För bra

När jag fick min gitarr för några veckor sedan började jag skriva en låt.

Frustrerad och inspirerad som jag var, trillade text och melodi fram av sig själva till en början. Men när jag sedan behövde sätta ackorden, och började spela låten om och om igen, kunde jag sedan inte hitta tråden och fortsätta skriva där jag slutat.

Och nu tar jag upp gitarren med jämna mellanrum, spelar igenom den lilla snutt som blev, men lyckas aldrig komma vidare. 

Mest för att jag alltid blir förvånad och hejdas av jag tänker: "Fy faaen vad bra det här är!"

Jajaja, jag är mitt eget största fan.

Hårt.

Födelsedagsfan

Ena halvan av min fanclub (den blonde) var inne i butiken idag med en tjejkompis och berättade att han fyllde år.

Grattis George!!!

Punk-Rim

Min fanclub i Hong Kong (jo, jag har en sån nu) var inne i butiken idag igen. Den har två medlemmar. För att göra det enkelt för oss säger vi bara att det är två grabbar, varav den ene har färgat håret i någonting som ska likna blont, och den andra inte.

"You look punk!"* säger den blonde.

"Tycker du?" frågar jag (fast på engelska) samtidigt som jag gör en glädjedans inombords. Jag ser inte särskilt punkig ut. Möjligen har jag väldigt mycket lager på lager, stövlar, rebelliskt knallrosa strumpbyxor och lika knallrosa ögonsminkning, men den här grabben måste ha läst kurs i hur man ger bra komplimanger till just mig. 

"Kommer du ihåg oss?" frågar han sen och det är ju klart jag gör (jag har ju till och med bloggat om mitt förra möte med dem!). Båda medlemmarna i fancluben fnittrar. Inte förrän jag frågar om de vill ha hjälp med att hitta något kommer de på att de letar efter en annan storlek av den här gröna tröjan. Jag har en känsla av att jag kommer se dem springa runt och fnittra på mitt golv fler gånger.

*Andra gången jag får den kommentaren på två dagar! Det måste vara min rebelliska sida som lyser igenom...