Jag är så himla duktig.
Åker buss med min mamma.
Hon tycker inte att vi behöver stämpla hundrakortet för oss båda.
"Det är ändå ingen som kollar nu", säger hon och sätter sig på en plats med uppsikt.
Så fort vi kommer in till stan springer jag in på Västtrafiks lilla kontor och köper mig ett månadskort för 310 pix. Jag pallar inte. Pallar inte att sitta och inte kunna slappna av.
Köper till och med en sån där FAKTUM-korthållare för att de är så fina.
Egentligen tänkte jag bara ha kortet i plånboken, men det är ju för en god sak.
Och så kör jag ner kortet i jackfickan, lättillgängligt, och hoppar på bussen.
Blip.
Aktiverar kortet.
Sätter mig på en plats utan uppsikt.
Byter till spårvagn.
Handen i jackfickan efter kortet.
Inget kort.
Måste lagt det i väskan.
Inget kort.
Så nu har jag tillbringat morgonen med att tömma hela väskan, plånboken, jackfickorna.
Inget kort.
310 spänn - Jordens kanske dyraste hemresa medelst kollektivtrafik.
3 kommentar(er):
För att få dig att känna dig bättre kan jag påpeka att om de gjort koll och du inte haft kort skulle det blivit extremt mycket dyrare, plus, helt beroende på hur du försöker ursäkta dig för vakterna, eventuell polisanmälan, och då har du plötsligt dagsböter att betala också.
Så, 310:- är isf rätt billigt. (Jag brukar nyttja sånt här "se-det-från-den-ljusa-sidan"-tänkande när jag får parkeringsböter.)
Det hade varit jätteroligt om det hade kommit kontrollanter på spårvagnen också, då hade det väl blivit typ 1510 kr eller något sånt sammanlagt! Roligt på ett skadeglatt sätt alltså, kanske inte roligt för dig. Stackars Rim.
Ja, tack Erik och Bobo. Det är faktiskt sant. Det hade kunnat vara värre. Nu har jag köpt mig ett nytt månadskort och kedjat fast det i plånboken...
Skicka en kommentar