Igår.
Åh... tänk om det kunde sluta hända massa jobbiga grejer på jobbet.
Vad trevligt det skulle vara.
Börjar liksom känna av nackdelen med att jobba med människor.
De ska liksom hålla på och känna en massa grejer, tjafsa med varandra och börja gråta när de är trötta, eller bara inte kommer överrens.
Om folk inte skärper sig snart kommer jag bli en bitter avdelningsledare på riktigt. Det känns lagom tillfredsställande att behöva säga åt två nästan 30-åriga människor att de måste hitta ett sätt att kommunicera på utan att få varandra att gråta, och då få som svar från en utav dem: Men jag har ju rätt, eller hur?!
Dagis!!!
Dessutom jobbade jag till midnatt igår för att lyckas bli klar med alla Sonia Rykiel-förberedelser (start idag juh!) samt alla grejer som plötsligt skulle gå på rea idag...
Jäla Sonia Rykiel.
(Kolla gärna in, rätt söta grejer ändå...!)
2 kommentar(er):
En 30-årig japan kan kännas som en svensk 17-åring. Jag har ett gäng surfande 30-åringar på jobbet samt min frisör. De dricker som 17-åringar, ser ut som 17-åringar, ångrar sig att de gffte sig då de förlorar mycket frihet, tycker engelska är häftigt och viktigt men klarar inte av det och skäms då som 17-åringar. Att min chef sen försöker coacha mig som om jag vore en 6 åring för inte saken bättre.
Men det blir väl så här med ett folk som in i det sista vill undvika konflikter och meningsskiljaktigheter.
Stå på da Rim!
Ooooh, yes.
Nästan alla är, inte 17, men 14 år gamla känns det verkligen som ibland...
Skicka en kommentar