Om inte Candy hade ställt in vår träff igår hade jag nog inte sms:at min kollega och undrat vart man kunde få tag på en billig gitarr i stan. Han hade inte erbjudit sig att möta mig i Mong Kok för att ta med mig till en musikaffär. Jag hade inte hittat en helt ok gitarr för knappa 400 pix som jag hade köpt och som sedan han och trummisen i hans band insisterat på att bära omkring åt mig hela eftermiddagen i värmen. Vi hade inte snurrat runt i Mong Kok i värmen en stund och bestämt oss för att släppa av gitarren hemma hos mig.
Det hade inte resulterat i att vi råkade stanna kvar i min låtsaslägenhet nån timme och spela en massa på min nya skruttiga gitarr samtidigt som vi åt mangotårta. Sen hade vi inte gett oss av till TST och druckit öl och snackat tusen mycket skit och allmänt haft det bra som fan.
