När två av mina säljare (eller officiellt inte mina för att de jobbar på en annan våning), på olika dagar, blir så frustrerade att de får tårar i ögonen när man pratar med dem (och vi snackar inte vilka säljare som helst här, utan två av de äldsta, duktigaste och bästa) och erkänner att de är så less på den nya generationens avdelningsledare, då har vi misslyckats.
Som tränare, som avdelningsledare, som företag, men mest av allt som team.
För min del känns det sjukt svårt att tillhöra det som de nu tycker har blivit hierarkiskt och trångsynt. Så hårt att jag sväljer två tequilashottar på raken rätt efter jobbet för att bli av med den bittra smaken av besvikelse.
(Det var ju inte så här det skulle bli...!)
I morgon tar vi nya tag, och jag svär nu högtidligt, under tequilans inflytande, att de två aldrig mer ska behöva svälja bittra tårar av frustration på mitt skift!
Okej att en skitdag sällan kommer ensam, men tre kan väl räcka för nu, va?
I morgon kör vi härrrlig dag, ja?
3 kommentar(er):
Det är verkligen synd att du inte kommer hem
i jul, för då hade du fått två jättestora kramar i julklapp istället för att hålla på med all den där hiskeliga mängden tequila.
Jättestora!
Raring. Det är oundvikligen så man som chef fattar vissa beslut som vissa gillar och andra inte. Och i de bästa av världar så fattar man beslut som alla känner sig delaktiga i och kan ställa sig bakom och yada yada. Men med den arbetsbörda som du och de flesta har i din organisation så är det vääldligt svårt att dessutom kunna vara en toppenchef när allt hela tiden är i panikstressläge. Och jag vet inte..."nya generationens avdelningsledare"... Kanske tycker bara den "äldre generationen" att "allt var bättre förr" bara för att det var något som de var vana vid. Förändring kan vara läskigt. Sen kan man inte vara kompis med sina kollegor samtidigt som man är chef, men det visste du ju redan så chefa arschlet av dom bara.
Ja, Rasmus, jag får nöja mig med att bli en försupen avdelningsledare på H&M Japan i stället. Synd och skam.
My, arbetsbörda schbarbetsbörda! Haha. Det som kommit fram väldigt mycket senaste veckan är att våra gamla säljare är uppgivna över det nya avdelningsledarteamet. Innan jag åkte till Ginza jobbade avdelninsledarna (de flesta) som en del av teamet på sitt golv och hjälpte verkligen till, drog sitt strå till stacken. Men nu är fler än hälften av avdelningsledarna verkligen helt nyutexaminerade (vi snackar färdiggräddade så sent som för en vecka sen) och det uppskattas tydligen inte av säljarna att bli tillsagda vad de ska göra av folk som inte har bevisat att de kan göra det själva först.
Amen.
Skicka en kommentar