Leka kontor

Att hålla på att fixa med papper dagarna i ända och göra det så snabbt som möjligt är ingen lätt sak om man inte har tillgång till ett kontor med skrivare, scanner, fax etc. och att springa till internetcaféer för att skriva ut ett ynka papper stup i kvarten kan få vemsomhelst att tappa livslusten.

För de av er som befinner er i liknande situationer tänkte jag tipsa om två saker som har räddat livet på mig (eller i alla fall hindrat mig från att tappa förståndet) under den här perioden av pappersfixande.

Den första grejen som har räddat mitt förstånd är JotNot. JotNot är en app som finns gratis i Apple Store och gör att du kan använda din telefon som scanner. Jag fick fippla lite med inställningarna innan jag fick bilder/scannar som gick att läsa, men när det väl var ordentligt inställt funkade det hur bra som helst. Jag har skickat otaliga brådskande "scannade" dokument via mejl, som jag annars hade varit tvungen att åka över halva stan och lämna över själv. Yey.

Den andra är en japanexklusiv pryl som kräver att man kan läsa japanska, eller åtminstone har hjälp av någon som kan. Jag hittade ネットプリント(netprint) när jag googlade efter en vettigare lösning än att behöva gå till ett internetcafé varje gång jag behövde skriva ut ett papper. Internetcaféer, eller mangacaféer, är jättebra om man inte har tillgång till en dator över huvud taget, men det kostar naturligtvis pengar bara för att få använda ett litet datorrum, vilket är ineffektivt om det enda man vill göra är att skriva ut ett papper från sin mejl. (Minns och prisar stadsbibliotekens lov i Göteborg. Fantastiska institutioner!) Man behöver fixa ett konto, och allt är på japanska, men när det väl är gjort kan man ladda upp dokument,  bilder, vad som helst, få en kod och skriva ut dem på närmaste 7-eleven. Extremt användbart i och med att det finns ett 7-eleven runt varenda hörn nästan. 

Man kan också skriva ut dokument och bilder som man har på en usb på alla 7-eleven. Har aldrig testat, men det är säkert ganska smärtfritt det också.

Netprint har nog sparat mig över 1000 yen (100kr) och x antal timmar den senaste veckan. 

Hej!

Jo.

Alltså.

Jag har under den senaste tiden:

1. Varit ledig

2. Ansökt om att få byta visumstatus så att jag kan jobba på min nya arbetsplats

3. Fått mitt visumansökan avslagen




Och det är därför det inte har blivit någon ork över för bloggande.

Att samla ihop alla miljarder papper som krävs för allt som har med visumansökningar att göra är tidskrävande och tar hur mycket energi som helst. Att sedan få det visumet avslaget och man står där och är på vippen till att behöva lämna landet ytterst ofrivilligt tar all energi man har. Faktiskt.


Men nu har jag samlat nya krafter och gått över till plan B.
En sista osäker chansning på visumkortet. Det kanske går. Men troligtvis inte.

Sen får vi se hur det blir.
Ytterst spännande.

New York?

Jag går dagligen in på hemsidan till the green card lottery numera, för att kolla om min ansökan gått vidare eller inte. Den första maj skulle man få besked, stod det, men sedan visade det sig att det blivit något datafel under utlottningsprocessen och lottningen gjordes om. 

Vilken dag som helst nu talar de om vilka som får lov att sticka till USA och jobba när de vill. 

Håller tummarna för att jag är en av dem. 

Re-entry permit: Japan!

Yay!
Jag fixade det!
Nu får jag komma och gå som jag vill i tre år.

Allt jag behövde göra var att åka till Shinagawa stationen på JR Line, Gå ut genom Konan-utgången och följa skyltarna som sa: "Invandrarbussen häråt!".

Sen var det lite gissningslek när man väl kom fram.
Japansk byråkrati, sörrni, är lite som att leka detektiv.

Först tar man en nummerlapp som är, bokstavligt talat, hundra nummer fram. Sen fyller man i två blanketter, varav den ena kräver att man klistrar på ett märke av något slag. Eftersom jag ville ha återinträdesbiljett för fler än ett tillfälle (lite som säsongskort på Liseberg) skulle mitt märke kosta 6000 yen i stället för 3000 som det kostar att skaffa re-entry permit för en enda fjuttig gång.

Men att man måste gå ut från immigrationsverket, ner för trappan och in i am/pm närbutiken på första våningen för att köpa det här märket är det ingen som talar om för en. Det måste man lista ut själv!

Men jag gjorde det!
Och behövde nog inte ens vänta en timme på att allt skulle bli klart.

Duktig idiot?

Firade med en matcha (grönt te) frappuchino från Shinagawa Starbucks.

Jag visste väl...

...att jag hade en baktanke med att ha två lediga dagar innan jag åkte till Sverige, istället för att hoppa på första bästa flyg från Tokyo så fort semestern kickade in.

Insåg just, under en telefonkonversation, att jag inte har ett re-entry permit.

Kan ni gissa vad man behöver ett sånt till?

Kan ni, kan ni, kan ni?

Juuust det.

Det är ett sånt man måste ha om man vill komma in i landet igen... jaaahaaa...

Typisk "bra grej att ha fixat innan man reser", så de inte börjar gråta, eller snarare, så man slipper begå seppuku när man kommer till flygplatsen och inser att man absolut inte har ägnat en tanke på det här med re-entry permits.

Men eftersom jag var ett smärre geni när för ett par månader sedan planerade min resa har jag nu precis lagom med tid för att hinna sticka och fixa det i morgon.

Hepp!

Visum

Så.

Då var det klart.

Eller... i alla fall skickat till japanska amabssaden i Stockholm.

Tillsammans med pass och grejer.

Bad min syrra gå in och dubbellkolla exakt vilka datum jag hade varit i Japan.

Efter att jag hade skickat iväg brevet.

Visar sig att jag har höftat helt rätt i vissa fall och ganska fel i andra.

Framför allt har jag glömt redovisa en 3-månadersperiod då jag vistades i landet...

Får nog ringa dem i morgon och kolla hur nazi de är med sånt där. 

Annars blir det kompletteringspapper!

Gissa hur mycket jag hoppas på att det inte spelar jättestor roll...?

Bollen i rullning...

Precis innan jag ska stänga ner datorn och gå och lägga mig säger Hitomi "hej" på Skype från Japan, verkligen sekunden innan jag trycker på "stäng av"-knappen.

Visst hatar man sånt?

Men eftersom vi hörs så sällan svarar jag och berättar att jag fått mitt certificate of eligibility.

Och då säger hon "Förresten, jag har en kompis som har en lägenhet... Mellan Shibuya och Harajuku ungefär... Vill du att jag ska höra om..."

Eeeeh. 

Ja.

Det. Vill. Jag.

Nog.

Hade varit så skönt att slippa lägenhetsletande och den hetsen det skulle innebära att leta lägenhet så fort man landar och veta att man bara har en vecka på sig.

Slippa nöja sig med första bästa i ren tidsbrist.

Aaaah!

Och nu, för 30 sekunder sedan landade ett mejl i lådan.

Japan undrar om jag tror att jag kan flyga ut redan den 6:e februari...

Men jag skulle tippa på att den 6:e blir lite väl tajt.

Det känns lite onödigt att kasta ut pengar på en flygbiljett om man inte är helt säker på att visumet har kommit till dess.

Hmm... det ser ut som om jag får ringa ambassaden idag.

Obtained: Certificate of Eligibility

Level up!!!

Finally, liksom.

Dokumentet som säger att jag uppfyller kriterierna för att söka visum till Japan.

Fast det är inte fysiskt "obtained" än.

Det skickas från Japan idag, så det dröjer väl några dagar till innan det är framme.

Sen ska jag bara ta med det till japanska ambassaden i Stockholm, ge dem en massa papper och voilá! Visum inom 3-4 dagar.

Så, vad tror vi? 

Cirka två veckor till i Göteborg?

Gårdagens shock

Bloggandet om jordens största kasino uppskjuts till förmån för bloggandet om senaste nytt när det gäller mitt japanska visum.

Jag har fått ett mejl.

"Det låter som om ditt visum kommer vara klart om ungefär en månad om inget går på tok." står det.

Va? Va?! VA?!

Jag har tagit ledigt och planerade att vara i Göteborg fram till den 7:e januari. 

"...om ungefär en månad" är omkring den 17:e januari.

Jag måste mejla tillbaka och fråga vad det här innebär.

Det kan väl knappast vara produktivt att stoppa in mig i en ny butik under bara 10 dagar.

Ska jag flygas tillbaka till Hong Kong?

Ska jag bara ta ledigt resten av tiden?

Jag måste formulera nåt slags mejl och fråga vad planen är,

men jag misstänker att det, än så länge, inte finns någon plan...

Jebus.

Äh.

Nu tar vi flexibilitet till en helt ny nivå, tycker jag.

BREAKING NEWS!!!

Nu kan jag avslöja det som bara varit en osäker backup-plan i några veckor.

Jag åker hem till Sverige och har lite semester en stund för att sedan inställa mig på ett H&M i Göteborg för att jobba där i några veckor tills mitt visum blir klart.

Så vi bortser en stund från att mitt visum kunde varit klart lagom till att min semester varit slut om allt hade gått som på räls, och fröjdas, ja riktigt julefröjdas kan vi, åt det faktum att jag ska befinna mig i samma stad som familj och vänner i åtminstone någon månad och jobba.

Min mamma vet ingenting än.

Ingen vet någonting än.

Jag ville inte säga nåt innan det var någorlunda säkert.

Åh, jag är så himla bra på att hålla saker hemliga.

Det är nästan en superkraft, faktiskt.

Ooh, och som extra bonus får jag själv föreslå det H&M jag vill jobba på.

Just nu lutar det åt ett av de i Nordstan eftersom de verkar störst och säkert är aningen helvetiska att jobba i, särskilt det på Postgatan som är ett fullkoncepts-H&M.

Någon som jobbar på nåt H&M i Göteborg och vet ett bra man kan leka i?

Moahahahah.

Ahahahhahaaaah.

Vem vet, inte du...

Fler gånger än jag kan räkna har jag den här veckan fått frågan: "Rim, när ska du åka till Japan egentligen?" En fråga som jag fortfarande inte riktigt kan svara på. Jag brukar mumla nånting om december, januari och visum för att folk inte ska bli oroliga att jag ska stanna kvar för alltid.

Men så i förrgår fick jag tummen ur och skickade ett mejl till min chef i Tokyo angående det här "Certificate of eligibility" som man måste gärna ska ha skaffat innan man söker visum i Japan tillsammans med en uppdatering så att hon vet vad jag håller på med här i Hong Kong eftersom vi inte hörts på ett rätt långt tag. Rätt smart gjort av mig, måste jag säga eftersom jag inte kan lita på att de i Tokyo, som är vanvettigt upptagna för tillfället, kommer ihåg att jag finns.

Nåväl, idag kom svaret. Det börjar med ett fint "Oroa dig inte, dina papper kommer vara färdiga att lämnas in den 1:a november."(Skönt!) och fortsätter med "När lämnar du Hong Kong? Och när planerar du att vara här?"

Vi stannar lite här och tittar lite närmare på de meningarna.

Hon skämtar, va?

För fram till alldeles nyss levde jag i illusionen att det var hon som satt med svaret på de här frågorna.

Så nu sitter jag här och undrar: 

Vem är det som har koll på mig?

För det är sannerligen inte jag.

Och det är tydligen inte min högsta chef heller.

Hold me.

I'm scared.

Framme i Hong Kong!

Extremt smärtfri flygresa. Hade två stolar för mig själv hela vägen.

Min svit* på hotellet är fantastiskt fin. Allt är gräddvitt.

Och det finns neon i staden. 

Det bådar gott.

* svit låter lite bättre än serviced apartment, tycker ni inte?

Nemas problemas att mellanlanda i Peking utan visum förresten.

Tur, för jag kollade alldrig upp det innan jag åkte

Hong Kongvisum

Börjar inte jobba förrän kl 16 idag. Vaknar, fixar frukost och sätter mig vid datorn för att upptäcka att jag fått mejl från Hong Kong. Mitt arbetsvisum har blivit godkänt. En vecka tror jag att hela visumprocessen tog. Japan, se och lär!

Så nu kan jag bli ivägskickad till Hong Kong med två dagars varsel närsomhelst! Fan, och jag som har så mycket prylar! Jag kommer få kasta så mycket. Nån som vill ha en brödrost...?

"jo, komigenrå... bara ett litet?"

Tar en paus i visumansökningsprocessen för att rensa hjärnan och beklaga mig över visumansökningsprocessen. "Vad villlll ni egentligen?!" har jag undrat ganska ofta de senaste timmarna. Förutom papper som ska fyllas i vill de ha översatta betyg och cv. Just cv-biten... Nu har jag gett några tips själv på hur man skriver ett bra cv, men just i visumsökningsfall gissar jag att "våga vara quirky" kanske inte är det bästa. Eller är det det?

Sitter i varje fall och undrar om jag måste skriva ett personligt brev till de som utfärdar visumen om varför jag ska få ett... Räcker det med att bara skriva "...snälla?" på ett papper kanske?

I-E-A-I-A-I-O

Nu har jag packat det jag ska med 17 minuter till godo. Precis så att det ska bli lagom med tid över till en stunds inombordspanik. Jag har hållt den inkapslad och nedtystad, men nu bubblar den liksom över utan att jag kan göra någonting åt det. Hela mitt inre leker hela havet stormar och säger "Det kommer aldrig gå det här. Ditt japanska visum kommer schabblas bort för att ingen tror dig när du säger att det är allvarliga grejer och att hakuna matata, en fin strategi som med fördel kan tillämpas på stora områden i livet, är helt fel strategi när det kommer till att handskas med japansk byråkrati." Och jag vill lite kräkas av nervositet. Tänk om jag måste bli kvar här...? Istället byter jag ut Bob Marley mot System of A Down i högtalarna, vilket lugnar nerverna en aning, tar mitt pick och pack och åker till Moss.

Jag ska bara åka lite till Kina...

Jag ska åka till Kina. Shanghai, närmare bestämt. Jag har vetat om det rätt länge, till och med varit tvungen att ta mig till den kinesiska ambassaden för att ansöka om visum i god tid, men inte tänkt så mycket på det. Det är egentligen bara en resa för att "förlänga" mitt visum i Japan (man får bara vara här 90 dagar åt gången om man är från Sverige), som, precis som Seoulresan sågs som ett nödvändigt ont fram till alldeles nyligen.

Men idag snackade jag med Lai Kim, en skittrevlig brud som jag jobbat på Liseberg ihop med, som nyligen flyttat till Shanghai, och det visar sig att jag troligtvis kan bo hos henne. Förutom att jag är glad över att slippa leta hotell så ska det bli sjukt kul att åka till Shanghai och redan ha en kompis där! Gissa hur pepp jag är? Sjuuuuukt pepp!

Tyfonledigt

Tyfonen drog förbi inatt. När jag gick och la mig med regnet hårt smattrande mot rutorna och vinden vinande runt husknuten fick jag för en stund för mig att jag befann mig i Göteborg. Trots öronproppar var det svårt att sova och när jag gick upp klockan sju i morse kollade jag hemsidan för kidsens skola och såg att den var stängd. Skönt att kunna sova ut, men nu är klockan halv ett och det är, om än lite småblåsigt, rätt fint väder ute och här sitter jag och försöker hålla reda på hur mycket tid kidsen tillbringar framför datorskärmarna samtidigt som jag måste städa och dessutom försöka ta reda på hur jag ska kunna fixa visum till Kina från Japan... Hepp!