En riktigt fin sak med kantonesiskan är att man kallar på folk genom att ropa att de är vackra.
"Vackra (flickan)!"
"Vackra (pojken)!"
...ropar man om man vill locka till sig kypare på restauranger, om man vill fråga någon om vägen eller bara... tala om för dem att de är vackra, antar jag...
Och nu har även jag anammat det här kärleksfulla sättet att tilltala folk.
När jag ber folk om nånting (för det är mest då det används) låter det så här:
"Hallå! Vackra flicka. Skulle du kunna öppna en till kassa?"
Eller bara ett "God morgon, vackra pojke. Läget?" när man kommer till jobbet.
Det spelar liksom ingen roll att det är en "set phrase", folk skiner liksom upp inifrån ändå.
Och jag förstår det.
4 kommentar(er):
Visst är det underbart att bli kallad vacker hela tiden?^^
Fast det får inte användas vartsomhelst, det kan ge intryck av att du är "obildad".
Hahaha, men jag är ju obildad!!!
Jag bara låtsas att jag kan nån kantonesiska över huvud taget!
Och majoriteten av orden jag kan är ju fula ord.
Det är roligare att vara obildad, säger jag!
Som kontrast kan jag tipsa om att "du är söt" på kantonesiska kan sägas ordagrant "du stinker du". Fråga dina kollegor, det blir en rolig fras att lära sig.
Hmmm,,, [lång löj] & [lång töj]??
Det är väl nåt sånt?
Skicka en kommentar