Yay!
Jag fixade det!
Nu får jag komma och gå som jag vill i tre år.
Allt jag behövde göra var att åka till Shinagawa stationen på JR Line, Gå ut genom Konan-utgången och följa skyltarna som sa: "Invandrarbussen häråt!".
Sen var det lite gissningslek när man väl kom fram.
Japansk byråkrati, sörrni, är lite som att leka detektiv.
Först tar man en nummerlapp som är, bokstavligt talat, hundra nummer fram. Sen fyller man i två blanketter, varav den ena kräver att man klistrar på ett märke av något slag. Eftersom jag ville ha återinträdesbiljett för fler än ett tillfälle (lite som säsongskort på Liseberg) skulle mitt märke kosta 6000 yen i stället för 3000 som det kostar att skaffa re-entry permit för en enda fjuttig gång.
De kommer bara:
Kom hit, du välsminkade invandrare, så ska du genast få
tillstånd att komma in i landet igen!
Ja?
...att jag hade en baktanke med att ha två lediga dagar innan jag åkte till Sverige, istället för att hoppa på första bästa flyg från Tokyo så fort semestern kickade in.
...ropar Hanna Fridén i sin blogg. Hon är trött på att vänta 10-15 minuter på att få kissa på krogen, och undrar vem det är som har fått för sig att brudar är så himla blyga inför varandra.
Ozzy inser att när någon har klippt sig helt galet, alternativt färgat håret helt tokigt, sådär så att det bara var bättre förr, att man ska vara snäll sådär i början. Så att de inte börjar gråta, eller dränker sig själva i badkaret eller så...
...men jag är ju aldrig hemma nuförtiden, plus att jag har fipplat bort bilduppläggargrejen igen(jättedålig ursäkt, det finns ungefär tre ställen den kan ligga på som jag bara inte orkat leta på än...), så jag nöjer mig med att klargöra att jag inte är nere längre.
Mår som ett jävla piss.
Så jag klippte mig och färgade håret igår.
...kommer fram när man minst anar det.
...skiner solen.
Pan-kun lär sig åka bräda.
Jävligt skicklig liten apa, det där...
...så vinner bästa förslaget en påse av mitt nya favoritgodis.
Så här såg jag ut tidigare idag.
Var ute med några av mina absoluta favoritkollegor igår. Vi snackar om syskontyper och förvånas över att folk som man definitivt trodde var äldre syskon visar sig vara yngre och sånt där...
Någonting har tagit sig igenom myggnätet jag har för fönstret och är i full färd med att suga ut allt mitt blod.
Hittar den här bilden på min kantonesiska kollegas fejsbooksida.
Det här är typ vad hon har gjort i helgen:
Hade hon förstått japanska hade en sån här bild varit berättigad ett 「お前死ねば？」
Idag var en relativt hektisk dag i Ginza. En jävla massa spring och en jävla massa gör-det-självande snarare än avdelningsledande. Vi hade helt enkelt inte lyxen att leka avdelningsledare, utan alla fick hoppa in och göra... allt möjligt. Och de två avdelningsledare som var inne, plus två trainees, sprang röva av sig på respektive golv och jag var så nöjd, så nöjd.
Man uppskattar
Snackade med människan jag råkade hångla med häromveckan.
...har jag inte bloggat, men det har My!
