Hej

Jodå, jag lever.

Händer en del komplicerade grejer här som kräver 99% av min uppmärksamhet tyvärr,
så det blir inte mycket tid över för att blogga.

Kanske blir ändring på det i slutet av veckan.
Förhoppningsvis går saker och ting tillbaka till det normala snart så att jag kan fortsätta tråka ut er med bilder på korv och potatis och Filidutter.

Men tills vidare får ni leta er tillbaka i arkivet och läsa om vad jag hittat på för grejer tidigare år.

Bra så.

Världens bästa godis!

Jag har världens bästa syster! Kolla vad jag fick i ett paket på posten! Tusen Fillidutter (hade redan hunnit äta upp en påse när jag tog den här bilden) och chokladkalendrar!

Kommer ha ont i käften av att äta sura godisar non-stop.

Svensk korv

Svensk korv och tusen ketchup!!!

Korv!!!

Jag ska äta kokt potatis och korv till lunch!!!
De enda korvarna som säljs i mataffärerna här i Tokyo är olika sorters mini-korvar som är tänkta att ha i lunchlådor. Nu har jag hittat ett paket redig körv på IKEA som jag nu ska proppa i mig tillsammans med kokt potatis.

Förstår ni lyckan i detta simpla?!
Tror: Inte.

Fresh Prince

Vad jag sysselsätter mig med medan jag väntar på att värktabletterna ska börja verka...

Just nu:

Så här är det

Som ni kanske har insett vid det här laget flyttade jag till Tokyo för att jag älskade det. För att det var så spännande och annorlunda gentemot någonting man någonsin kunde uppleva hemma.

Jag flyttade hit själv, festade ofta, skaffade partypolare och hittade en del genuint bra människor innan jag började jobba här på riktigt och etablerade någon slags vardag. De första två åren jobbade jag non-stop och hade verkligen inte tid att vara särskilt social. Återigen skaffade jag några vänner genom jobbet och hittade några genuint bra människor som jag vet att jag kommer att behålla som vänner resten av livet.

Men i slutet på det andra året började jag titta lite djupare på mina vänskapsrelationer och insåg att de få människor jag ansåg vara "nära vänner" också var de som inte var japaner! Inte på grund av bristande intresse från min sida, men för att det var svårt att komma människor nära.

Jag insåg att partypolarna jag hade sedan innan, trots att de var trevliga människor, kanske inte brydde sig om mig egentligen, utan mer såg mig som en accessoar. För att det är lite häftigt att vara kompis med någon som inte är japan.

Och de andra jag lärt känna från jobbet som jag tog en öl eller en fika med ibland kanske tolererade mig, gillade mig sådär på ett ytligt sätt, men förstod mig inte riktigt och försökte kanske heller inte att lära känna mig på ett djupare plan.

Efter två år i Japan hade jag skaffat endast två vänner som jag inte redan kände innan jag flyttade hit, och det gjorde att jag kände mig väldigt ensam. Hemma hade jag ju en handfull vänner som jag älskade, som älskade mig, och som verkligen brydde sig om mig utan att någonsin dömma, och som alltid såg det bästa i mig. De var förvisso inte vansinnigt många, men det hade inte krävts särskilt mycket arbete för att få dem att öppna sig eller för att känna att man kunde prata även om jobbiga grejer utan att de skulle dra sig undan.

Så jag misströstade lite och tänkte att om jag bara kunde ha icke-japaner som nära vänner skulle det bli en väldigt begränsad pool av människor att plocka ifrån.

Nu har det gått ytterligare två år och jag har inte så himla många fler vänner än jag hade innan, men jag har insett att det räcker ändå. Att man inte behöver så himla många vänner för att inte känna sig ensam. Det räcker till och med med en, om den är tillräckligt bra.

Jag har också lärt mig att inte jobba ihjäl mig och faktiskt ta mig tid att umgås med folk.
Så nej, jag känner mig inte längre sur för att folk här bor i sin egen bubbla utan att orka/våga vara vänliga mot varandra, för nu när jag accepterat att vissa saker är som de är orkar jag inte med dem heller, faktiskt.

Japanese food, yeah!

Om ni någonsin har varit i Japan en stund och hunnit äta er förbi sushin hittar ni nog mycket ni känner igen i matväg i den här videon. Har ni aldrig varit i Japan hittar ni nog mycket ni skulle vilja äta.

Shit, vad jag blev sugen på ramen nu.

I'll be there for you...

Kom just hem från "drinkbuffé" och karaoke i Gaydistriktet. Förr i tiden brukade jag partaja rätt ofta i Nichome, som gaydistriktet heter, och det var oftast hur kul som helst. Men nu är det dansförbud på alla klubbar där... Helt bisarrt, och ingen kan riktigt berätta varför, men så är det.

Ska ta och kolla på senaste avsnittet av Matthew Perrys nya serie "Go On" och dricka te innan det är läggdags. Hans senaste serie, Mr. Sunshine, lades ner efter bara en säsong (trots att den var fantastisk). Hoppas att Go On får vara kvar lite längre dock.  Saknar den sortens humor från "Friends" glansdagar...

Folk under 18 år har ingen aning om var jag pratar om, eller hur?
Är typ gammal nu.

This is Halloween!

Det finns en anledning till varför ordet "Halloween" innehåller ett "wee!" Det är för att det är så sabla kul att klä ut sig förstår ni! Weeee!

Halloween har inte riktigt hunnit slå igenom här i Tokyo än. Tror att den amerikanska traditionen att klä ut sig kom hit för en 5-6 år sedan, och nu har det så sakteliga spridit sig utanför invandrarna och börjat anammas lite mer av japanerna själva.

Här i Shimokitazawa hölls en Kids Halloween, där kidsen fick tillfälle att klä ut sig och följa en godiskarta. Men i stället för att man knackar på hemma hos folk var de flesta ställena på kartan butiker där personalen stod i entrén och delade ut godis, bland annat till världens gulligaste zebradisosaurie.

Och jag fick tillfälle att slänga på mig min gröna peruk och lösögonfransar i papper formade till fjärilar (tack så mycket Opening Ceremony).

Kvällens bästa kommentar:

Jag: Men, Machel (killen på tredje bilden)... Har du inte klätt ut dig?
Machel: (då utan kattöron)... Jag har klätt ut mig till "svart", ok?!

Kvällens bästa möte:

Stötte på fem tjejer i samma typ av peruker i regnbågsskala och med samma typ av pappersögonfransar på väg hem. Ni kan ana hur uppspelta vi blev. Tänk: små hundvalpar som träffas på promenad (minus baksniffandet).

Kvällens bästa posande: Se svart/vit bild ovan. (Kunde ju inte gärna låta bli när jag hade fjärilar i ögonfransarna heller...!)

Kallt ute, kallt inne, kallt i sinne...

Och hur är vädret i Tokyo denna dag, undrar ni?
16 grader och lite mulet.
Hur är vädret inomhus?

Ungefär freaking samma!

Fryser fingrarna av mig här!
Tokyo, dags att börja isolera hus snart kanske?
Jag skiter i att det är skitvarmt på sommaren, det är banne mig det värsta som finns att komma hem, slänga av sig jackan och frysa mer inomhus än vad man gjorde ute.

Dags att börja tända värmeljus.

Surdegen...

Visste ni att det tar ca fyra dagar att lägga en surdegsgrund?!
Är inne på min tredje dag och hoppas att det lyckas på första försöket.
Tydligen blir det lätt fel så att man får börja om...
Nu ligger surgdegsgrunden jag har lagt i en glasburk ovanpå tvättmaskinen (för att den ska hålla sig relativt varm i den här iskalla lägenheten) och surnar...
Håller tummarna för att det blir brödbak i morgon.

Chiiiips!!!

Vad gör jag när jag får saltsug mitt i natten och inte har något saltigt hemma?

Mina egna chips i micron på 3 minuter är vad jag gör!!!

Medalj och beundran mottages i kommentarsfältet.

Solig dag

Springer runt i Shibuya i fint, fint soligt väder och letar efter en kosta som ska bli soffbord. Hittills 1 st fantastisk lunch på Shunju (vegetarisk buffé) och 0 kistor funna.

Surdeg

Alltså... vitt fluffbröd (som i princip är lika med att äta socker) i all ära, men ibland önskar jag att jag hade brödutbudet i en vanlig Hemköpsbutik.

Eller bara mörkt bröd, för den delen...

Så. Funderar nu på att själv baka surdegsbröd.
Hittar forum och hemsidor och hela communities online som enbart är vigda åt det här med surdegsbröd. Det tar fyra dagar att sätta en deg, hörnni!

Så det är väl bäst att jag drar på mig kängorna på en gång och går och letar upp lite ekologiskt mjöl, dårå...

Glass!

Kom just hem, hungrig efter en massa möten och ska strax sätta mig ner och sammanställa ytterligare en jobbgrej innan jag får vara ledig.

Och alla vet att om man jobbar hårt får man äta glass till mellanmål.

Yes!

CNN online

Ända sedan jag bodde på hotell i Hong Kong och kunde titta på nyheterna på engelska har jag önskat att jag kunde göra det hemma också.
Nog för att jag pratar japanska, men jag förstår ändå bara ca 60% av det de säger på nyheterna här och vill helst slippa anstränga mig, eller vända mig till grabben varannan minut för att fråga "Vad betyder det ordet?" för att fatta vad de pratar om.

Dessutom är jag lite mer intresserad av det amerikanska valet än vad NHK är, så jag kollade upp hur mycket det skulle kosta att fixa BBC eller CNN till tv:n. Det visade sig inte vara så dyrt, men vi måste borra hål i lägenheten för att kunna dra en sladd mellan satelliten utomhus och tv:n, och ärligt talat är det kallt nog som det är innomhus, så jag gav upp den tanken.

Efter ytterligare lite googlande dock: Lo and behold!

CNN online: http://edition.cnn.com/

Jag och Anderson Cooper är *så här* tajta nu (korsar pek- och långfingret).

Fritids

Har inte fått mitt visum än och får därför inte jobba i butik just nu,
men springer i stället runt och gör lite research i omkringliggande butiker,
samt photoshoppar en Presentation Board om mig själv.
Känns lite som fritids.

Än så länge på min presentationstavla har jag klistrat in gitarrer, kokosnötter och donuts.
Ska bara slänga in lite Bob Marley och Kurt Cobain också, sen kommer jag inte på så mycket mer för att beskriva mig själv... Har ni några idéer om vem jag är så får ni gärna dela med er...

Ted Baker

Vad jag gjorde i Hong Kong var alltså främst inte att lattja runt med mina fantastiska polare, utan att försöka lära mig mer om mitt nya företag, Ted Baker.

Ted Baker är ett klädmärke som de flesta av er, liksom jag, troligtvis inte har hört talas om. Det har funnits sedan 1988, och är rätt stort i hemlandet Storbrittanien, liksom i USA, Canada och andra ställen där de har funnits ett tag. Anledningen till att det är så gott som fullkomligt okänt i oetablerade länder är att företagsfilosofin är att inte lägga pengar på reklam. Helt galet, jag vet, men det faktum att de är så kända trots detta vansinnigt okommersiella vittnar om fantastiskt nöjda kunder och en word-of-mouth-spridning utan dess like.

I alla fall, här ska jag då vara butikschef i den första butiken i Tokyo som ligger i Omotesando. Det kommer bli spännande att ha sin egen lilla butik och allt ansvar som följer med den, och framför allt spännande att återigen vara med när ett nytt märke startar upp i Japan.

Det ska också bli intressant att se hur min personliga stil kommer att förändras. Det tog ungefär två år innan allting i min garderob kom från H&M, så om två år kanske jag förvandlas till en dam som går runt i klänningar och höga klackar hela tiden.

Hong Kong I mitt hjärta

Fyra dagar i Hong Kong är allt som behövs för att smälta mitt hjärta. Hela min vistelse var planerad ända ner till minsta halvtimme, men jag lyckades ändå scora träffar med Kiwi, Sora och andra fantastiska själar så gott som varje kväll.

Energin i Hong Kong är annorlunda än i Tokyo. Bland mina vänner hittar jag musiker och aspirerande journalister. Och deras liv är simpla. De vill göra det de tycker är kul och inte så jäkla mycket mer. De gör sin grej helt enkelt. Så sjukt jävla inspirerande.

Jag svär att jag blir yngre varje gång jag åker dit.

Bilcafé

Bilcaféet i Nakameguro hette för övrigt Hidari Pocket och killen som serverade kaffet målade fantastiskt fina saker i det!

Nakameguro

Det blev inget åkande, utan jag och grabben stannade i Tokyo och chillade i stället. Ena dagen var vi i Ginza och chillade (samma dag som världsbanksmötet hölls där), och andra dagen var vi i Nakameguro.

Anledningen till att vi valde Nakameguro var att vi ville till da Isa, en pizzeria där en trefaldig världsmästare i pizza (?) håller hus. Deras pizza ska enligt ryktet vara godare än italiensk pizza, men det har jag lite svårt att tro på.  Dessvärre fick jag ingen chans att bekräfta ryktet eftersom pizzerian höll på att renoveras när vi kom dit.

I stället styrde vi kosan mot promenadstråket vid floden och hittade ett Thaiställe som var riktigt gott, och en pytteliten affär intill där de sålde pudding i hundra olika smaker. Och sedan kaffe ur en bil på det och en himla massa fönstershoppande i det fina vädret. Bra dag.

Åka bort

I morgon ska jag och grabben åka iväg nånstans och vara borta en natt är det tänkt, eftersom han är ledig i två dagar.
Klockan är 01:46 och vi har inte riktigt lyckas bestämma vart.

Det står mellan onsen (varma källor bad) eller Osaka.

Äppelpaj

Fixade egen fika.
Äppelpaj med vaniljglass. Fina grejer.

Hösten är här

Det har blivit höst här nu.
Äntligen.
Missförstå mig rätt, jag älskar sommaren mer än någon annan årstid, men längtar ändå efter hösten.
Det har blivit lite kyligt i Tokyo nu, och jag längtar efter tiden då man kan bulla upp sig i en jacka och dra på sig varv efter varv av halsduk för att hålla sig varm.

Och jag längtar så innerligt efter Göteborg nu.
Inte ens på skämt.
Snålblåsten?
Bring it on.

Att slinka in på något mysigt café, helst Frank's kanske, och sätta i sig en macka eller en kanelbulle och värma sina frusna fingrar på en kopp kaffe. Fan, vad jag kan sakna det.
Här har vi nästan bara opersonligt chica Starbucks och andra inhemska kaffekedjor.

Vill ha varma, mysiga kafeer där man kan sitta och snacka skit i timmar.
Saknar Fika.
Saknar kokosbollar.
Saknar inte arga lappar om att det kostar 5 kr att gå på toaletten. (Vad fan är det med det jävla påhittet? Folk måste väl få kissa!!?!?)

Saknar kanske mest det kravlösa i att umgås över en fika. Att bara sitta och pladdra tills man inte har så mycket att säga längre. Höra spårvagnarna dundra förbi på gatan medan mörkret lägger sig utanför.
Fina grejer, det där med höst i Göteborg.

Nytt liv

Joromensåatteh, jag har nyligen sagt upp mig från mitt Hennes & Mauritz här i Japan. Efter fem år av fantastiska (och mindra fantastiska) erfaranheter, utan att egentligen komma någonvart karriärmässigt, kom det ett företag som ville ha mig till butikschef.
Eller det har varit en drös företag som har erbjudit mig lite olika jobb de senaste åren, men den här gången var det ett företag med en företagsfilosofi och ett arbetssätt som passar mig.

Så.

För två veckor sedan lämnade jag in min avskedsansökan, och igår gjorde jag min absolut sista dag (förhoppningsvis någonsin) av att behöva vakna klockan 04:00 för att hinna till jobbet.
Nu har jag lite drygt två veckors ledighet där jag ska försöka hinna med så mycket slappande/träffande av vänner som möjligt innan jag börjar jobba igen. Det här är för övrigt första gången någonsin jag är ledig och inte sticker ifrån Tokyo. Funderar på att ta en liten tur till Osaka för att äta takoyaki bara...

Så där har ni det.
It's the end of an era, etc...

Sockervadd

Ända sedan jag tog med min syster till Disney Sea och det inte fanns någon sockervadd där har jag haft ett sånt himla sug efter just sockervadd. Här på nöjesfälten i Tokyo hittar man popcorn med konstiga smaker; karamell, curry, salt och peppar, men inget sockervadd!

Så vad göra?
Jo, skaffa egen sovkervaddsmaskin! Funderar allvarligt på att köpa hem en sovkervaddsmaskin för 5000 yen, bara för att få tillfredsställa mitt sug!
Heheh.

Höstnaglarna

Tänkte att ni säkert ville ha en bättre bild på mina naglar, och det ville ni säkert, så varsågod!

Höstnaglar

Skitsvårt att ta en snygg bild på sina egna händer, juh! De ser ju helt deformerade ut...

Hursom, här har ni en kass bild på mina snygga naglar.
Håll till godo!

Nails

Har som sagt fixat naglarna på salong med gellack när syrran var här, bara på kul, men det visade sig då vara assvårt att få bort! Tog ungefär tre timmar av fingrar inlindade i acetonomslag för att få all gelen att lossna. Igår fick jag i alla fall bort det mesta och målade naglarna ljusrosa. Pajjade sedan självklart manikyren eftersom jag inte kunde sitta still längre och gick till jobbet idag i fula, ojämt rosa naglar. Skammen!
(Läs: Inte en jävel brydde sig.)

Så nu tänker jag kanske att jag ska bita i det sura äpplet och gå och fixa dem igen, trots att det var skitdyrt, bara för att slippa bry mig om naglar i tre-fyra veckor. Plus att de inte går sönder lika lätt, vilket nästan är värt pengarna. Nästan.

Lite snygga höstfärger, kanske?