I den senaste tidens värmebölja har jag två gånger flytt in i biografmörkret.
Båda gånger har filmerna handlat om anti-hjältar.
Hancock, den försupne, ointresserade superhjälten och Läderlappen (seriöst, vem kom på den översättningen?), den rike arrogante "jag-orkar-inte-vara-läderlapen-mer"-hjälten. Förutom att jag tycker att Läderlappen är den konstigaste superhjälten (hans superkraft är ju bara att vara rik nog att kunna köpa sig superkrafter) är det en bra film. Jokern är spritt språngande galen på ett sätt som får en att rysa av obehag. Han är faktiskt helt strålande.
Läderlappen är alltså en mörk superhjältefilm medan Hancock kör på old-school superkrafter. Båda filmerna funkar lika bra om man vill undan värmen en stund.
3 kommentar(er):
Jag lär köra på Leatherpatch. Jag gillar folk som är otrevliga mot andra för att deras föräldrar mördades när de var små. Som Bruce Wayne och Marv i Sin City.
Fladdermusmannen prioriteras, men när nu sommaren snart är förbi får nog Han Solos snopp också en titt. Vilken läcker ansiktslyftning av bloggen! Du ser ut som en mangatjej Rim, söt och ascool! Stackars kattungar, snart är deras tid kommen. Lycka till på resan
Nog för att Läderlappen var cool och lämnade ett mer bestående intryck än Hancock, men det var faktiskt mest Jokerns förtjänst...
Och så fick man se en helikopterbild över Hong Kong i den, vilket också var bra. Verkar vara en potentiellt ok stad. (Inga höga förhoppningar här inte!)
Men Hancock var överraskande sevärd den också.
Ponchan: Tackar! Får se om det blir nån kattunge. Just nu lutar det åt inte.
Skicka en kommentar