The Peak

Om det möjligen var så att någon av er råkade vara i närheten av The Peak igår kanske ni hade kanske sett en Rim, en Kiwi och en himla massa ljus...

HONG KONG PEPP!!!!

Ja, klockan är över midnatt och nej, jag har inte packat än, men i morgon reser jag!
Ringde just min finaste Sora, pojkvaskern som var en av mina bästa vänner i staden, för att höra när vi kunde hänga, och den där kantonesiska engelskan jag inte hört på så länge, gjorde att hjärtat hoppade till och satte igång fjärilarna i magen. Jag har planerat så löst kring vad jag ska göra att jag nästan glömt bort varför jag egentligen åker dit. De fina, underbara, älskade vännerna! Jag kommer vara så satans lycklig över att få träffa dem i en hel vecka att jag nog inte kommer veta vad jag ska ta mig till! Finafinafina Kiwi och Heafer och Sora och alla de andra roliga trevliga människorna som... nej, det här går inte! Kan inte fortsätta skriva om det. Imploderar av lycka här!
*KABLAAM!*

De kommer, de kommer!!!

Som jag har önskat att han ska komma hit, och idag, på ett fax från huvudkontoret fanns hans namn med på listan över VM:ar som kommer och supportar oss från Hong Kong!!!

Jag studsade på stället och pep i förtjusning.

Måste sett jättefånigt ut.

Kunde inte hålla mig.

Nu hoppas jag bara att jag blir flyttad till Shibuya eller Shinjuku så att jag får jobba ihop med människan i fråga. Exciting times, folks!!!

Efterlysning!

Har någon sett eller hört av idioten till höger de senaste två månaderna?

Kollegan, störtskön kille och en av mina bästa vänner i Hong Kong, verkar ha försvunnit från jordens yta.

Svarar inte på mejl, hör inte av sig, över huvud taget.

Kan det ha att göra med hans nya flickvän (t.v), kanske? 

Fy fan, hatar när killpolare plötsligt slutar höra av sig när de skaffar tjej.

Om jag inte vore så långt bort skulle han fått stryk. Stryk!

(Part of) Yellow Tokyo - always in Hong Kong

...even if the header's changed.

Look:

me

not me

Impact.

So even if I miss Hong Kong, it's like a part of me is always there.

...right?

...och jag vet också vart din brevlåda bor!!!

Medan jag flög runt på golvet idag fick jag syn på ett pojkansikte jag kände igen men inte riktigt kunde placera. Först tänkte jag att jag måste tagit fel. Så mycket lösa bekantskaper har jag inte här i Hong Kong att jag inte kan hålla reda på ansikten. Så grubblade jag medan jag virvlade runt på golvet och försökte hänga tillbaka de provade kläderna på rätt ställe, och precis när jag virvlar förbi pojken för tredje gången klarnar det: Det är ju Gollum!

"HEY, DU JOBBAR PÅ INITIAL!" säger jag, i rena glädjen över att ha kommit på det.

Men i stället för ett "Jajemen, 100 poäng till dig!" säger Gollum-pojken bara:

"Eeeh, jaaa...." och jag inser plötsligt att folk inte är tankeläsare, så han har troligtvis inte någon aning om att jag gått runt en stund och undrat vart jag sett hans ansikte förut.

Så jag virvlar vidare, fort som fan, och hänger tillbaka ännu fler kläder på rätt plats.

Ain't no moneky buissness här inte!

Jag har seriöst Hong Kongs finaste gitarrlärare. 

Daddy är jordens larvigaste människa när man umgås i grupp,

men förvandlas till seriös och pedagogisk närhelst när han ska lära ut nånting.

Och så kan han få en rynka mellan ögonbrynen och sucka djupt,

som om han vore hundra år gammal (25) och säga:

"I know, maybe you thinking that you learning guitar...

But actually I teach you about music." när man undrar varför man måste komma ihåg just den här, till synes meningslösa, musikteori-grejen.

Och då lyckas han låta så vis och myndig att jag inte ifrågasätter honom nåt mer.

Bara nickar och accepterar.

Det här är allvarliga grejer. 

Musik.

Låtom oss jävlas

Det var rätt många av mina kollegor som i förbifarten kommenterade att de inte alltid förstod vad det stod i min blogg ens med hjälp av översättningsprogrammen härom veckan. Vissa ord finns nog bara på svenska, tänkte de. 

Jo, det stämmer nog brasklapp, sa jag. 

Förresten blir det säkert helt knäppa meningar med de där översättningsprogrammen. 

Risgrynsgröt hårtorkas med läppstift och äppelmos.

Det var jättesvårt att inte skratta ihjäl sig.

kallt på stranden

Jag inbillar mig att jag har acklimatiserat mig så fint här i värmen. Och det är nog sant. Det stör mig inte ett dugg att det är 32 grader varmt redan klockan 7 på morgonen.

Igår gick jag ut, på väg till jobbet, och insåg att det blåste. Fy, fan. Jag tog inte med mig nån tröja. Jag kommer bli sjuk. Precis så tänkte jag. 

Då var det 28 grader kallt ute.

Och så frågar en av mina kollegor vad jag ska hitta på på min lediga dag. Gitarrlektion och bio på kvällen. Stranden på morgonen, säger jag. Inte kan du väl dra till stranden nu!? Det är för kallt för att bada! utbrister kollegan förvånat. Fortfarande: 28 grader varmt. Uppenbarligen har jag lite mer acklimatisering att ta itu med innan jag befinner mig på samma nivå som Hong Kongianerna*

*Jag har kommit fram till att det är så de måste kallas. Hong Kongianer. Mycket bättre än Hong Kong-bor... fast inte helt bra ändå. Någon som har fler förslag på vad man kallar invånarna i Hong Kong? Rasmus? 

Var fick du luft ifrån?!

Stiger upp klockan 05 idag. 

Skittrött för jag var ute och lekte med spöken* halva natten igår. 

Orkar inte platta håret. Det får fan lov vara lockigt idag.

*bilder utlovas

Kollega (pekar och skrattar): Hahahha, what happened to your hair?!

Jag: Inget. Det är bara lockigt.

Kollega (snusförnuftigt): It was better before.

Jag: ...*

Det är lite svårt med människor ibland.

När de verkligen vill att man ska ogilla dem. 

Anstränger sig, liksom.

Och ja, det är samma deltidare som kallade mig gravid förra veckan.

Social navigering är nog inte så lätt för den som uppenbarligen blivit tappad som barn...

*Imorgon ska jag ta reda på hur man säger "Var fick du luft ifrån?!"

Allt är fullt av sand

Åh stranden, stranden.

Låt oss aldrig skiljas åt!

Åkte iväg med grabbarna i bandet jag lärt känna till stranden. (Jävligt fint det där, hur man kan nästla sig in i en grupp på nolltid.) Vi tog en minibuss från Shau Kei Wan till Big Wave Beach och möttes av det här:

NOTICE

Temporary Closure of Beach

Due to damage of Shark Prevention Net by typhoon,

this beach is now temporarily closed.

For safety, please do not enter the water.

Leisure and Cultural Services Departement

Så vi åkte vidare mot Shek O. Och efter att ha varit på båda kan jag säga att Shek O definitivt är favoriten. Så det badas, krigas med både vattenpistoler och sand, kastas frisbees och badas lite till innan jag upptäcker vad som ser ut att vara en bit av hajnätet omkringguppandes i det meterhöga vattnet. Ojojoj. Jag trotsar min plötsligt inte lika orimliga hajskräck och badar lite till. Bara för att.

Innan vi går drar jag iväg till duscharna som befinner sig utanför omklädningsrummen. Här träffar jag på ett annat slags miffo. En snubbe som står och stirrar på mig när jag duschar. Han flyttar lite på sig när han märker att jag tittar på honom men lurar egentligen ingen alls. När jag sen är på väg till omklädningsrummet står han utanför med mobiltelefonen höjd. Höjd? Ingen står väl med mobiltelefonen höjd, tänker jag, innan jag fattar vad det är som pågår. Skyler mig med handduken och tittar på honom och frågar "What are you doing?!" Han fånler till svar och gör ett försiktigt "tummen upp". Inte okej. Jag blänger på honom och kastar mig in i omklädningsrummet. Vad är det för fel på folk, egentligen? Jag tror i alla fall att han blev så förvånad att han inte kom sig för att ta någon bild, men när jag berättar för grabbarna efteråt står fem unga män redo att leta upp honom och ge honom en lektion i hyfs. Sött, men fullkomligt onödigt.

I alla fall. Vad jag vill komma fram till är att jag nu inte bara är brunare, gladare och lite bestört, men nu är allt, precis allt, fullt av sand. Hurra.

Bläää

Alla Hong Kong-bor jag hittills haft nöjet att dela en måltid med har, utan undantag, inte haft några som helst problem med att vare sig prata med munnen full med mat eller tugga med öppen mun.

Det är konstigt. För det är ju skitäckligt.

Tycker inte alla det!?

Sen har de inte heller några problem med att rapa högt och ljudligt lite när som helst heller. Det är inte alls lika äckligt som att tugga med öppen mun dock.

Snälla, säg vad du heter i förnamn...

Var ute och käkade i med kollegor på Lawry's i Lee Gardens som ligger i Causeway Bay. Det är ett bra ställe om man gillar kött. För oss som inte är jätteförtjusta i kött finns det annat som roar... till exempel att det på en av servitörernas namnbrickor står "Mr. Man".

Han borde bli ihop med Barbie Ho.

Undrar vad de skulle döpa sina barn till....

Om inte...

Om inte Candy hade ställt in vår träff igår hade jag nog inte sms:at min kollega och undrat vart man kunde få tag på en billig gitarr i stan. Han hade inte erbjudit sig att möta mig i Mong Kok för att ta med mig till en musikaffär. Jag hade inte hittat en helt ok gitarr för knappa 400 pix som jag hade köpt och som sedan han och trummisen i hans band insisterat på att bära omkring åt mig hela eftermiddagen i värmen. Vi hade inte snurrat runt i Mong Kok i värmen en stund och bestämt oss för att släppa av gitarren hemma hos mig.



Det hade inte resulterat i att vi råkade stanna kvar i min låtsaslägenhet nån timme och spela en massa på min nya skruttiga gitarr samtidigt som vi åt mangotårta. Sen hade vi inte gett oss av till TST och druckit öl och snackat tusen mycket skit och allmänt haft det bra som fan.

Tack Candy!

Bästa namnet

Jag har en ny facebook-kontakt. 

En tjej från jobbet. (Var annars?)

Barbie heter hon. 

Barbie Ho.

/love Kiwi

Bilden ovan föreställer ingenting annat än kärlek.

- Det är en tidig födelsedagspresent. Ta med dig den till Japan och hem är du snäll. Motivet föreställer gammeldags byggnader i Hong Kong. Den kanske hjälper dig minnas Hong Kongs ansikte när du reser härifrån. 

Vänligheten är överväldigande. Kiwi är deltidare, jag träffar inte henne mer än 5 x 2 gånger i veckan. Ändå har hon tagit sig tiden att välja ut en födelsedagspresent till mig. Vart jag än flyttar ska jag ha med mig den här kudden. Som påminnelse om Kiwi och alla de andra otroligt vänliga, generösa människor (med knäppa namn) jag träffat här i Hong Kong.

Ligga Strand vs Tretimmarspromenad

"Have you ever been to Lamma Island?" Så inleds dagens missförstånd. Nej, jag har inte varit på Lamma Island och ja, jag har faktiskt tänkt åka dit för att ligga på lugnare sandstränder, och visst får du lov att ta med mig dit på tisdag om du vill. Tackar så mycket. Och sen visar det sig, när vi rings idag att inga sandstrandsaktiviteter är inplanerade. "Nej, vi ska vandra runt ön!" 

Åh, fina Hong Kong-människor som erbjuder er att ta med mig till ställen jag inte hunnit se än... Jag tänker sura i ungefär 10 minuter till över att planen för dagen visade sig vara precis motsatsen till det jag tänkt mig och jag inte har några bra gå-runt-öar-skor. Sen tänker jag sätta på mig mina sandaler och möta er med ett leende. För det är rätt fint att ni tar hand om mig ändå.

Hi, my name is... what!?

Här i Hong Kong har man två namn. Dels sitt kantonesiska och dels ett engelskt som man får välja själv, och det är det engelska man tilltalas med. Just det att man får välja själv resulterar i en del lustiga situationer när man presenteras för folk. Zero, Kiwi, Kennix, Candy, Kandy, Candi, Kandi, Eleven, Kate, Kate och Kate är människor jag har träffat i min butik. 

Kiwi får guldstjärna för originaliteten, Kate:arna får minuspoäng för bristen på densamma och alla Godisflickorna får tio porrpoäng var för sitt namnval. (Är det ingen som talat om för dem att det främst är flickor i vuxenunderhållningsbranschen eller white trash som heter Candy!?)

Jag funderar också på att ta mig ett namn. "Rim" är ett coolt, men jävligt svårt namn att uttala på engelska. Särskilt om man bryter på kantonesiska... låter mest som ett "vroom!" utan "v"... 

Punk-Rim

Min fanclub i Hong Kong (jo, jag har en sån nu) var inne i butiken idag igen. Den har två medlemmar. För att göra det enkelt för oss säger vi bara att det är två grabbar, varav den ene har färgat håret i någonting som ska likna blont, och den andra inte.

"You look punk!"* säger den blonde.

"Tycker du?" frågar jag (fast på engelska) samtidigt som jag gör en glädjedans inombords. Jag ser inte särskilt punkig ut. Möjligen har jag väldigt mycket lager på lager, stövlar, rebelliskt knallrosa strumpbyxor och lika knallrosa ögonsminkning, men den här grabben måste ha läst kurs i hur man ger bra komplimanger till just mig. 

"Kommer du ihåg oss?" frågar han sen och det är ju klart jag gör (jag har ju till och med bloggat om mitt förra möte med dem!). Båda medlemmarna i fancluben fnittrar. Inte förrän jag frågar om de vill ha hjälp med att hitta något kommer de på att de letar efter en annan storlek av den här gröna tröjan. Jag har en känsla av att jag kommer se dem springa runt och fnittra på mitt golv fler gånger.

*Andra gången jag får den kommentaren på två dagar! Det måste vara min rebelliska sida som lyser igenom...

Beviset på att Hongkongborna egentligen är hobbitar

Engelskalektion på väg till tunnelbanan.

Kollegan: What do you call after dinner-dinner?

Jag: After dinner-dinner...?

Kollegan (ser lite osäker ut och förtydligar): Yes... after dinner.... Dinner!

Jag: You mean like two dinners in one night?

Kollegan (lyser upp): Yes! Exactly!!!

Jag: ....

Kollegan (ledsna hundögon): You don't have...? ....after dinner-dinner?