Läxan om själviskhet.

Djävlsmåndagen följs av en tisdag, som inte alls är lika illa. Vi är en fler på jobbet och jag lär mig världens tråkigaste sak: Alla ser bara om sitt eget hus när de är stressade, så det är bara dumt att hjälpa någon annan när man har mycket att göra själv. Jag har alltså precis lärt mig att säga "nej" i jobbsammanhang. Det är sjukt otrevligt, för det känns som om alla skulle tjäna mer på att ha inställningen att avdelningsledarna berätta om sina problem och så kunde man hjälpa den som hade det värst, men nu ser det mest ut såhär (och det här är ett riktigt utdrag ur en konversation):

Jag: Jag kommer kanske behöva hjälp med...
Annan avdelningsledare: Nejdetgårintejagharalldelesfulltuppsådetdärfårdulösasjälv!!! (*spring*)

Tröstar mig med att det inte kommer vara så i Japan. Där ska alla vara snälla (eller åtminstone artiga) och hjälpa varandra när det behövs... Jojo!