Glosor

Fick min Harry Potterbok i brevlådan.
Satte mig med bok, block och elektronisk ordbok och började läsa i eftermiddags.
86 upplsagna och nerskrivna ord på de första tio sidorna.
Tog mig bara en sisådär fyra timmar.

Det låter överväldigande, men det är banne mig lättare än vad jag väntade mig.
Så tips till alla som vill bli bättre på nåt språk: Läs valfri medelsvår favoritbok på språket i fråga.
Tar ungefär hundra år, men man lär sig så sjukt mycket.

I tillägg...

I tillägg blir kantonesiskan, ett av jordens tuffaste språk, bara snyggare och snyggare ju mer man förstår av det.
Jag skulle vilja höra det runtomkring mig hela tiden, överallt!

First stage of my masterplan in process...

"Men Rim... när du var liten... hade du typ en dröm om att jobba på H&M och... eeeh.... hahahah" säger Bobo i telefon, apropå mitt kringflackande.

När jag var tio år gammal var min högsta önskan, eller i alla fall en av de fiktiva "tre önskningarna" man gav sig själv lite då och då, alltid att kunna alla språk i hela världen. 

Eftersom jag, redan då, insåg att sannolikheten för att stöta på en ande i en flaska som skulle uppfylla tre önskningar åt mig var rätt liten hade jag en plan. Planen gick ut på följande: Jag skulle växa upp och bosätta mig i olika länder för att lära mig så många språk som möjligt. Tre år i varje land tyckte jag lät lagom. Och jag tänkte att jag skulle satsa på att kunna åtminstone 10 språk. Det här med språkkunskaperna är det väl si och så med, men "bosätta sig i olika länder och sedan flytta vidare"-delen av planen är ju i alla fall i full gång. 

Så nu vet du det, Rim 10 år.

Alla är vackra, hurra!!!

En riktigt fin sak med kantonesiskan är att man kallar på folk genom att ropa att de är vackra.

"Vackra (flickan)!"

"Vackra (pojken)!"

...ropar man om man vill locka till sig kypare på restauranger, om man vill fråga någon om vägen eller bara... tala om för dem att de är vackra, antar jag...

Och nu har även jag anammat det här kärleksfulla  sättet att tilltala folk.

När jag ber folk om nånting (för det är mest då det används) låter det så här:

"Hallå! Vackra flicka. Skulle du kunna öppna en till kassa?"

Eller bara ett "God morgon, vackra pojke. Läget?" när man kommer till jobbet.

Det spelar liksom ingen roll att det är en "set phrase", folk skiner liksom upp inifrån ändå.

Och jag förstår det. 

Saker jag lärt mig säga på kantonesiska...

"Jag är hungrig!"

"Jag är mätt."

"Skynda på för helvete!"

"Du är ju dum!"

"En öl tack."

"Det är för fan inte roligt!!!"

"En miljon."

"Jäpp, jäpp, jäpp."

"Du är skitjobbig. Stick!"

Och sist med inte minst (med ett uttal jag sett till att slipa ordentligt):

"Jag pratar inte kantonesiska."

Ursäkta, har någon sett mitt ordförråd?

Jag har, så länge jag kan minnas, alltid varit en språk- och grammatiknazist. Det är först de senaste åren som jag har lärt mig hejda impulsen att rätta någon om de säger fel. Det är inte för att jag vill vara elak eller visa mig bättre än den som säger fel, det är bara för att upplysa. När folk rättar mig skäms jag först hejdlöst över att jag inte vetat hur man använder ett ord eller uttryck och därefter gör jag sällan om samma misstag. Men nu var det inte tänkt att det här inlägget skulle handla om hur bra jag är på språk (Jag fick bara G i Svenska A för att jag ansåg att det var onödigt att tvingas memorera grammatikregler om man redan kunde tillämpa dem, och ja, jag är fortfarande putt.), utan om hur mitt språk börjar degenerera.

Jag har skaffat mig en nästan dyslektisk förmåga att säga fel. I en konversation vacklade min koncentrationsförmåga ett ögonblick och jag slängde frånvarande ur mig ett: "Vilken lysk...!" istället för "Vilken lyx..!" Alltså... det är ju en störtlöjlig felsägning som jag betvivlar att jag ens skulle kunnat häva ur mig i drucket tillstånd för ett år sedan. Och det är inte bara felsägningar, ibland blir det helt blankt i hjärnan när jag letar efter ett ord, ungefär som när man försöker komma på vad han som var med i den där filmen heter. "Du veeet. Han den där! Med... med håret. Eeeeh... alltså han var med i den där filmen där de tror att han är någon annan så han måste döda nån för att bli av med en skuld. Asså, kom igen, du måste veta vilken jag menar." Fast med ord istället. 

Vad är det som händer? Jag fattar ingenting.