Håll händerna för er själva, grabbar!

Jag hade tänkt skriva om hur trevligt det var att gå ut och ta en drink med människan som är ansvarig för att mitt hår blivit så ljust som det är, och hur överraskad jag blev när det kom fram att han var gift. Med en tjej. Jag som verkligen trodde... jaja, hursomhelst...

I stället skriver jag om slutet på kvällen när jag gick in på 7-eleven, som jag så ofta gör på väg hem från jobbet, och blev inte grovt, men ändå onekligen, tafsad på rumpan av en förbipasserande söt japan.

Först trodde jag naturligtvis att det var inbillning, att japanen som gick förbi mig bara hade råkat stöta till mig av misstag, men min hjärna vet hur det känns att bli tagen på rumpan och insåg, så snart den fått några millisekunder på sig att processa läget, att det var just det, och ingen oavsiktlig knuff vi snackade om här. Och så bedömde min hjärna läget, och kanske var det för att den undermedvetet visste att det skulle verka konstigt om en utländsk flicka plötsligt började gasta inne på 7-eleven om japanska pojkars brist på fason och annat, som fick den att bestämma sig för att ge den förbipasserande ryggtavlan en hård knuff och nöja sig med det. Pojken som ryggtavlan tillhörde avlägsnade sig snabbt som satan från platsen och kvar stod jag med skyhög puls och hoppades att ungjävelns ben darrade lika mycket som mina och att han tänker ett varv till nästa gång han får för sig att lägga händerna på rumpor som inte tillhör honom!