Suttit hemma halva dagen och väntat på att få mitt hyreskontrakt hitbudat.
Två år har jag snart bott i den här lägenheten och då måste man förnya sitt kontrakt.
Det finurliga med att förnya sitt kontrakt i Tokyo är att man måste betala en förnyelseavgift.
En som är lika stor som en månadshyra.
Plus lite nya försäkringar och lite andra oförklarliga avgifter som totalt uppkommer till 103.000 yen.
Strax över 8000 spänn, utöver hyran alltså, bara för att få bo kvar.
Rena rånet!
Inte alls förvånad över att den japanska maffian och mäklarfirmorna är bästa kompisar.
Faktiskt.
Labels: Thailand
Tillbaka från Thailand och tja... vad ska man säga?
Mycket sol, lite bad, och minst en kokosnöt om dagen.
Blev lurad ungefär två gånger.
Brände mig bara litegrann.
Och fick mest färg på magen, av alla ställen.
Shoppade några små, fina, billiga saker i Koh Samui och ett par jävligt dyra, men helt sjukt fina, skor sista timmarna i Bangkok.
Det känns för övrigt väldigt konstigt att blogga igen.
Ovant.
Men det kommer mer om Thailand.
Eller i alla fall om skorna.
Kanske lite om elefanterna också.
Vi får se.
Känna oss för litegranna.
Så vi inte bränner ut oss på bloggandet, såhär direkt efter semestern, eller vad säger ni?
Sex timmar kvar till avgång.
Min lägenhet ser ut som fan och jag har inte hunnit packat klart allting än.
Men jag har hunnit ta ett bad och platta håret i 40 minuter.
Och bestämma vad jag ska ha på mig på planet.
Känns skönt att ha klarat av det viktigaste.
Faktiskt.
Packa, alltså.
Fan, vad vi hatar det.
Sticker till Thailand i morgon.
Labels: packa
Jag har bloggat om Café Na förut.
Var där igen härom dagen.
Ny utställning sen förra gången.
Gillar "sex-i-en-låda"-teckningen bäst.
Klicka för större bild. |
Labels: café
Ibland händer det att man får en total bloggblockering.
Att man inte har lust att dela med sig av någonting alls som händer i ens liv för tillfället.
Då tappar man skitmånga läsare.
Och så känns det som att det inte är någon poäng att lägga någon tid på att sätta sig ner och skriva någonting "för det är ju ändå ingen som läser". Och så blir det en ond cirkel.
Eller ond och ond... det blir en cirkel bara.
Det kanske är nyttigt också.
Att låta bli att dela med sig av sin vardag till så många för en liten stund.
Labels: blogga
Det börjar närma sig en vecka utan internet hemma och jag låter
japansk tv ta över rollen som hjärndöd underhållning hemma. Jag har
tittat mig dum på japanska pojkband som är med kombinerade talk/
gameshows (Arashi, vars musik jag hittils aldrig hört, verkar alltid
vara på någon kanal) japansk stå upp, som är misstänkt lik
slapstick, och lipat litervis åt j-drama serier.
Om någon dag eller två kommer mitt Internet tillbaka, och då säger
vi hejdå till alla ovanstående program och återgår till att
fördummas av streamade tv-program och Facebook i stället.
Ps
Vad fan gjorde vi innan Internet fanns i mobilen?
Börjar året med en mild förkylning och fyra dagar utan internet...