersom min fritid här är så... fri, i och med att jag ofta är lite för seg för att vara social efter jobbet, har jag skaffat mig ett medlemskap på ett gym. Eller, det är faktiskt inte bara därför, lite är det för att jag ska bli stark och snygg också! Om jag har tur kommer Oslo fortfarande kännas som en sömnig stad ett tag framöver så att jag kan tillbringa massor med tid på gymmet utan att känna att jag missar något annat kul.
fredag, december 21, 2007
Dagarna rinner ifrån mig och det verkar som om det alltid är dags att lägga sig så fort jag kommer hem. Det blir inte mycket bloggande, eller annat, gjort alls, vilket förklarar att följande inlägg påbörjades redan förra helgen, men inte skrevs klart förrän aldeles nyss...
Vi letar och letar och till slut tröttnar vi lite och frågar en väldigt full norska om hon vet någon bra klubb i närheten. Hon tycker att vi ska gå på Cosmo, eftersom hon är på väg dit själv, "Men man får inte gå på toaletten ensam! Det är fullt med kokain!!!" förstår vi genom sluddrandet. (Huruvida sluddrandet beror på alkoholen eller norskan, eller en dödlig kombination, kan jag bara spekulera i...)
Jag har, mig veterligen, aldrig varit på en klubb full med kokain, och den här gången blir inget undantag. När vi väntat utanför klubben i 20 minuter frågar jag den überviktiga vaktkillen (han har en gästlista i handen och ett headset) om det är någon idé att stå kvar ifall man inte "känner någon". Han menar att vi kan komma in, men att det tar lite tid. Ovana som vi är att stå i kö för att klubba (i alla fall jag och japanerna som är med) bestämmer vi oss för att dra hemåt.
Och på vägen hem, räddar jag Nikku hjältemodigt genom att knuffa undan honom så att han slipper gå i ett fruset jättekladd på gatan, och vi konfererar på svenska och kommer fram till att det såg ut som en spya, men i så fall var det en jättespya eftersom den var en halvmeter i radie. Innan vi hinner utveckla teorin om jättespyan och vem/vad som kan ha åstadkommit den, ekar det ett glatt "Jättespya!" från en av japanskorna. "What's that mean?" Det händer lite då och då. De snappar upp nåt ord i en mening och upprepar det. Jättespya, jättespya, jättespya, säger hon. Och jag och Nikku skrattar så vi kiknar.
...det var en rätt bra kväll ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
