Jag skaffade en telefon igår också.
På Don Quijote, av alla ställen.
Det var rätt segt och tanten bakom kassan undrade om inte min adress stod i mitt pass nånstans. För den behövde hon nämligen. Eh. Nej. Adresser brukar inte stå i passen, tanten!
Till slut gick hon väl med på att jag inte tänkte använda mitt kontantkort för den japanska maffians* räkning när jag hade visat henne mitt intyg på att jag registrerat mig hos stadsdelsnämnden i Shibuya.
Jag tänker att det här ska vara en tillfällig mobil, innan jag hinner sätta mig in i vad för slags telefon och abbonemang jag vill ha. Jag tänker också att jag ska fula till den här telefonen så mycket jag bara kan. Blinga den härifrån och till evigheten liksom.
Sen ska jag njuta av att den är täckt av fula rosa klisterkristaller och rosetter.
Så här ungefär:
Äckligt fint va?
*jag har fattat det som att det är därför de är så hårda med identifikation och sånt. För att inte den japanska maffian, eller yakuzan, ska kunna skaffa en massa ospårbara telefoner.
Fast vill ni veta vad jag tror?
Jag tror yakuzan fixar sånt i alla fall...
3 kommentar(er):
Men öhh - att "fixa sånt" betyder väl olagligheter och det är ju olagligt i Japan ;-)
Välkommen tillbaka förresten! Hoppas vi också springer på varandra i Shibuya :-)
Sant.
Någon borde tala om det för yakuzan…
Och inte visste jag att du var här?
Vad gör du? Pluggar?
Skicka en kommentar